De har inte bara noll koll på. brottsligheten utan också noll koll på debatten om brottsligheten. En av Sveriges ledande debattörer och skribenter när det gäller gängkriminalitet och brottslighet råkar nämligen vara vänsterpartist. Jag själv. Om det vet vänsterpartisterna Stig Henriksson och Per Sundgren uppenbart noll och inget.
Det vet heller inget om brottsligheten eller om vad som fungerar mot brottslighet. Därför föreslår de en mängd reaktionära åtgärder mot brottslighet i en populistisk och högervriden debattartikel i ETC. Fler av deras förslag är direkt kontraproduktiva och kommer att öka brottsligheten.
Repression är ingen framkomlig väg
På ett reaktionärt och högervridet sätt föreslår Sundgren och Henriksson repression och förtryck som ett sätt att komma till rätta med brottsligheten. Det går att använda såna metoder om demokratin avskaffas. I ett demokratiskt samhälle fungerar det inte. Jag antar att Henriksson och Sundgren vill ha ett demokratiskt samhälle och de är därför ute och cyklar med en del av sina förslag.
Hårdare straff minskar inte brottsligheten på kort sikt. På lång sikt innebär det däremot att brottsligheten ökar och blir våldsammare. Det stärker också de kriminella gängen. Dessa effekter är välkända. Henriksson och Sundgren har ingen aning om verkligheten, ingen kunskap om forskningen. De bara svamlar på i sin okunskap och ignorans.
Fler poliser hjälper inte heller. Det behöver inte vara dåligt men kan vara mycket dåligt. För det är nu så att polisen ofta är ansvarig för att gäng uppstår och att våldet eskalerar. Polistrakasserier och förtryck är grundläggande orsaker till att kriminella gäng uppstår. Polisingripanden som görs på fel sätt skapar fler problem än de löser. Fler poliser skapar ofta mer oro än trygghet, Sundgren och Henriksson har uppenbarligen noll koll.
Övervakning innebär övergrepp utan effekt
Även på detta område leder de förslag som Henriksson och Sundgren ställer i förlängningen till ett odemokratiskt fascistiskt samhälle. Ett storebrorssamhälle i värsta Stalin eller Putin-stil. Jag kan inte tänka mig att det är vad de vill ha. Men det är konsekvensen av deras illa genomtänkta förslag.
Kameraövervakning har noll effekt på brottsligheten i sin helhet och leder inte till högre uppklarning av brott, Fler brott blir inte lösta och de begås inte färre brott. På vissa lokala platser fungerar det för att minska stöldbrott, inbrott och liknande. Men brottsligheten som helhet minskar inte. Omfattande kameraövervakning skapar dessutom mer otrygghet och bidrar inte till trygghet. Sundgren och Henriksson svamlar.
Det verkar också som att Henriksson och Sundgren vill att polisen ska kunna avlyssna vem som helst. Eller så är det så att de inte begriper saken. Den svenska polisen kan redan göra de sakerna som skedde när Encrochat avlyssnades om brottsmisstankar föreligger.
Segregation och social välfärd
På detta område framställer Henriksson och Sundgren sina enda bra förslag. Men de är inte konkreta och otroligt räddhågsna. Det två debattörerna tycks helt enkel fega ur och vill inte dra konsekvenserna av resonemangen,
Snabba insatser från socialtjänsten är självklart bra och det är ett av få bar förslag som de två pellejönsarna Sundgren och Henriksson lyckas pressa fram. Samtidigt föreslår de inget konkret så det blir liksom ett slag i luften.
På samma sätt är det med deras förslag om skolsegregationen. Henriksson och Sundgren föreslår inget konkret. För det enda som kan få stopp på segregationen i skolan är avprivatisering av skolan. Så länge som det finns privatskolor kommer det att vara segregerat. Henriksson och Sundgren är uppenbarligen också fega när de inte vågar föreslå en nedläggning av privatskolesystemet och att det fria skolvalet ska avskaffas.
Sammantaget kan vi konstatera att Sundgren och Henriksson i frågan om brottslighet och kriminalitet stjälper mer än de hjälper. De är okunniga och ignoranta. Deras debattartikel är svammel.
