Ny forskning från norra Tyskland visar att, tvärtom vad som oftast hävdas i Sverige, kväveförluster och växthusgasutsläpp kan vara betydligt lägre både per hektar och per liter mjölk i mer extensiva produktionsformer än i intensiv produktion.
Det rör sig en hel del vad gäller synen på produktion av nötkött och mjölk. Fortfarande finns det dock rätt många missförstånd och felaktiga perspektiv också inom lantbruksbranschen. Det vanligaste misstaget är att man tror och påstår att ökad produktion i form av liter mjölk per ko eller kg kött per dag i tillväxt för unga nötkreatur är mer resurssnålt och leder till mindre växthusgasutsläpp än en mer extensiv produktion.
Det är givetvis inget fel att man minskar antalet djur som blir sjuka eller dör eller att man minskar foderspill, men de flesta produktivitetsökningar man rekommenderar handlar om intensifiering av olika slag, att man använder mer insatser för att öka produktionen.
Ökad produktivitet
I den nyligen publicerade rapporten Framtidens jordbruk – Mjölk & Nötkött redogörs för många insikter om värdet av mjölk och nötköttsproduktionen. Tyvärr har man ett relativt ensidigt fokus på ökade produktivitet som en väg för att minska utsläppen.
Man konstaterar i rapporten att kunskapsläget om lustgasutsläppen är bristfälligt, men bygger samtidigt sina egna analyser på de starkt förenklade schabloner som oftast används i exempelvis livscykelanalyser, där en viss mängd kväve som tillförs systemet innebär utsläpp av en viss mängd kväve, detta trots att det finns mer än tillräckligt med forskning som visar att detta inte stämmer.* Sambandet mellan kvävetillförseln och växthusgasutsläpp (och annan miljöpåverkan) är den blinda fläcken i det svenska lantbruket.
Kväveutsläpp
Ny forskning** från norra Tyskland där man faktiskt mätt utsläpp av kväve både till vatten och luft jämför fyra olika produktionssystem för mjölk visar mycket intressanta resultat. Systemen man studerade var:
- intensivt system med 11 000 kg mjölk per ko och år
- semiintensivt med 9 500 kg mjölk per ko och år
- gräsbaserat med 6 000 kg mjölk per ko och år, och
- betesbaserat system med relativt extensiv mjölkproduktion med 7 000 kg per ko och år är integrerat med odling av spannmål för avsalu.
Variant 2 är relativt likt en genomsnittlig svensk mjölkproduktion, variant 1 är mer intensiv och helt utan betesdrift (det som verkar vara målbilden för den intensiva svenska produktionen). Variant 3 och 4 är helt utan inköpt konstgödsel – även om artikeln inte säger det så är de ekologiska gårdar enligt meddelande från artikelns huvudförfattare. Variant 1 har stora inköp av foder, 3,2 ton per ko och år, variant 2 och 3 mindre medan variant 4 endast köper in 200 kg foder per ko och år.
Resultaten visar att de totala kväveförlusterna i system 1 och 2 är långt större än i 3 och 4 och det gäller även läckaget av kväve till vatten och lustgasavgången till luften, både per hektar och per liter mjölk. Alla systemen lagrade in kväve och kol i form av ökad mullhalt, men trots den betydligt lägre tillförseln av kväve i system 3 och 4 lagrade de in betydligt mer av både kväve och kol än system 1 och 2.
Växthusgasutsläpp
Växthusgasutsläppen per hektar och per liter mjölk är också betydligt lägre för variant 3 och 4, allra lägst för variant 4 som har bara halva utsläppen jämfört med variant 2. Svensk mjölkproduktion brukar oftast hamna på 1,1 kg CO2e/kg i mjölk.
Om man tar hänsyn till markanvändning för inköpt foder är det små skillnader i markanvändning mellan de fyra systemen, men den är något lägre för variant 1 och 2 (1,2 m2 per kg mjölk) jämfört med 3 (1,4) och 4 (1.3).
På det stora hela är den mjölkproduktion som är mindre intensiv med låg avkastning per ko och hög användning av bete och vallfoder överlägsen den intensiva produktionen på de flesta punkter. Om beräkningarna skulle ha uteslutit metan eller räknat metan på ett mer rättvisande sätt skulle skillnaderna varit ännu mycket större eftersom metanutsläppen utgör större delen av de beräknade växthusgasutsläppen, med en mycket större andel för den lägre produktionen per ko.
I själva verket skulle utsläppen per liter mjölk vara nästan försumbara (<0,1 CO2e per liter mjölk) för de betesbaserade systemen om man inte räknar med metan eftersom kolbindningen i mark nästan helt kompenserar för utsläppen av koldioxid och lustgas.
Mjölkproduktion
Att produktionen där man kombinerar mjölkproduktion med grödor för avsalu är den som är ”bäst” är inte helt förvånande.*** På systemnivå är detta sannolikt ännu mer utpräglat. Det var ju också det normala i jordbruket för inte så länge sedan när i princip alla gårdar hade både mjölkproduktion och odling av grödor för avsalu. Specialisering till gårdar där man bara driver mjölkproduktion eller bara växtodling är bara en annan sida av intensifieringen.
Som med all forskning så måste man kolla förutsättningarna, antaganden och metoder innan man drar alltför långtgående slutsatser. Det som är bra med denna forskning var att den bygger på verkliga system som finns i praktiken och att man faktiskt mätt kväveavgång och en del av de andra parametrarna man redovisar (för det mesta används schabloner för allt ifrån lustgasavgång, metanutsläpp till kolbindning). Svagheten är samtidigt att det inte mätts samma år i alla system och kväveläckage och lustgasutsläpp påverkas starkt av årsmånen, samt att många viktiga värden ”bara” räknats efter modeller och schabloner.
Man kan givetvis inte överföra dessa resultat direkt till Sverige, men förhållandena i norra Tyskland och södra Sverige är trots allt rätt lika. En nyligen publicerad forskningsartikel från Sverige jämför grovfoderbaserad nötköttsproduktion med sådan som också använder spannmål och kommer fram till att det blir mindre utsläpp från det mer intensiva systemet. Denna forskning har dock inte mätt några utsläpp utan bygger helt på modeller och schabloner. Båda systemen använde konstgödsel, dvs det vara bara skillnad i utfodringen, inte i odlingen av foder.
Gunnar Rundgren
Ursprungligen publicerat på Trädgården Jorden
Fotnoter
* Läs mer om lustgasen här: https://tradgardenjorden.blogspot.com/2018/05/den-stora-datatvatten.html och https://gardenearth.blogspot.com/2021/08/nitrogen-fertilizer-is-not-climate.html
** Thorsten Reinsch et al 2021, Towards Specialized or Integrated Systems in Northwest Europe: On-Farm Eco-Efficiency of Dairy Farming in Germany, Frontiers in Sustainable Food Systems, May 2021.
*** Jag har inte satt mig in i detaljerna i detta men tror att det främst beror på att spannmålsgrödan kan utnyttja det kväve som frigörs när man lägger om vallarna.
