Man kan fly en galning men inte gömma sig för ett samhälle är Ali Esbatis bok om händelserna på Utøya för 10 år sen.
Den 22 juli 2011 var Ali Esbati på Utøya för att hålla en föreläsning på AUFs sommarläger. Han blev en av dem som överlevde terrorattacken av Anders Behring Breivik. Boken berättar i detalj de dramatiska händelser som visade sig bli den blodigaste terroristattacken i nordisk historia sedan andra världskriget. Terrorattacken var en avsiktlig politisk handling grundad i en högerextrem ideologi som existerade före attacken. En ideologi som också lever vidare efter det att gärningsmannen fängslats. Det är i sig ett uttryck för en större rörelse som påverkar hela det politiska landskapet i västvärlden.
Boken är en politisk berättelse med en personlig ton. Den berör förändringarna i debattklimatet liksom tendenser till avhumanisering i frågor om invandring och integration. Dessutom reflektioner över den sociala betydelsen av dessa tendenser och förändringar. Genom att väva samman händelserna på Utøya med Alis personliga berättelse, samt reflektioner över tiden vi lever i tio år senare, är boken ett bidrag både till att komma ihåg och att kollektivt behandla tragedin den 22 juli.
Inte gömma sig för ett samhälle
Tidningen Arbetaren har träffat Ali Esbati som bland annat säger:
– Både åren några år före och efter Utøya, när jag bodde i Norge, kände jag att Sverige var lite som en fristad när det kom till hur diskussionen om rasism såg ut. Både när det kom till det politiska systemet och den bredare diskursen. Det var så klart inte tipptopp, men en markant positiv skillnad från grannländerna. I dag när jag tänker på det just så här runt 10-årsdagen, så blir det tydligt att det gått otroligt fort i fel riktning i Sverige. Det är en process som hänger ihop med rörelser hos den etablerade högern och deras förhållningssätt till SD i bred mening. Inte bara partiet utan det de står för.
– Jag har tänkt mycket på det den senaste tiden att Sverige var ett land där nyliberalismen slog igenom ett antal år senare än många andra västländer, men när den väl kom blev vi ett av de mer extrema på många områden. Jag ser vissa likheter när det kommer till högerpopulismen som är väldigt oroväckande. Sverige var länge undantaget, men när det väl kommer så går det snabbt och långt. Man ser det i utvecklingen både inom borgerligheten och bland tongivande medieröster. Det är en anpassning av ämnen och retorik.
