De största internationella plast-och kemibolagen stretar emot när övrig industri ställer om. Istället för gröna satsningar på återvinning eller biobaserad plast sker nyinvesteringar och utbyggnad av fossilbaserad verksamhet. Det visar forskning från Lunds universitet som har kartlagt bolagens expansionstakt under det senaste decenniet.
Att det ser ut på detta sätt är kanske inte konstigt. Plast är nödvändigt för den moderna sjukvården såväl som vattenförsörjning och avloppshantering. Det finns inom överskådligt tid inget sätt att ersätta fossilbaserad plats med bioplast. Det kommer sannolikt aldrig att gå. Plast leder dock inte till några utsläpp av växthusgaser förrän den eldas upp eller bryts ner.
En kartläggning visar att världens 12 största bolag inom plastindustrin sammanlagt startade 88 nya projekt mellan åren 2012 och 2019 – och att samtliga projekt baserades på fossila resurser. Inte ett enda projekt utgick från ”gröna” råvaror såsom biomassa eller infångad koldioxid.
– Den här sektorn flyger under radarn och har inte politikernas ögon på alls samma sätt som exempelvis energisektorn där omställningstrycket är mycket högre, säger Fredric Bauer i ett pressmeddelande. Han är forskare vid avdelningen för miljö- och energisystem vid Lunds universitet och har skrivit artikeln tillsammans med Germain Fontenit.
Stora investeringar på grund av skiffergas och råolja som blir kemikalier
Stora investeringar har även gjorts för att öka produktionstakten på plast i Nordamerika i takt med att tillgången på skiffergas har blivit större. Trenden har också spridit sig till Europa, Kina och Indien i takt med ökad import av skiffergasen. Studien pekar även ut en annan investeringsvåg – där råolja omvandlas till kemikalier snarare än bränsle. Många plast- och kemiföretag är också helt eller delvis ägda av oljebolag.
– Bolagens strategi låser in samhället i ett fortsatt fossilberoende. Det handlar inte bara om nyproduktion, utan om ett aktivt motstånd mot åtagandena i Parisavtalet. Satsningarna på återvinning är begränsade, och i USA finns dessutom flera rättsprocesser där bolag har stämt delstater och städer som vill införa skatt på plastpåsar eller andra typer av krav för ökad återvinning.
Plast- och kemiindustrin under radarn
Att just plast-och kemiindustrin har lyckats med att hamna under radarn vad gäller omställningen har flera förklaringar, enligt Fredric Bauer. En är att konsumenter inte har så stark relation till plastproduktion, utan snarare till plast i haven.
En annan att många oljebolag, som ju äger många plast-och kemiföretag, själva är indirekt eller direkt ägda av nationalstater. Det innebär större utmaningar vad gäller att få till stånd förändringar och politiska påtryckningar.
Många bolag kommunicerar visserligen en vilja att bli mer hållbara utåt. Men skrapar man på ytan finns det lite praktisk substans i deras målsättningar, hävdar Fredric Bauer. Han menar att man bör följa pengarna – och här talar nyinvesteringar och utbyggnader av fabriker sitt tydliga språk.
Att plastproduktion alltid skulle vara ohållbar är helt enkelt inte sant. Bauer snackar helt enkelt skit.
Liten svensk industri – en del av internationell marknad
Hur ser det då ut i Europa och Sverige där den gröna omställningen är ett hett ämne? Fredric Bauer svarar att i EU har den utsläppsintensiva plast-och kemiindustrin hittills fått mer gratis utsläppsrätter i det europeiska handelssystemet (EU ETS) än vad de behövt, vilket minskat trycket på en omställning.
Vissa reformer har nyligen föreslagits för att komma tillrätta med det, men även där har plast-och kemiindustrin och flera andra industrier varit kritiska. Kopplingarna mellan den svenska kemi- och plastindustrin och den internationella arenan är många och komplexa.
– Bolagen som är verksamma i Sverige ingår i större koncerner, och är i hög grad integrerade på de internationella marknaderna. De kan därför ha svårt att driva omställningsprojekt trots lokala ambitioner, vilket vi visat i en tidigare studie. Som forskare saknar jag konkret information och färdplaner för hur de vill ställa om. Vad vill de faktiskt göra, och hur tänker de gå till väga? Industrin kan inte fortsätta ducka för omställningen, avslutar han.
Mer skitsnack från Bauer. Plastindustrin i Sverige består av ett fåtal företag. Borealis, Inovyn, Perstorp och Grace Catalyst. De finns samtliga i Stenungsund. Det är inte speciellt komplext. Och det finns inte en massa krångliga kopplingar. Det är enkelt. Alla företagen ingår i internationella koncerner.
