Boendekostnaderna är ett skäl till klimatomställning

Jag har tidigare, på annan plats, sagt att de höga bostadspriserna beror på att det finns för få bostäder. Sen 1990 har vi blivit 1,8 miljoner personer fler i Sverige, men bostäderna har bara blivit 0,9 miljoner fler – och utan att det finns nån statistik på det kan man anta att alltfler av bostäderna ligger på fel plats.

I storstäderna, t.ex. Stockholm, har folkmängden ökat proportionellt mer och proportionellt färre bostäder har byggts. Fler och fler slåss om samma mängd bostäder och bjuder över varandra. Tillgång och efterfrågan styr.

Men det kan också finnas andra skäl till att priserna, såväl köpepriser på bostadsrätter och småhus som de ”marknadsmässiga” hyrorna, går upp.

Som Chris Dillow, alias Stumbling and mumbling säger:

Bostadskrisen är en annan pessimismdriven boom. Bristen på alternativa vinstmöjligheter leder till spekulation i fastigheter och de låga räntor som orsakas av stagnationen är den främsta orsaken till stigande priser. Detta leder till en ond cirkel. Eftersom bostäder är så dyra har ungdomar mindre att spendera på andra saker, vilket ytterligare förankrar stagnationen. Och inte bara ekonomisk stagnation utan också kulturell stagnation.

Finansialisering av ekonomin

De höga bostadspriserna är en del av finansialiseringen av ekonomin. Av att allt större del av ekonomin handlar om att tjäna pengar på att äga istället för att producera.

Stagnationen har fler följder. Bortsett från höga bostadspriser och nästan 10 procent arbetslöshet i Sverige i maj 21 leder den också till mer ojämlikhet, till pessimism – ”när industrier expanderar skapar de möjligheter för människor med blygsam bakgrund” som Dillow säger, men i stagnationstider försvinner de möjligheterna – och därmed till allas krig mot alla.

En del tar klimatkrisen som en förevändning för ännu mer stagnation och följaktligen ännu mer finansialisering och vad därtill hör.

Behöver byggas mycket mer

Men det går att dra andra slutsatser av den. Till exempel att det behöver byggas mycket mer, i energisnål teknik, i goda lägen där kraven på pendling är små. Om 50-70-talens tillväxtboom byggde på anpassning till bilism och billiga kemikalier kan vi få en annan tillväxtboom av att avveckla såväl bilism som materialslöseri och t.ex. kemijordbruk.

Eftersom de alla skulle innebära effektivitetsvinster borde det vara fullt möjligt även av privatkapitalistiska skäl – om bara politiken anpassas till detta.

Dvs om det gjordes mer olönsamt att äga än att producera.

Jan Wiklund

Tidigare publicerat på Gemensam-bloggen.

Liked it? Take a second to support Jan Wiklund on Patreon!
Become a patron at Patreon!