Vänstern behöver sociobiologi

Socialismens kris skylls av de borgerliga och många vanliga människor på människans (underförstått själviska) natur. Men det duger numera inte att bara tycka rakt ut om människans väsen. Det finns vetenskapliga fakta i frågan.

Sociobiologi, evolutionspsykologi och hjärnforskning ger oss en bild av människan som såväl självisk som empatisk. Men den akademiska och vänstervärlden tar alltför sällan till sig att människan som individ och kollektiv numera utforskas såväl av samhälls- som av naturvetenskapen. En integration behövs mellan sociala vetenskaper och evolutionsvetenskapen.

Ta exempelvis forskningen om nationalism och etnicitet.

Nationalism och etnicitet

I de flesta specialböcker om nationalism talar man luddigt om nationalismens naturliga, urgamla, primitiva, ursprungliga, ancestrala, atavistiska, dunkla rötter. Men det handlar helt enkelt om att vi människor har en medfödd social mänsklig natur, vi bildar och lever i grupper (med de vi samlever med och/eller upplever släktskap med).

Se Sussman och Garber i ”Rethinking Sociality” i antologin ”The Origins and Nature of Sociality” sidan 164:

”A major tenet of sociobiology is that there are strong evolutionary advantages in forming affiliative bonds with group members, especially kin, if this helps your group outcompete individuals in other groups for access to resources. However, individual group members also must compete for resources and sexual partners within their social group.”

Citatet visar att vi lever i grupper som kan konkurrera, och att konkurrensen även finns inom gruppen (och vi kan också samarbeta mellan grupper och mellan individer). Här har vi redan början på det som idag är världens uppdelning i nationer, och klasskampen inom dem.

Gruppdriften ­hos flera grupper i konkurrens eller samarbete ­ är etnicitetens och nationalismens allra yttersta rötter. Därefter skapar Biologi plus Kultur plus Politik den moderna storskaliga (ursprungligen västerländska) nationalismen.

Frånvarande i samhällsforskningen

Men detta viktiga grundläggande evolutionära perspektiv är vanligen fullständigt frånvarande i samhällsforskningen. Man ser nationalismen som modernt politisk, eller som modernt politiskt med etnokulturella rötter. Saknas gör biologi-evolution som djupgrund till politik och kultur. De är alla tre nödvändiga drivkrafter i det moderna samhällsbygget.

En orsak till detta misstag är troligen att naturvetare och samhällsvetare är inkörda på sina olika ideologiska tankespår, på vilka de bygger sina akademiska karriärer. Sedan tillkommer partipolitiken där högern önskebetonar arv, och vänstern önskebetonar miljö (istället för att neutralt utforska vilka fakta och sanningar som gäller).

I exempelvis annars imponerande faktatunga, välskrivna och välargumenterade boken ”Nations Matter” (som täcker in hela den akademiska nationalismforskningen) finns det bara en enda konkret hänvisning till en möjlig ”beteendeevolutionär” medvetenhet. På sidan 87 står det plötsligt och oväntat att ”People have always been joined in groups”.

Grupper

Precis! Vi lever alltid och överallt i grupp – i flera grupper. Det har vi gjort redan innan våra förfäder blev människor. Och i samspelet inom den sociala gruppen, och mellan de sociala grupperna, finns redan från början vår starka socialitet. Från våra urtida sociala däggdjursförfäder har vi ärvt vårt dubbla Janusansikte av Vi mot Dom. Vi internt, Dom externt. Ofta i lokala krig.

Men vi människor har med vår stora intelligens, socialitet, fantasi, nyfikenhet och kreativitet lyckats skapa vi-solidariska så kallade”föreställda gemenskaper” ända upp till den nutida nationella nivån (inom vilken statlig fred mestadels råder).

Vi kan därigenom känna nationell samhörighet med människor vi aldrig kommer att träffa – men som vi ändå uppfattar som våra likar i den nationella storfamiljen. En slags vän- och släktkänsla på högre nivå.

Enstaka människor kan dessutom känna identitet som européer och även ibland som medkännande världsmedborgare (som vissa flyktingaktivister). Som en mycket social djurart behöver vi alltid en tillhörighet till en grupp, liten eller stor. Sådana är vi av vår outplånliga mänskliga natur.

Dessutom finns även ett gammalt arv av Vi-Ni-relationer. Förr var det de grannstammar man idkade handel och utbytte partners med. Och kanske sammanlevde som goda grannar med. Tills man eventuellt hamnade i resurskonflikt eller krig med dem…

Norden och EU

Idag finns ett bra exempel på en politiskt framskapad fredlig vi-ni-relation i det nordiska samarbetet – och i den goda sidan av det centralbyråkratiska Europabygget. Och det har bara gått 75 år sedan Europa var i krig Vi mot Dom!

Vi människor kan säkert till en viss del bygga vidare på våra vi-känslor, i solidariska allt större cirklar av vi-gemenskap (uppåt allt svagare): det lokala, det regionala, det nationella, det kontinentala och det globala.

Men än så länge är det nationen som gäller om man vill försöka uppnå stabil folklig demokrati, ömsesidig solidaritet, gemensamt välfärdsbygge, samhällelig trygghet, och fredliga sociala relationer internt och externt. Samt en övergripande gemensam nationell kultur byggd på den inhemska historien, de nationella vi-känslorna, och de mänskliga rättigheterna.

Måtte vänstern inse detta (!), och bekämpa högerpopulismens främlingsfientliga halvrasism genom att bygga en egen, radikal, alternativ, progressiv, enande, inkluderande, färgblind, sekulär, ”ursprungsneutral” (samt ”framtids-internationalistisk”) vänsternationalism!

Hans Norebrink

Läs också:

Se även böckerna:
Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!