Rätt och fel i Ukraina

Enligt internationell lag är alla stater juridiskt suveräna, självständiga och fria att etablera de kontakter och gemenskaper med andra länder som de själva vill.

Rysslands direkta militära erövring av den ukrainska Krim-halvön är alltså juridiskt fel. Lika juridiskt felaktig är deras indirekta erövring av östligaste Ukraina via ryska separatister.

Vidare är Ukrainas önskan att skydda sig mot ytterligare ryska aggressioner begriplig, och en juridisk rätt de har som fri nation – exempelvis genom att gå med i NATO.

Då kan de få skydd mot såväl kuppförsök av proryska krafter, som en regelrätt rysk invasion för att annektera Ukraina – eller göra den till en egen delrepublik i Ryssland.

Imperialism

Ukraina har alltså juridiskt och moraliskt rätt, Ryssland juridiskt och moraliskt fel, i denna konflikt. Men det är för att lösa konflikten ändå nödvändigt att förstå den ryska synen på konflikten:

Västeuropa och Ryssland har under 500 år erövrat andra länder militärt, via kolonialism och imperialism. Värst England, USA och Frankrike.

I modern tid har främst USA varit skyldig till att med militära och andra medel skapa och hjälpa fascistdiktaturer och auktoritära högerregimer i Afrika, Asien och Latinamerika.

Kuba är ett exempel. Deras politiska och militära allians med Sovjetunionen ledde till att USA bojkottade landet, och försökte att största dess regering. Som värsta sjöpirater stoppade USA båtar med vapenleveranser från Sovjet till Kuba.

Skurkstater

USA är alltså en skurkstat som inte erkänner andra länders juridiska suveränitet och frihet. De ser också främst Latinamerika som sin bakgård, sin säkerhets- och buffertzon.

Sovjet hade Östeuropa som sin buffertgård, där de ingrep även militärt för att skydda sina intressen. Lika fel det, men USA har varit och är den största imperialistiska stormakten.

Både USA och Sovjet/Ryssland har således gjort såväl juridiskt som moraliskt fel när de inte respekterar andra länders suveränitet och frihet.

Så faller Sovjetunionen och följs av Ryssland som förlorar de östeuropeiska buffertländerna. Väst, USA och NATO lovar att inte utnyttja denna svaghet genom att utvidga NATO in i Östeuropa.

NATO blir större

Detta löfte återupprepas av flera amerikanska presidenter. Men väst bryter sitt löfte och NATO expanderar och tar över hela Östeuropa, från Polen till Bulgarien. Dessutom ansluts de tre baltiska republikerna till NATO – och de hade varit delar av Sovjetunionen.

Väst (USA, NATO, Europa) som utvidgar, och Östeuropa som frivilligt ansluter sig gör alla juridiskt rätt. Men väst som såväl själva kontrollerar andra länder, som sviker sitt löfte till Ryssland gör dubbelt moraliskt fel – via hyckleri och lögn.

Självklart har Östeuropa (inklusive Ukraina) juridiskt och moralisk rätt att ansluta sig till väst och USA, och deras rädsla för en militär rysk aggression är berättigad. Men det går att förstå att Putin och Ryssland ser väst som hycklare och lögnare.

Otaliga gånger har väst nekat exempelvis vänsterregimer rätten till nationellt självbestämmande, självbeväpning, och hjälp från och allianser med de länder de själva fritt väljer. USA har sett till att störta regimer de ogillar.

Ryssland, Ukraina och konflikten

Men hur ser då Ryssland på Ukraina och den nuvarande konflikten?

Enligt dem föddes Ryssland, Ukraina och Belarus som ett land (geografiskt i Kiev/Ukraina) och delades senare upp (”Kiev är Rysslands moder”, säger Putin). Från ryskt håll menar man därför att dessa tre slavisk-ortodoxa stater hör samman.

Tillsammans med likaledes slavisk-ortodoxa Serbien och Bulgarien (det senare landet ville vissa ansluta till Sovjet) bildar de en tänkt slavisk-ortodox civilisation (bland annat därav Rysslands stöd till Serbien).

