Demokrati: Radikal jämlikhet

Boknytt
Demokrati ­ En liten bok om en stor sak
Sofia Näsström
Historiska media

Demokrati: Radikal jämlikhet

Demokratin är i kris, konstaterar Sofia Näsström, professor i statsvetenskap, med inriktning mot politisk filosofi. Överallt i världen ökar högerpopulism, extremnationalism och auktoritära ledare med växande valstöd.

Senast läste jag om republikanernas högersväng till en stark konservativ stat som kan rensa upp i den påstådda (konspirativa) vänsterliberala kontrollen av USAs institutioner.

Vilken skillnad mot den gamla Reagan-högerns principiella anti-statlighet!

Därför är det påpassligt för den politiska debatten att ge ut en enkel, kunnig, trevlig och resonerande drygt 100-sidig kort sammanställning av vad som är bra med demokrati. Och problematiskt.

Demokrati = Folkmakt

Ska vi kunna försvara demokratin får vi inte ta den för given. Alltså folkmakt, de främst vanliga ofta relativt fattiga människornas rätt att bestämma med majoritetsval och fri- och rättigheter hur det egna folket/nationen/staten/samhället ska styras.

Detta via den moderna principen ”en person en röst”. Som började växa fram från de viktiga amerikanska och franska revolutionerna från slutet av 1700-talet.

Från att eliten av rika vita män styrde tillkämpade sig folket gradvis att allt fler människor inkluderades i den begynnande demokratin: fattiga, färgade, arbetare, kvinnor, minoriteter, unga, icke-protestanter. Och till slut: politisk jämlikhet.

Revolutionär demokrati

Inte sedan jägar-samlar-samhället för över 10 000 år sedan har en sådan radikal princip tillämpats. Vi förstår nog inte hur extremt omvälvande och revolutionerande tanken på politisk jämlikhet var när den kom (min kommentar).

Och fortfarande är i stora delar av världen. Inte minst i arabiska Mellanöstern där ”den demokratiska revolutions-våren” misslyckades över hela linjen.

Kina är ett annat diktatoriskt exempel på ett land utan jämlik och demokratisk tradition. Och även i Indien är de sociala antidemokratiska hierarkierna starka ­ se kastsystemet och de kastlösa.

Hierarki eller Jämlikhet

”Jämlikhetsidén var skandalös när den framfördes. Den bröt mot monarkins hierarkiska uppdelning av samhället i olika klasser”, skriver Sofia Näsström.

Där alla stånd/klasser hade sin bestämda plats, och adeln styrde övertygad om sin naturliga överlägsenhet. Och kungen om sin gudomliga överhöghet. Glöm klassresor (min kommentar).

Jag skulle, som recensent, vilja uttrycka det så här:

I grunden finns den ideologiska principen om alla människors lika värde. Ur den kommer dels principen om politisk jämlikhet – en person en röst.

Allas lika värde

Dels principen om (jäm)lika mänskliga fri- och rättigheter för att ge medborgarna de konkreta medlen de behöver för att utöva demokratin. Tillsammans formar dessa två principer den fungerande demokratin.

Dessutom skulle jag mer än författaren vilja framhålla den andra sidan av folkmakten. Om den vanliga demokratin handlar om social folkmakt inom en stat…

Så handlar den andra folkmakten om rätten till nationellt självbestämmande för de som uppfattar sig som ett folk. Och de som känner sig som ett folk, är ett folk.

Helt riktigt lyfter professor Näsström fram att det senare ofta är problematiskt. Vem och hur avgörs vilka som är ”folket” eller ”nationen”? Halva Katalonien ser sig som katalaner, hälften som spanjorer.

Det Serbien-dominerade försöket att skapa en enad ”sydslavisk nation” (Jugoslavien) upplöstes i sju stater/folk (och diverse minoriteter). Och i bara Bosnien finns tre större folkgrupper med svag nationskänsla. Det finns inget bosniskt folk.