Läs mer:
- Gängkriminalitet börjar som självförsvar mot polisen
- Kameraövervakning i Seved och Sofielund i Malmö utan effekt på brottsligheten
- Kameraövervakning är integritetskränkning och hjälper inte mot våldsbrott
- Hårda straff är inte bra för någon eller något
- Ingen blir bra av hårda straff
- Svenska journalisters fantasier om Danmarks ej existerande hårdare straff
- Hårdare straff är ingen framkomlig väg och det gäller också för sexbrott
- Kontraproduktivt med hårdare straff för unga
- Kameraövervakning gav ingen effekt
- En socialistisk kriminalpolitik
- Orsaker till brottslighet och vad som kan göras åt saken
- Orsaker till gängbrottslighet
- Förklaringar, orsaker och åtgärder mot brottslighet
- Brottslighetens orsaker 1
- Brottslighetens orsaker 2
- Katalys har gjort en dålig rapport om gängbrottslighet
- Fängelser fungerar som plantskolor för kriminella gäng
- Fattigdom är den stora riskfaktorn för brottslighet
- Privatisering och avreglering har öppnat upp för organiserad brottslighet
- Polisens mjuka metoder är det som fungerar för att bekämpa brottslighet
- Avprivatisera för en äkta gemensam välfärd
- Avprivatisera skolan
Utan att gå in på sakfrågorna, som kännetecknas av tämligen komplexa orsakssamband, är det intressant att lite från sidan studera debatten som sådan.
De spektakulära våldet (och det handlar i huvudsak om skjutningar) där ibland också tredje person faller offer för förlupna kulor har satt debattens agenda. Våldet, som i sig är avskyvärt, och den uppskruvade debatten som följt i dess spår har lett till att många känner oro, en oro vi inte kan bortse ifrån då denna inte enbart uppstår från logik (sannolikheten för tredje person att drabbas är fortfarande mycket liten) utan också utifrån känslor vi inte kan styra. Det spektakulära våldet är hur vi än vänder och vrider på det ett substantielt samhällsproblem utifrån de stämningar det ger upphov till med en inte försumbar risk att det tas alldeles för lätt på fundamentala rättssäkerhetsfrågor.
Tveklöst kommer därför det spektakulära våldet (vilket i den ibland svårförståeliga debatten görs till ”synonym” med ”brottslighet” som sådan) att vara en av de avgörande frågorna i nästa års val. Valfrågor har dessvärre tämligen ofta egenskapen att bli högst förenklade, ja eller nej, rätt eller fel, svart eller vitt, etc. etc. Fördjupande, reflekterande och resonerande diskussion får helt enkelt stryka på foten till förmån för rent retoriska prioriteringar, som i sina extremfall kan vara rent av fördummande. Dock, det är i detta krassa debattklimat vi lever varför sökandet efter förhållningssätt blir av stor betydelse.
Samtidigt har vi en situation där vänsterpartiet, efter att under hela sin existens varit ett ”dörrmatteparti” utan något större inflyttande, nu verkar ha bestämt sig för att bli en aktiv part i den ”samarbetsplattform” utifrån vilken man hoppas att nästa regering skall ta sin utgångspunkt. Väljarmässigt ses en substantiell potential hos det socialdemokratiska maktpartiets trötta väljare. Samtidigt innebar Januariöverenskomelsen tillsammans med Sjöstedts tramisga och fördummande prat om ”ett papper ni inte får se” förnedring på riktigt. Till detta kommer att tiden bakåt till den del av partihistorien som innehöll tämligen solkigt realsocialistiskt ”diktatorkramande” är tillräckligt lång för att rimligen utgöra något större hinder. Kort sagt partiet uppfattar sig vara i slagläge.
Utifrån detta ”slagläge” görs sannolikt bedömningen att partiet inte kan vara allt för ”motvalls” i debatten om brottslighet där det nog ändå så är att opinionen mer lutar åt det kraftfulla. Partiet har nog med att ”sy ihop” den framtida ”samarbetsplattform” som skall rymma både det minst marknadsliberala och det mest marknadsliberala partiet, en ekvation där det väl är ganska tveksamt om det finns några lösningar. Även om partiet just nu uppfatar sig ha slagläge kan det hela mycet väl sluta med att man till slut står där ”med skägget i brevlådan” …