Se Inglehart – Welsel Worlds Cultural Map (2020) och kulturgruppen ”Ortodoxa Europa”. Där ligger Ryssland, Ukraina. Belarus och Serbien tätt ihop i gemensamma värderingar – och Bulgarien nära. Se även den gamla rörelsen panslavismen, som ville ena de slaviska folken.

Vidare: Krim var i hundratals år ryskt. Befolkningen är rysk, ukrainsk, och krimtatarisk i den ordningen. 1955 ville Sovjet manifestera enheten mellan Ryssland och Ukraina genom att skänka Krimhalvön till Ukraina. Men då Ukraina började luta åt väst återerövrades Ryssland Krim.

I östra Ukraina talar de flesta ryska. Där har ryska separatister bildat två folkrepubliker understödda militärt och politiskt av Ryssland. Ryska trupper står även hotande vid gränsen till Ukraina.

Ukraina och rysk expansionspolitik

Ingen av de ovan redovisade faktorerna rättfärdigar den ryska expansionspolitiken. Ukraina har rätt att ansluta sig till NATO, och/eller på andra sätt söka säkerhet i väst. Ryssland har i allt juridiskt och moraliskt fel.

Möjligen kan Ukraina kritiseras för viss diskriminering av sina minoriteter. Ryska språket bör förstås på allvar vara officiellt bredvid ukrainskan på Krim och i östligaste Ukraina (i sammanhanget kan nämnas att många ryskspråkiga lämnat Ukraina sedan landet blev självständigt efter ”kommunismens fall”).

Men det går att förstå att Ryssland vill ha garantier mot ett ukrainskt NATO-medlemskap för Ukraina, och de andra forna Sovjetrepublikerna i Kaukasus och Centralasien.

Alltså i sammanfattning: Ryssland har juridiskt och moraliskt fel som kränker och ockuperar delar av Ukraina. Men ska konflikten få en lösning är det nödvändigt att förstå hur Ryssland tänker.

Hans Norebrink

#Kommentar av Anders_S. World Values Survey (WVS) är en liknande undersökning som den som nämns i Hans Norebrinks artikel. Så här ser det ut enligt den.

Bild: WWS

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!

2 svar på “Rätt och fel i Ukraina”

  1. Mnjae, det är ju lite mer komplicerat än så:

    Nato är en maffiaorganisation som ser som sin uppgift att med våld värna en samling rika i-länders intressen över hela världen. Och det finns ingen opartisk polis som kan hindra dem. Så vad ska den göra som själv hotas?

    På ögonblicket kan det vara svårt att göra annat än att försvara sig som man kan. På längre sikt måste naturligtvis de som Nato riktar sig emot bygga upp en kapacitet som är tillräckligt stor för att avskräcka, och tvinga fram nån sorts förhandlad laglighet. Kanske vi kan få tillbaka ett FN som fungerar någotsånär som en relativt opartisk skiljedomare. Men det har vi inte nu.

    Här har vi för övrigt en excellent artikel som bland annat påminner om att även Österrike har en ”påtvingad neutralitet” i betydelsen att det inte har ”rätt” att vara med i Nato: https://responsiblestatecraft.org/2022/01/03/ukrainian-neutrality-golden-bridge-out-of-a-current-geopolitical-trap/. Till stor fördel för det landet.

  2. Med annekteringen av Krim gick Ryssland, en av säkerhetsrådets ständiga medlemmar, över en folkrättslig gräns vilket, som sägs, är juridiskt fel men det är värre än så då det riskerar legitimera stormaktens rätt att sätta sig över världssamfundets grundläggande regelverk, regelverk som man dessutom påstår sig stå bakom.

    Skulle en annan stormakt få för sig att annektera har Ryssland praktiskt sett avsagt sig rätten att protestera. 2019 erkände Trump Israels annektering av Golanhöjderna. Jag kan inte minnas att Ryssland, substantiellt allierad med Syrien, protesterade särskilt kraftfullt.

Kommentarer är stängda.