Nation är också folkmakt

Det hindrar inte den kollektiva rätten att bilda nationer. Vilka ju historiskt sett utgör grunden för demokratin nationalstaten. Ett folk internt, och i relation till andra folk.

Båda bygger på demokrati = folkmakt (mina tillägg). Det är när en grupp människor uppfattar sig som lika varandra och sammanhörande i en enhet, som de vill att denna territoriella och kulturella enhet ska styras av ”folket självt”.

Politiskt är folket en grupp medborgare som styr sig själva demokratiskt (eller kämpar för denna rätt).

Kulturellt är folket en grupp människor som uppfattar sig som lika i många hänseenden, vilket gör att de vill styras suveränt av ”de egna” ­ i en egen stat.

Politik & Kultur

I nationen blandas politiskt och kulturellt i olika proportioner. Med denna nationella gemenskap som grund byggs den (vänster)nationella vi-solidaritet som oftast ligger bakom välfärd och folkhem. Typ: ”Vi tar hand om våra egna”.

Sedan vet ju vi alla allmänbildade människor att det också finns den alltför ofta maktråa, aggressiva, krigiska, diktatoriska, utåtriktade, elitära, patriarkala, rasistiska, fascistiska höger-nationalismen.

Botemedlet mot den är att bygga överordnade större vi-gemenskaper som inkluderar alla jämlika nationer – som Nordiska rådet, EU och FN. En positiv variant av globalisering.

Men mer konkret fungerande som samarbete mellan nationer ­ inte som avlägsna överordnade centralistiska demokrati-hotande maktcentra (menar jag).

Evolutionära förklaringar

I sammanhanget demokrati tillkommer dessutom den evolutionära förklaringsbiten.

Människan är en gruppvarelse som naturligen bildar samhällen, men inte ett jorden-samhälle utan flera samhällen. Vilka ju kan ha såväl krigiska som fredliga relationer sinsemellan.

I jägarsamlar-samhället styrde ”folket” någorlunda jämlikt och demokratiskt. Sedan kom jordbruket, imperierna och de stora civilisationerna.

Då förlorade ”folket” i byn makten ­ i alla fall den övergripande makten – till avlägsna överklasser av olika slag.

Från by till folk

Med den moderna tidens bättre, snabbare kommunikationer, läskunnighet, städer, industrier blev det möjligt att återupprätta ”folket” på nationell nivå. Människor fick en känsla av upplevd gemenskap på nationalstatsnivå istället för som förr på bynivå.

Till det kom politisk ingenjörskonst på hög nivå av den franske prästen och revolutions-politikern Emmanuel Joseph Sieyès i skriften ”Vad är tredje ståndet?”.

I ett radikalt brott med det förflutna deklarerade han att Tredje ståndet var ”Folket”, ”Nationen”, den stora massans demokrati.

Nationen blev en slags ”föreställd gemenskap” (se böckerna ”Den föreställda gemenskapen” och ”Vad är nationalism?”). En ”vi-gemenskap”, ett ”folk”, ett demokratiskt samhälle på högre nivå.

En gemenskap med främlingar vi såg som ”våra egna”. Så blev alltså politisk jämlikhet återupprättad efter 10-12 000 år av elitära klassamhällen.

Smart, effektiv, rättvis

1. Vad är då bra med demokratin, frågar sig författaren. Jo, den är smart eftersom den bygger på samlad Medel-svenssonsk kollektiv intelligens. Och öppen debatt som silar fram de förhoppningsfullt vettigaste samhällslösningarna.

2. Den är effektiv eftersom den ”minskar politiskt storhets-vansinne, maktmissbruks, våld och korruption”. Den främjar utveckling, fred, social rättvisa, kvinnokamp, miljö, hälsa etcetera.

