Enligt ett stort internationellt forskarteam härstammar alla moderna hästar från det som kallas den pontisk-kaspiska stäppen norr om Kaukasus mellan Svarta havet och Uralbergen. Det var där som den moderna hästen tämjdes först. Resultaten publicerades i en artikel i tidskriften Nature, The origins and spread of domestic horses from the Western Eurasian steppes.
Arbetet har letts av som letts av paleogenetikern Ludovic Orlando vid den franska forskningsorganisationen CNRS (Centre national de la recherche scientifique). Totalt har 162 specialister inom arkeologi, paleogenetik och lingvistik från närmare 120 olika forskningsinstitut medverkat i studien.
För några år sedan tittade Orlandos forskningsgrupp på Botai i Centralasien. Där hade det äldsta arkeologiska beviset för tamhästar hittats. Men DNA-resultaten stämde inte. Dessa hästar som levde för 5 500 år sen var inte förfäder till våra moderna tamhästar. Förutom stäpperna i Centralasien avskrevs alla andra förmodade områden som Anatolien, Sibirien och den iberiska halvön.
Det fick forskarna att utvidga sin studie till hela Eurasien. Först analyserades arvsmassan från hästar som levde mellan 50 000 och 200 år före vår tideräkning. Sedan jämfördes den med arvsmassan hos moderna tamhästar. Det gav resultat.
– DNA-studier av husdjur kan ge lika viktiga bidrag till kunskapen om förhistorien som mänskligt DNA, säger Kristian Kristiansen, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Ersatte alla vilda hästpopulationer
Även om Eurasien en gång var befolkat av genetiskt distinkta hästpopulationer inträffade en dramatisk förändring mellan år 2 000 och 2 200 före vår tideräkning. Då började en enda genetisk profil, som tidigare var begränsad till de Pontiska stäpperna (norr om Kaukasus), att sprida sig utanför sitt inhemska område Den kom med tiden att ersätta alla vilda hästpopulationer från Atlanten till Mongoliet inom några århundraden. De genetiska uppgifterna pekar också på en explosiv demografi som saknar motsvarighet under de senaste 100 000 åren.
Pontisk-kaspiska stäppen
Anledningen är att det var då som människan tog kontroll över hästarnas reproduktion och började avla dem i stort antal. Detta skedde för ungefär 4 000 år sen.
Forskarna fann två slående skillnader mellan genomet (arvsmassan) hos denna häst och genomet hos populationerna den ersatte. Det ena är kopplat till ett mer fogligt beteende och det andra indikerar en starkare ryggrad. Detta tror forskarna kan vara en av anledningarna till den moderna hästens framgångar.
Viktigt att införliva djurens historia
Studien avslöjar också att hästen spred sig över hela Asien samtidigt som häststridsvagnar och indo-iranska språk. Migrationen av indoeuropeiska populationer från stäpperna till Europa under det tredje årtusendet före vår tideräkning kan däremot inte bero på hästarna. Detta eftersom hästens domesticering och spridning kom först senare. Detta visar på vikten av att införliva djurens historia när man studerar mänskliga migrationer och möten mellan kulturer.
– Jag har bidragit till tolkningen av expansionen av tamhästen, i samband med expansionen av bronsålderns stridsvagnskrigsföring. Studien betonar två saker: dels att DNA-studier av husdjur kan ge lika viktiga bidrag till kunskapen om förhistorien som mänskligt DNA, och dels att tamhästen från cirka 4000 år sedan har varit historiens viktigaste transportdjur, ända fram till industrialiseringen, samt att den har bidragit till civilisationers uppgång och fall, säger Kristian Kristiansen, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet och en av medförfattarna till den vetenskapliga artikeln.
