Omskärelse för vuxna – inte för barn

Icke-medicinskt motiverad omskärelse av pojkar är tillåten i Sverige. Ingreppet innebär att större delen av förhuden tas bort från ollonet på penis. Detta kirurgiska förfarande utövas bland judar och muslimer. Dessa ser det som en fråga om religiös-kulturell gruppidentitet och religionsfrihet. Och som ett långvarigt historiskt arv. Barnomskärelse på unga pojkar kan, förutom av religiösa och medicinska skäl (typ trång förhud), även ske av estetiska och kulturella orsaker.

Medicinskt ”onödiga” förhudsoperationer kan inte sällan stödjas av många utomstående som en fråga om religiös tolerans och mångfald. Och som en fråga om valfrihet, religionsfrihet och anti-rasism (ett förbud kan ses som rasism mot judar och muslimer).

Bland de politiska partierna stöds religiös omskärelse av unga barn av moderater, liberaler, kristdemokrater och socialdemokrater. Även vänsterpartister och sverigedemokrater accepterar ingreppet, men för vuxna – de vill ha en 18års-gräns. Miljöpartiet vacklar i frågan.

Centerpartiet tog tidigare ställning mot icke-medicinskt motiverad religiös omskärelse av pojkar. Vilket partiet mött såväl intern som extern kritik för. Vid partiets årsstämma nyligen backade därför partiet till ja till manlig omskärelse av religiösa skäl. En feg reträtt enligt kritiker.

Kvinnlig könsstympning

Om en vidgar diskussionen så används i delar av Afrika (där det är vanligt) och i västra Asien (förekommer men inte vanligt) religiösa och kulturella skäl för att utöva även kvinnlig könsstympning (omskärelse). Det är ofta ett fruktansvärt omfattande och smärtsamt ingrepp, men ibland skärs ”bara” klitoris bort med typ rostiga rakblad.

Ingreppet tar bort kvinnans möjlighet till sexuell njutning så att hon ska vara mannen patriarkalt trogen, underkastad och kontrollerad. Kvinnlig omskärelse ger ofta ett livslångt lidande med svåra infektioner och smärta. I Sverige är könsstympning förbjuden, men förekommer vid besök i ursprungslandet.

Samma kulturella och religiösa skäl används för att rättfärdiga såväl manlig omskärelse (litet lidande) som kvinnlig omskärelse (stort lidande). Ska vi då i Sverige i logikens, toleransens och mångkulturens namn även acceptera kvinnlig omskärelse? Nej, det vore ett oförlåtligt och djupt antifeministiskt brott mot kvinnans fri- och rättigheter.

Vems individuella valfrihet?

Men på en lägre lidandenivå, är inte även pojkars omskärelse ett brott mot deras fri- och rättigheter? Vem är i sammanhanget den individ som ska ha valfrihet och religionsfrihet? Jo, det är ju den lille pojken som utsätts för omskärelse av sin penis. Inte familjen!

Därför bör självklart även manlig omskärelse av pojkar förbjudas. Att slippa icke medicinskt motiverade ingrepp i sin lilla unga barnakropp (för att för evigt markera ens påtvingade kollektiva grupptillhörighet), det är ett brott mot de individuella och mänskliga rättigheterna.

Däremot bör pojkar när de blivit vuxna män vid 18 års ålder själva få besluta om de vill omskära sig. Samma med kvinnor men det lär väl knappast bli någon rusning till operationskön…

Och vill man göra dessa medicinskt onödiga ingrepp vid vuxen ålder så bör det inte ske med skattefinansierad offentlig sjukvård. De får man bekosta själv privat. Samma som med tatueringar eller skönhetsingrepp.

Dessutom. Vid vuxen ålder kanske såväl vissa religiöst-kulturellt omskurna män som kvinnor vill byta religion, eller lämna religionen helt. Det är verklig religionsfrihet. Men då är de redan ”gruppmärkta”.

Individuell valfrihet

Individuell valfrihet – inte kollektivt grupptvång att för livet ut ansluta sig till föräldrarnas eller den etniska-religiösa gruppens fastlåsta trosuppfattning. Så bör det vara i demokratiska länder som Sverige.

Jag anser att varje individ själv bör få välja religiös eller filosofisk livsuppfattning – den rätten och friheten fick jag av mina egna föräldrar. Men jag menar att samhället nog tyvärr får acceptera av vissa föräldrar indoktrinerar sina barn i den egna religiösa traditionen.

Detta med stöd av EU och många katoliker, judar, ortodoxa, muslimer, protestanter, etcetera i Europa. Varav vissa ser barnet som familjens privata egendom, som även vi infödda svenskar gjorde en gång i tiden.

Men då ska självklart den svenska skolan – vilket ju sker idag – balansera detta med en rak och objektiv religionsundervisning för samtliga elever.

Symbolisk omskärelse

Sedan har jag ett eget förslag vad gäller manlig och kvinnlig omskärelse. Genomför ceremonierna formellt och ”teoretiskt” med en smörkniv i trä. Sedan kan den som vill ”komplettera” ceremonin i vuxen ålder.

Handlar dessa mina (och andras) uppfattningar bara om ”svenska” och/eller ”västerländska” tankar som ”vi” i det kulturellt alltmer sekulära Europa påtvingar andra religiösa och kulturella traditioner? En slags västlig diskursiv och moraliserande kulturimperialism?

Absolut inte. Det handlar om universella demokratiska friheter och mänskliga rättigheter. Dessa finns i såväl i historien som överallt i världen. Men de finns olika starka i olika tider och på olika platser.

Mänskliga rättigheter tillhör alla individer, alla nationer, alla religioner och hela mänskligheten. Så bör diskussionen föras – inte fegt ropa om vit västlig kulturrasism.

Hans Norebrink, gudstroende demokratisk vänstersocialist

# Vi skulle också kunna ta upp gamla och nya, påstått religiösa och kulturella fenomen som: Änkebränning i Indien. Kvinnlig fotbindning i Kina. Självpiskning bland shiamuslimer. Frivillig korsfästning på katolska Fillippinerna. Tortyr och avrättningar under den katolska inkvisitionen. Religiös statlig indoktrinering i Sverige före demokratin. Ortodoxt diktaturstöd i Ryssland etcetera.

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!