3. Demokratin är vidare rättvis för: ”Att ge alla lika mycket makt är det mest rättvisa sättet att fatta kollektivt bindande beslut vid politisk oenighet”. Rättvist är också att den ”värnar alla människors jämlikhet och frihet”

Teknisk överideologi

Vad ska då ingå i demokratins beslutsområde? Där vill de borgerliga ofta ha ekonomin utanför. Vänstern vill tvärtom demokratisera ekonomin/arbetsplatserna ­ och bekämpa den nyliberala antistatliga marknads-fundamentalismen bortom folklig kontroll.

Men rimligen måste folket själv via demokratin besluta om demokratins omfång och verkningsområden, menar jag. Liksom författaren ställer jag mig därför frågande till uttryck som ”liberal demokrati” och ”socialistisk demokrati. Det finns bara en demokrati.

Som boken beskriver är demokrati en överideologi, som sedan kan kompletteras (fyllas på) med liberalism, socialism, konservatism etcetera.

Demokratin är också en teknik för politiskt beslutsfattande byggd på en delad grundideologi om människors lika värde och jämlikhet (det senare det vanligaste värdeordet i boken).

Ekonomin finns knappt med i boken. Men statsdiktaturen Kina sägs ha ”ekonomisk frihet”.

Ekonomisk demokrati då?

Det är verkligen ett förvånansvärt borgerligt och ovetenskapligt sätt att se på parti-vd-diktaturen i de kinesiska företagen!

Deras majoritet av vanliga arbetare har ju på sitt dagliga jobb varken frihet, jämlikhet eller demokrati! En del av dem begår självmord genom att hoppa från fabrikstaken.

Så jag saknar dels den allra yttersta naturvetenskapliga evolutionära grunden för demokrati (stenålderns jämlikhets-revolution) en vanlig miss av samhällsvetare.

Dels saknar jag resonemang om ekonomisk demokrati. Alltså demokratisk socialism. ­Hela samhället genomsyrat av ett fritt och jämlikt folkstyre. Även vårt gemensamma näringsliv.

Kan inte alla uppräknade fördelar med politisk demokrati också användas för att motivera en utvidgning av demokratin till jobbet, vardagen, företagen? Alltså införa demokrati där vi tillbringar det mesta av vår dagliga tid.

Utvidgad vardagsdemokrati

Även om det idag inte finns konkreta exempel på en fungerande ekonomisk (socialistisk) utvidgad demokrati så kan man ändå sträva dit. Precis som man strävade efter politisk demokrati innan den fanns som ett alternativ och exempel att peka på. Eller?

Helt riktigt tar boken upp den politiska, ekonomiska och kulturella globaliseringens hot mot de på pappret suveräna nationella demokratierna.

Global ekonomi ­ Global politik?

Beslut som fattas av ofta anonyma internationella maktkrafter påverkar alla medborgare i nationalstaterna. Men ofta utan att vårt demokratiska folkstyre på allvar kan påverka den flytande marknadsliberala ”fria” gränslösa ekonomin.

Den globala, gränslösa (ny)liberala eliten har i stor utsträckning flytt sina olika nationella folk, och sätter profiten före samhällsansvar. Vågar jag använda uttrycket kosmopolitisk elit?. Se den konservativa boken ”Eliternas uppror”.

Ett globalt folk?

En lösning på detta problem med ett växande national-demokratiskt maktunderslott, som författaren nämner (och verkar stödja), är att skapa ett globalt demo ­ ett världs-folk med en världs-riksdag.

Det kallas ”den tredje demokratiska transformationen”. Etta var antika Atens bristande demokrati, tvåa dagens moderna nationalstaters demokrati – men åter glömmer hon den urtida jägar-samlar-demokratin.

Själv tror jag det är alltför utopiskt tänkt med världsstyre. Mänskligheten är alltför olika uppdelad för att en global föreställd (politisk och etnisk-kulturell) gemenskap skulle kunna skapas. För att inte tala om faran för global maktkoncentration och totalitära övergrepp.

Samarbete mellan jämlika syskonnationer är mer realistiskt. Människans vi-känslor (de flestas) når bara upp till nationsnivå.

