Det finns en gammal psykologisk finurlighet om tro på tomten: Föräldrarna vet förstås att tomten är en utklädd familjemedlem, men låtsas för barnens skull. Men vad de inte förstår är att barnen också vet att tomten inte finns, men låtsas för föräldrarnas skull. Båda parter vet alltså, men beter sig ändå som om de inte vet – och på så vis kan tron på tomten upprätthållas på ett socialt plan utan att någon av de inblandade egentligen tror själv.
På samma vis fungerar ideologi. Detta är ett av vårt samhälles absolut största dilemman, särskilt när det kommer till vår kollektiva oförmåga att ställa om samhället för att möta och bromsa klimatförändringarna. Vi vet alla att vi måste göra något radikalt åt vår gemensamma produktion och konsumtion. Vi vet mycket väl. Ändå är nästan alla involverade i upprätthållandet av systemet, i smått och i stort.
Avslöjanden om systemets ohållbarhet hjälper därför bara till en viss gräns. För det är inte egentligen kunskap vi saknar, utan handlingsutrymme.
COP-26
Av den anledningen leder det inte automatiskt till några antikapitalistiska framgångar när brittiska BBC för en dryg vecka sedan offentliggjorde att de tagit del av läckta dokument som visar att rika länder arbetar hårt inför klimatmötet COP-26 i Glasgow nästa vecka, inte för att bli ledande i den globala omställningen, utan för att sänka ambitionerna.
Framförallt är det länder som exporterar fossila bränslen som vill att IPCC skruvar ned formuleringar om behovet av att avveckla desamma. Men det handlar också om rika länder som vill slippa se några ambitioner av global omfördelningspolitik för att bidra till fattiga länders förutsättningar till omställning. Allt som allt är det 32 000 dokument som skickats in av olika intressenter.
IPCC
Att FN och dess klimatpanel IPCC utsätts för den här typen av lobbyverksamhet behöver kanske inte överdramatiseras i sig, det lär knappast påverka innehållet i den rapport som kommer släppas. Däremot pekar det på ett större problem: på prioriteringsordningen hos världens regeringar och deras uppbundenhet till både fossilkapitalet och den nykoloniala världsordningen.
Läckan till BBC avslöjar återigen det vi vetat alldeles för länge, att klimat och miljö aldrig kommer att trumfa det kortsiktiga intresset att säkra den ekonomiska tillväxten.
I den dagspolitiska dragkampen mellan Kina och USA kommer geopolitiska intressen väga tyngre än alla andra hänsyn. Och så länge människor upplever att deras livsmöjligheter hänger samman med att just deras lands ekonomi går bra, att just deras kapital går med vinst och skapar arbetstillfällen, då sitter vi alla i fällan.
Det enda som kommer hända i Glasgow är att vi får en 26:e sorglig bekräftelse på att kapitalet och dess politiska representanter sätter profiten före planeten. Det kommer de att fortsätta att göra så länge de kommer undan med det, det vill säga tills vi – organiserade massrörelser – tvingar dem. Men först måste vi sluta bete oss som om tomten finns.
Ekosocialisters uppgifter
Ekosocialister och våra allierade har därför inte främst en uppgift som sanningssägare och avslöjare av kapitalismens inneboende destruktivitet och kortsiktighet. Den vet de allra flesta om vid det här laget.
Vår viktigaste uppgift är istället att visa på politiska vägar framåt, och sådana förutsätter att vi kopplar samman ekologisk trygghet med social och ekonomisk trygghet. Det är inte kapitalister som skapar jobb. Arbetsuppgifter som behöver utföras skapar jobb – och ingenting behövs mer än grön omställning.
Ursprungligen en ledare i tidningen Internationalen.
Läs också:
