Skyfallskatastrof i Belgien och Tyskland. Det ena värmerekordet efter det andra, i Kalifornien, Nevada med flera ställen i västra USA med över 50 grader dagtid och 42 grader på natten. Temperaturer som aldrig uppmätts tidigare [i området] och gör normalt mänskligt liv omöjligt. Och extremvärmen beräknas fortsätta i veckor framöver. Tidigare var det området längre norrut, Oregon, staten Washington och sydvästra Kanada som hade över 49 grader Celsius. Områden som annars har ungefär samma klimat som Sverige.
Klimatkatastrofen som vetenskapen i decennier varnat för är alltså redan här. Vi är nog många som känner en helig vrede gentemot de ekonomiska och politiska krafter som trots varningssignalerna bara blåst på. Liksom mot de klimatförnekare som motarbetat nödvändiga omställningar. Nu drabbas vi alla så nu borde en gemensam mobilisering vara möjlig. Men hur är det? Drabbas verkligen ”alla”? Har vi alla ett gemensamt intresse?
I viss mening är det så. 50 grader är 50 grader. Liksom vi alla drabbas av coronaviruset. Liksom vi alla skulle bli offer vid ett utbrott av antibiotikaresistenta bakterier. Men drabbas vi lika? Olika sociala klasser påverkas olika i den nordamerikanska värmeböljan. Vem har Air-Condition? Vem kan snabbt ta sig till andra delar av landet? Och vilka saknar överhuvudtaget ett hem att sätta in AC i? Och internationellt? Vad händer när klimatkatastroferna drabbar de fattigaste länderna? Massdöd och massflykt kommer att bli resultatet.
Överklassens lyxkonsumtion
Efter att ha släpat benen efter sig i ett halvt sekel inser också den globala borgarklassen att uppvärmningen måste mötas med åtgärder. En sådan är elektrifieringen. Elbilar, eluppvärmning, etcetera. Vi socialister är också för en utfasning av fossila bränslen. Men problemet med det perspektiv som nu slås fram är att vi ska fortsätta ha privat massbilism, fortsätta att konsumera i samma grad.
De välbeställda vill inte ge avkall på sin lyxkonsumtion som ödelägger vårt klot. Bara de batterier som kommer att krävas innebär en mördande rovdrift på så väl naturresurser som arbetskraft. Borgarklassen och de välbeställda försöker desperat förneka nödvändigheten av en verklig omställning. En omställning till ett hållbart samhälle utan rovdrift och profitjakt. Ett slut på ”tillväxt” i meningen konsumtion av allt större och större mängd av ändliga resurser.
När det gäller pandemin kan människorna i vissa länder se ”ljuset i tunneln”. Bland annat beroende på att rika länders regeringar roffat åt sig vaccin medan människor i andra länder inte bara saknar vaccin utan också sjukhussängar och syrgas. Människor dör i sina hem och på gatorna. Den totala bristen på internationell solidaritet pekar tyvärr på att det blir samma sak i klimatfrågan.
Vad bör göras?
Socialister måste vara beredda att samarbeta även med borgerliga krafter och regeringar i kampen mot klimatkatastrofen, pandemier och andra hot. Men inte bara samarbeta. Borgarnas regeringar måste pressas och överflyglas. Det som nu händer i västra USA visar vad vi har framför oss. Men fortfarande finns möjligheten att bekämpa denna utveckling. Inte en minut får gå förlorad.
Vi måste pressa regeringarna till effektiva åtgärder. Men vi måste också inse att det faktum att katastroferna ”drabba oss alla” inte betyder att klassmotsättningarna försvinner. Hur olika sociala klasser kommer att agera bestäms fortfarande av klassintressen. En massrörelse underifrån måste byggas mot klimatkatastrofer och pandemier. Med sikte på att ta över makten.
En ledare från tidningen Internationalen.
