Det är inte brist på pengar eller resurser som legat bakom omfördelning av från fattiga till rika i Sverige. De sänkta skatterna för rika och nedskärningarna i välfärden är rent politiska beslut som inte beror på skattepolitik. Utan på ren och skär klasspolitik som velat gynna de rika:
”Urholkning av välfärdens finansiering” har inte, som V tror, orsakats av skattesänkningar som i sin tur inskränkt budgetutrymmet för välfärden. Orsaken är alltså inte ekonomisk, att de saknats pengar. Orsaken är istället helt och hållet politisk. Regeringarna de senaste 30 åren har helt enkelt inte velat eller trott sig kunna satsa på välfärden.
Välfärden
Ska vi bygga upp välfärden igen behövs därför inte nödvändigtvis några skattehöjningar. När Vänsterpartiet ställer skattehöjningar som villkor för skattesänkningar är det därför en rent nyliberal borgerlig politik:
För några veckor sedan presenterade Vänsterpartiet fyra ramvillkor som måste uppfyllas för att partiet ska stödja regeringens höstbudget. Insatserna är höga och på DN Debatt (13/8) beskriver Nooshi Dadgostar och Ulla Andersson villkoren som en ”bottenplatta”. Detta betyder att även om regeringens budget uppfyller kraven så lämnar V inga garantier om stöd – partiet vill också bedöma budgeten i sin helhet.
I korthet handlar villkoren om förstärkningar av välfärden i regioner och kommuner, om åtgärder för att öka jämlikheten och satsningar på jobb och klimat. Inget konstigt här. Det är vad man kan förvänta sig av vänsterpolitik. Det ramvillkor som V ställer upp som nummer ett kan däremot inte kallas vänsterpolitik: ”Den urholkning av välfärdens finansiering som pågått en längre tid upphör. Alla skattesänkningar i budgeten ska motsvaras av minst lika stora skattehöjningar.”
Bankreserver
Att det behövs skattehöjningar för satsningar på välfärden är helt enkelt inte sant. Vänsterpartiet är ute och cyklar. Det finns ingen anledning att formulera sig på det vis Vänsterpartiet gör. Under coronapandemin har staten satsat miljarder utan att någon skattehöjning skett:
I ett och ett halvt år har regeringen pumpat ut hundratals miljarder utan att en enda skatt har behövt höjas. Uppenbarligen fanns pengarna. Och som jag förklarat i tidigare artiklar är de ”lån” i svenska kronor som staten tagit upp inga riktiga lån; de är alltså väsenskilda från hushållens banklån. Det som bankerna ”lånar” ut till staten i utbyte mot statsobligationer är pengar som kallas bankreserver.
Men bankreserverna kan bara skapas av staten, vilket innebär att staten först måste förse bankerna med reserverna innan bankerna kan ”låna ut” samma reserver till staten, i utbyte mot statsobligationer. Av detta följer alltså att staten först måste spendera innan den kan låna och ta in skatt; staten är därför inte inkomstberoende som ett företag eller hushåll.
Skatter
Skatter är dock nödvändigt av flera olika skäl:
Naturligtvis klarar vi oss inte utan skatter. Skatter är det avgjort mest kraftfulla instrumentet för att hålla inflationen nere; skatter skapar incitament och påverkar beteenden – tänk på straffbeskattning av smutsig industri och skattelättnader för förnybar energi; och skatter påverkar naturligtvis graden av ojämlikhet i ett samhälle väldigt mycket. Det finns därför en rad goda argument för att höja, men också för att sänka, olika skatter.
Men att satsa på välfärd kan vi göra ändå. Det behövs inte höjda skatter för att göra det:
Men vi behöver INTE höja några skatter för att finansiera välfärden eller klimatomställningen. Och skatteargumentet är inte bara ett dåligt argument för att det är makroekonomiskt felaktigt. Det är dåligt också för att det göder den politiska och mentala handlingsförlamningen. ”Nähä, det blev inga skattehöjningar i år heller, och då har vi ju inte råd med några välfärds- eller klimatsatsningar heller.”
Argumentet om att välfärden kräver skattehöjningar leder dessutom till uppfattningen att det är de rika och besuttna som finansierar välfärden. Inget kunde vara mer missvisande. Välfärden beror inte av höginkomsttagares finansiella resurser; den beror av de reella resurserna, av de människor som arbetar i välfärden.
Staten kan finansiera en återuppbyggnad av välfärden utan skattehöjningar av något slag. Det har coronapolitiken visat. Det som behövs är politisk vilja. Vänsterpartiets inställning är felaktig, Beslut om välfärdssatsningar behöver inte åtföljas av skattehöjningar,
Citaten är från en ledare i ETC skriven av Peo Hansen: När blev nyliberal ekonomi (v)änsterpolitik?
Läs mer:
- Klimatfrågan måste tonas ner för att vinna nya väljare
- Vänsterpartiet vill vinna väljare från SD och soffan
- Vad kan göras för ökad jämlikhet?
- Motsättning mellan klimat och tillväxt?
