Med darr på allvarsrösterna förklarade världens ledare att årets klimattoppmöte, COP26 i Glasgow, var sista chansen. Att nu, just den här 26:e gången, var det allvar. I motsats till de tidigare 25 mötena skulle det ske en verklig förändring! Eller i alla fall i en snar framtid…
Intrycket kablades ut av sammanbitna statsmän som med gemensamma krafter skulle ta tag i frågan med båda händerna. Men tyvärr. Även om mötet fortfarande pågår vet vi redan att det politiska och ekonomiska jetsetet ännu en gång har lyckats undvika att ta några verkliga steg mot en lösning av mänsklighetens mest brännande fråga.
”Den globala övergången bort från fossila bränslen har redan kommit långt”, skrev EU-kommissionen lögnaktigt i somras. För visst ökar de förnybara energikällorna – men det innebär inte att de fossila minskar, de har stått stilla på 80% av den totala energiproduktionen de senaste 10 åren. Det förnybara har bara lagts på toppen av en ökad fossilförbränning.
Ihåliga avtal
Inte ens de ”konkreta” avtalen som slutits, de om kol, avskogning och metan är värda mer än pappret de under mycket självberöm skrivits på. Kolavtalet hyllades som ett viktigt steg framåt, trots att inget av de största kolländerna, USA, Kina, Australien och Indien fanns med och att underskrifterna knappt hade torkat förrän den polska regeringen backade ur.
Bara några dagar efter att det upphaussade avtalet om minskad avskogning slöts avslöjade forskare att en av undertecknarna, Australiens regering, manipulerat statistiken. Och tanken att Brasiliens notoriskt miljöfientlige president Bolsonaro nu skulle sätta stopp för skövlingen av Amazonas är skrattretande, om det inte vore så allvarligt.
Bakom hyllningar till deklarationer om skogsskövling och metanutsläpp döljer sig samma tanke som varit förhärskande sedan länge: det kommer att lösa sig. Inte ett ord om att den slösaktiga, vinstdrivna produktionen behöver ställas om i grunden. Och naturligtvis inte ett knyst om den mest destruktiva och koldioxidstinna sektorn av alla, krigsindustrin, det imperialistiska vansinnets yttersta garant.
Business as usual
För att garantera att business as usual inte ska ifrågasättas har, enligt den internationella organisationen Global Witness, fossilindustrin över 500 lobbyister på plats vid mötet. Fler än vad någon enskild nation har! Som Greta Thunberg så riktigt konstaterade går det inte att lösa klimatkrisen med samma medel som skapade den.
För någon vecka sedan kom också en rapport som gav en helt annan bild än de glada bulletinerna från Glasgow. Årets Production Gap Report visade att världens stater, trots alla luftiga löften, planerar att utvinna dubbelt så mycket fossila bränslen 2030 som 1,5-gradersmålet tillåter. I en bottenlös cynism planerar och investerar världens regeringar medvetet för att klimatkrisen ska gå över i en katastrof.
De enda tillfällen när växthusgasutsläppen minskat är finanskrisens 2008 och covidåret 2020, alltså tillfällen då ekonomin varit i fritt fall. Det säger mycket om var problemets kärna finns. Det är inte av ondska eller okunskap de eviga COP-mötena inte kunnat lösa klimatkrisen utan för att de styrande inte kan tänka sig att konfrontera ett ekonomiskt system som kräver ständig expansion.
Vi måste här och nu ta varje möjlig strid för att begränsa fossilförbränningen på det enda möjliga sättet: genom att stoppa utvinningen av olja, kol och gas och anpassa samhället efter det. Det står i direkt konflikt med de mäktiga kapitalintressena, men vi kan inte låta oss hejdas av detta, lika lite som vi kan vänta och sätta vårt hopp till en fjärran socialistisk framtid.
Kapitalets Intressen
Kapitalets intressen står alltid i konflikt med de arbetandes, också i klimatfrågan. Men på samma sätt som de arbetande vid många tillfällen tvingat kapitalet på reträtt och kämpat sig till rösträtt, 8-timmarsdag, fackliga rättigheter och så vidare kan de tvinga tillbaka de intressen som nu hotar mänskligheten.
Därför var det viktigaste som hände i Glasgow de 100 000 som demonstrerade utanför. Vad som krävs är att protesterna mångdubblas till en nivå där de styrande inte kommer undan med sina undanflykter och eftergifter. En massiv rörelse där fackföreningar världen över sluter upp i den ungdomliga klimatrörelsen och lägger sin materiella tyngd bakom kraven i form av verkliga strejker och andra sätt att slå direkt mot kapitalintressena.
En ledare från tidningen Internationalen.
Läs mer om klimatet:
- Klimatomställningen är inte längre en kunskapsfråga!
- Klimatskadliga subventioner större än klimatsatsningar
- Det krävs tillväxt för att rädda klimatet
- Klimatpolitik kräver nya institutioner
- Motsättning mellan klimat och tillväxt?
- En socialistisk klimatpolitik
- Miljörörelsen är ett problem för miljön och klimatet
- Fossila bränslen kan inte förbjudas
- Avveckling av fossila bränslen kan börja i det lilla
- Vad kan göras för klimatet?
# Kommentar av Anders_S: Det är en stycke i ledaren som jag inte håller med om. Jag är emot alla krav på att stoppa utvinning av fossila ämnen. De behövs för plasttillverkning och under den närmaste tiden för sjöfarten. Utan plast klarar sig inte sjukvård och annan vård. Inte heller avloppssystem och vattenförsörjning eller alternativa energikällor klarar sig.
