Nättidningsprojektet Bulletin kom aldrig riktigt att få den tyngd som opinionsbildare dess investerare hoppades på. Istället har det varit de konstanta personalkriserna och de skyhöga lönerna som blivit heta diskussionsämnen.
Urartad konst
Men i måndags (1/11) lyckades Bulletin bryta igenom med politiskt innehåll när de publicerade en debattartikel där ungsvensken Saga Sievert skriver om hotet från gangsterrappen mot majoritetssamhället. Där hon uttryckligen efterfrågar att Sverige skall ta kulturpolitiskt intryck av 30-talets Tyskland. (Ungsvenskarna är SD:s ungdomsförbund.)
Gangsterrappen är vår tids ”entartede kunst” menar Sievert – och bortsett ifrån att hon varit ostrategisk nog att nämna var det ungsvenska tankegodset hämtats ifrån kunde det varit en debattartikel från vilken borgare eller högersosse som helst.
Nazihyllningar
Den 24 oktober publicerade El Mercurio, den största dagstidningen i Chile, en hyllning till Hermann Göring. En av de värsta krigsförbrytarna i mänsklighetens historia. Det var ett lovtal på kultursidan. Utan minsta antydan till kritik mot en av de naziledare som var ansvariga för förintelsen. Starka protester, även internationella fördömanden, tvingade borgerlighetens drake att be om ursäkt för denna ”fadäs”. Men det var inget olycksfall i arbetet.
I Chile handlar det om att viktiga delar av den konservativa högern nu drar tillbaka sitt stöd till högerns utsedda kandidat till förmån för extremhögerns representant, som har politiska rötter i den tyska nazismen.
I Sverige handlar det om försök att trappa upp kulturkriget, I båda fallen visar det sig hur nära ytan det fascistiska faktiskt ligger.
Nazism och nationalism
Sverigedemokraterna var från början smittade av nazismens rasideologi. I det utbredda missnöjet mot följderna av Socialdemokraternas och borgarnas ekonomiska politik spred SD sin hatiska ideologi och gjorde invandrarna till syndabock.
Nyliberalismen har skapat en grogrund för extrem nationalism och nynazism runt om i världen.
Massmedia har spelat – och spelar – en avgörande roll i denna utveckling. I yttrandefrihetens namn bjöd media in SD som fick det utrymme de hungrade efter. Ömsom var det muslimer, ömsom judar, samer eller invandrare i allmänhet som angreps. Utan medias fjäskande uppmärksamhet hade SD inte varit där de är idag.
Att högerpartier, och delvis även Socialdemokraterna, har anpassat sin politik till invandrarfientliga chauvinister har bidragit till denna gräsliga utveckling. Etablissemanget har successivt gjort de nazistinfluerade skuggfigurerna i SD rumsrena.
Så gjorde också borgerliga politiker och framträdande tyska intellektuella som Carl Schmitt, Martin Heidegger och Herbert von Karajan gentemot Hitler. De legitimerade nazismens maktövertagande och satt till slut i deras knä.
Sverigedemokraterna
SD har många medlemmar och ledande representanter med ett gediget belastningsregister där hot, sexuella trakasserier och hets mot folkgrupp är synliga uttryck för stämningarna i de naziinfluerade djupen.
SD består delvis av stollar som riksdagsman Roger Richtoff, som påstår att vaccin mot covid-19 är ett gift. Men att SD även nu, över trettio år sedan partiet bildades, tvingas stänga av en ”politiskt sakkunnig” i riksdagen på grund av aktivt samröre med högerextremister av grövre kaliber, visar att partiet inte bara hyser stollar, utan också hårdföra fanatiker.
När Ulf Kristersson i SVT:s Agenda säger att SD:s nazirötter är något ”problematiskt” framstår han i bästa fall som enfaldig. Att reducera nazismen och därmed historiens värsta folkmord, till något ”problematiskt” är just en sådan förminskning av problemet som extremhögern i Chile sysslar med.
Idag är det invandrare som är måltavlan, imorgon blir det Public Service och därefter en lång lista. Varje form av anpassning blir förr eller senare ett politiskt självmål. Illusioner om att Annie Lööf eller Magdalena Andersson skulle vara kapabla att bekämpa nynazismen är just – illusioner.
C och S, för att inte tala om M och KD, är kapitalets väktare och om kapitalet anser att de bruna behövs, då blir det så. Om inte vänstern förmår mobilisera till överväldigande motstånd. Endast en stark antikapitalistisk och antirasistisk massrörelse kan bli ett effektivt motmedel mot den bruna pesten.
Ursprungligen en ledare i tidningen Internationalen.
Läs mer om Sverigedemokraterna.
Det räcker inte med rörelser ”anti”. Det krävs också något ”pro”. Exempelvis en rörelse för jämlikhet och för en aktiv industripolitik för att bli kvitt åtstramningsgiftet.