Sara Beischers debutroman Jag ska egentligen inte jobba här var en alldeles utmärkt arbetsskildring som väckte stora förhoppningar om författarskapets fortsättning. Hennes andra bok – Det finns råttor över allt utom på Antarktis – är långt ifrån dålig, men når ändå inte upp till debutens nivå.
Denna gång berättar Beischer om en ung flickas uppväxt i arbetarklassen, med fokus på hennes möte med en pojke som tycks göra uppror mot allt. Denna berättelse har flera förtjänster. Exempelvis förenar Beischers personporträtt på ett skickligt sätt psykologi med sociologi. Några saker är dock mindre lyckade. Romanens korta ramberättelse känns exempelvis överflödig, och berättelsens intrig är inte den mest intresseväckande. Ibland står romanen också och stampar rent stilistiskt.
Oavsett detta är Det finns råttor över allt utom på Antarktis i allra högsta grad läsvärd, dels eftersom den har intressanta saker att säga om det svenska klassamhället (och dessutom oftast säger dessa på ett fint sätt), dels eftersom den ingår i en intressant strömning av modern klasskildrande litteratur.
Magnus Nilsson
Ursprungligen publicerat på Litteratur och klass. Publicerat här i enlighet med licensen CC-BY-NC 4.0.
