Det har blivit mycket vanligt att svenska politiker lägger fram förslag som stryker opinionen medhårs men som i verkligheten har noll eller marginell betydelse. Det är helt enkelt förslag som är till för att låta bra. Som inte är till för att göra bra. Utan bara är till förslagsställaren ska se bra ut. Verka bra.
Kriminalpolitik
I kriminalpolitiken handlar det inte om att minska brottsligheten. Utan politikerna läger förslag som ska få folk att tor att de gör nåt mot brottsligheten. Hårdare straff minskar inte alls brottsligheten men folk tror det och därför lägger politikerna i alla läger förslag om hårdare straff. Istället är det troligen så att hårdare straff leder till ökad brottslighet.
Kameraövervakning har ingen som helst effekt på den totala brottsligheten men folk tror det och alltså föreslås allt mer övervakning. Resultatet är att brottsligheten inte minskar men den personliga integriteten och friheten inskränks.
Avlyssning av alla utan brottsmisstankar ger ingen effekt på brottsligheten men däremot innebär det en början till diktatur. Till ett orwellskt övervakningssamhälle där storebror staten ser allt. Det innebär en ofantlig inskränkning av friheten och den personliga integriteten.
Annan politik
På samma sätt är det också på andra områden. När det gäller fiske beslutas om en utflyttning av trålfiskegränsen som i praktiken innebär att ytterligare en sorts småskaligt fiske slås ut. Beslutet saknar helt betydelse för hur fiskbestånden mår. Det har bara fattats för att folk och politiker tror att det har effekt. Politikerna tycker dessutom att det verkar bara eftersom folk tror att det har effekt.
Av ideologiska skäl vill högerpolitiker privatisera allt. Vård, apotek, sjukvård, äldrevård, hemtjänst, bostäder med mer. Det är åtgärder som ökar brottsligheten. Den organiserade brottsligheten får fler sätt att tjäna pengar. Samma politiker som gormar om hårda tag mot gängbrottsligheten göder alltså samma gängbrottslighet.
Andra exempel är bensinskattesänkningar. Motverkar klimatåtgärder. Stopp för investeringsstöd till byggande av hyresrätter. Motverkar en lösning av bostadsbristen och gynnar de kriminella gängen.
Det är politik utan analys och konsekvenstänkande.
Allt detta handlar om politik utan stöd i fakta och vetenskap. Det är politik för syns skull. Politik utifrån blind ideologi utan tanke på konsekvenserna.
Det är knappast någon ny företeelse att politiker lägger förslag för att ”verka bra”. Problemet kan bestå i allt från ideologisk övertygelse där verklighetens alla begränsningar sorteras bort (i grunden handlar det om tunnelseende) till krassa opinionslägen där reflektion och analyserande resonemang bedöms som allt för riskfyllda i kampen om det sista och avgörande mandatet. Enkelhet, ibland på gränsen till det fördummande, blir då det drivande. I vårt land har vi mycket tydligt kunnat beskåda den senare situationen allt sedan det i riksdagen saknats en över mandatperioden beständig majoritetssituation, något som ju med största möjliga tydlighet kunde beskådas under den just passerade veckan …
Till detta kommer förstås att debatten, inte minst genom det nya mediesamhället och alla dess ”sociala” forum, blivit allt mindre reflekterande och all mer omedelbar, det är de omedelbara ”poängerna” som blir det viktiga och inte de eftertänksamma resonemangen. En kortare text på Facebook (som nu är ett primärt forum för alla partier) eller några ”klatschiga” rader på Twitter ger, hur vi än vänder och vrider på det, sina begränsningar …