Högre upp försvagas sammanhållning och solidaritet (annat än hos många intellektuella och affärsmän med hela världen som sin bekväma hemmaarena).

Författaren kräver då svar av de som lyfter fram det lokala och nationella (som jag gör). Och boken framhåller ju helt riktigt att demokratisk politik ska handla om olika samhällsvisioner.

Åter lokalt och nationellt

Och min vision är på sikt en partiell avglobalisering av världsekonomin till förmån för lokala och nationella ekonomier och vi-gemenskaper. Det skulle både stärka demokratin som folkstyre, och bli en stödjande del i miljö-klimat-kampen.

I dagsläget kan det dock bli svårt för enstaka nationer att sänka globalmakten närmare folket. Detta så länge starka elitstyrda globala maktcentra finns kvar.

Då kanske det länge än krävs en folklig global motmakt – till exempel den unga aktiva internationella (ofta vänsterlutande) klimatrörelsen.

Men på sikt: Ju närmare makten är folket på gräsrotsnivån, desto konkretare blir den att förstå och kontrollera.

Känslan av maktlöshet har gynnat (som författaren skriver) det som upplevs som en klyfta mellan elit och folk – och som delvis är det. Det i sin tur är mumma för världens alla höger-populist-politiker.

Ändå är dessa farligt närliggande den antidemokratiska fascismen: Folket ska (i motsats till den vanliga högern) mobiliseras, men inte för att själva besluta. Det ska starka ledare göra för dem ­ i deras namn.

Menlösa mittenval

En annan orsak till högerpopulismens framfart som boken förtjänstsfullt lyfter fram är att alla politiska partier numera alltmer söker sig till mitten, samtidigt som det gamla välfärds-folkhemmet rustas ner. Och ojämlikheten växer.

Att rösta sverigedemokratiskt blir ett maktlöst sätt för inte minst delar av arbetarklassen att protestera mot detta. Det finns, upplever många, inga realistiska alternativ till marknads-utvecklingens primat: Kapitalism som historiens slut.

Integrera eliterna

Författaren menar att detta måste motverkas genom att eliterna integreras i samhället.” Precis!!!. Inte bara (vissa) invandrare behöver integreras bättre. Även delar av eliten behöver ”försvenskas”.

­Vad som krävs för att försvara demokratin är ekonomisk utjämning mellan klasser, och integration av stad, land och förort. Det drar effektivt undan mattan för dem som vill exploatera ekonomiska ojämlikheter och politiskt missnöje”, skriver professor Näsström.

När det liberala demokratiska projektet försvagas av de växande klassklyftorna så: ”In i dess ställe, kliver återigen, den aggressiva nationalismen”, förklarar hon.

Höger- och vänsternationalism

Jag håller med. Men hon (och vänstern) glömmer då att nationalismen uppstod som en främst progressiv ofta vänster-tenderande rörelse kring år 1800. Den blandade fransk politisk revolution med tysk etnisk kulturalism.

Grundidén var att politik (stat) och kultur (folk) skulle sammanfalla. Via nationellt självbestämmande. Nationalismen är, liksom demokratin, en i grunden partineutral överideologi. Båda kan ”fyllas på” med olika politiska ideologier

Nationalism = överideologi

Nationalismen har sedan dess födelse uppträtt i såväl höger- som vänsterformer. Det socialdemokratiska folkhemmet var exempelvis en slags outtalad vänsternationalism.

Kanske är det just progressiv, anti-rasistisk, inkluderande, inåtvänd, inkluderande, ekologisk vänsternationalism (”vi bygger landet igen” & ”det starka samhället”) som behövs för att föra demokratin ur dess nuvarande kris?

Och på lång sikt rödgrön socialism i en globalt samarbetande konfederation av jämlika demokratiska nationer. En alternativ horisontell mellanstatlig globalisering.

Hans Norebrink

Läs mer om demokrati

Köp boken från Adlibris

Köp boken från Bokus