Ukraina – fritt eller ryskt?

Vad handlar Ukrainakriget om? Ja, delvis är det en konflikt om utländskt inflytande över Ukraina – som eftersträvas såväl av väst (USA-NATO-EU) som av öst (Ryssland). Ryssland med orättfärdigt krig och omoralisk ockupation.

Ukrainakriget handlar även om territorium. Vinner Ryssland kriget via en kompromissfred så förlorar Ukraina säkerligen för gott halvön Krim i Svarta havet, samt de två ”folkrepublikerna” i Donbas i sydöstra Ukraina (vilket i viss mån kan förstås – då befolkningarna där i stort sett är ryssvänliga).

Eller så erövrar rysk krigs-imperialism den sydöstra ryskspråkiga halvan av Ukraina (pågår nu) och nordvästra ukrainskspråkiga halvan blir ett ryskt protektorat. Och på sikt sker en förintelse av nationen Ukraina (nationen utplånas och blir en del av Ryssland.)

Ukraina förlorar även utrikespolitisk självständighet. Landet får inte gå med i NATO och EU, utan tvingas bli neutralt. Det är en inskränkning av Ukrainas nationalstatliga frihet.

Det handlar också om demokrati. Ukraina är med vissa förgångna och nuvarande brister en demokrati. Ryssland är med vissa undantag en diktatur. Skulle Ryssland vinna kriget fullt ut blir troligen även Ukraina en diktatur. Ukrainas folk skulle då förlora sin demokrati – sin folkmakt.

Ukrainas existens

Men det är värre än så, vilket är huvudkonflikten och grundbulten i konflikten och kriget i Ukraina. Det handlar om Ukrainas existens.

Vinner Ryssland en totalseger i kriget så upphör landet Ukraina att finnas till. Likaså upphör på sikt det ukrainska folket att existera (samma med Belarus/Vitryssland).

Enligt Ryssland är själva språket, kulturen, folket och landet Ukraina = nazism. Hur idiotiskt det än låter så menar Putin det. Enligt honom är ukrainarna egentligen ryssar, men splittrade från sitt sanna ryska moderland av kommunisterna och västvärlden. Så då ska ukrainarna åter ”förryskas”, och bli en del av Ryssland och det storartade ryska folket med rätt att vara stormakt.

Här står en ukrainsk folklig sanning (det ukrainska folket finns) mot en storrysk putinistisk lögn (det ukrainska folket är en del av det ryska folket). Ett ryssockuperat Ukraina skulle förlora sitt nationella självbestämmande – sin rätt att som eget folk styra sig självt.

Nation och nationalism

Men är då Ukraina en nation och ett folk? Jag är fil mag i internationella relationer specialiserad på etnicitet och nationalism, så jag vet att det finns ett överflöd av tankar om nationalism, och om vad som är en nation. Jag var också tre år volontär med ”indiannationalistiska” CSUTCB i Bolivia. En kan dock i stort sett urskilja två breda grunduppfattningar om nation och nationalism. Båda ser ett kollektiv som ska ”fylla” staten.:

Organis helhet?

# (1) Nationer är organiska helheter, kollektiva personligheter, en slags storfamilj, ett släktskap från eviga tider, en historisk, kulturell, språklig och territoriell enhet. Detta är mer högerlutande nationalism, men även ”vanligt folk” tänker inte sällan oreflekterat så.

Nationen ”bara finns” där, baserad på objektiva kriterier av likhet i språk, religion, kultur, historia etcetera. Så ser Putins Ryssland på saken: Ukraina (och Belarus/Vitryssland) är integrerade delar av Storryssland på grund av likheter i (ortodox) religion, (slaviskt) språk och (storrysk) historia. Oavsett vad de själva tycker.

Den här halvan av nation(alism)-ideologin brukar kallas tysk, östlig, etnisk, kulturell, språklig, romantisk, organisk, religiös, identitär, auktoritär, integral. Ultra-nationalistisk, pan-nationalistisk, vit och svart nationalistisk (jag kan ha missat någon ingrediens). Den är mer konservativ, känslomässig, ibland rasistisk och aggressiv (fascism, ”blod och jord”).

Social konstruktion

# (2) Nationer är ”påhittade”, socialt konstruerade, tillfälliga enheter, ”föreställda gemenskaper”, psykologiska föreställningar, historiskt uppkomna, skapade, vetenskapligt möjliga att logiskt ”dekonstruera” (”avslöja”), socialt uppkomna vi-känslor.

Denna halva av nationalism-spektrumet kallas fransk(revolutionär), statlig, politisk, upplysningsinspirerad, västlig, civil, medborgerlig, liberal, stats-territoriell nationalism.

Den är mer rationell, vänsterlutande och har lättare att integrera invandrare. Detta eftersom man föds till tysk, men väljer att vara fransman. (Varning – min egen vänsterlutning kan ha påverkat texten…). Den ser nationen som ett utryck för subjektiv vilja och medvetna politiska beslut.

Ovanstående är en schematisk uppdelning. I själva verket är alla nationalismer olika slags blandningar av de fransk-politiska och de tysk-etniska formerna av ideologiskt nationsbygge. Båda står för nationell solidaritetsgemenskap. De betonar båda olika skilda ingredienser som viktiga för nationskänslan (vi-känslan).

Själv skulle jag vilja kalla det svenska folkhemmet för en slags outtalad nationalism med inslag från såväl den konservativa som den liberala planhalvan i nationalismen (fast lite mer lutande åt en slags vagt socialistisk vänsternationalism).

Båda sidor i nationalismdebatten är också i stort överens om att det finns nationer och folk, att nationalstaten är en bra idé, och att alla folk har rätt till nationellt självbestämmande. Vidare hör man i den franska typen av nationalism till den ”jord” (stat) man fötts på, i den tyska hör man till det ”blod” (folk) man föds bland. Eller på lagspråk franska statens ”jus soli” (jord), och det tyska blodets ”jus sanguinis”.

Ukraina och Ryssland

Och hur kan då detta tankeschema användas för att förstå kriget i Ukraina? Har Putin och många ryssar rätt i sin pan-nationalism, eller rättare sagt sin tanke att det objektivt sett bara så där, helt enkel, finns en storrysk nation (som felaktigt uppsplittrats i tre delar: Ryssland, Ukraina och Belarus/Vitryssland)?

Eller har Ukrainas judiskättade president Zelenskyj rätt i att det ukrainska folket finns, och att det ukrainska folket också finns som en egen fristående nation. Vilket de säger sig ha bevisat i omröstning om självständighet, i fria val och val efter det. Samt i sitt bestämda motstånd mot den ryska invasionen. De känner sig subjektivt som ukrainare. Och då är de ukrainare anser jag!!!

Här vill jag i diskussionen lägga till demokrati som hittills bara fungerat i nationalstater. Samt de mänskliga fri- och rättigheterna. Människors rätt att besluta över sig själva. Som att fritt besluta om man vill tillhöra en nation.

De som känner sig som en nation ÄR en nation, (och därför har Putins Ryssland och deras förvridna förvirrade förskräckliga fanatiska förtryckar-nationalism totalt fel i Ukrainakriget och måste fördömas!!!).

Vid fritt val faller argumentet om objektiva nationskriterier. Människor ska självklart subjektivt, viljemässigt och demokratiskt själva bestämma om sin nationstillhörighet. Så allt stöd till Ukrainas berättiga nationella försvarskamp. Slava Ukraina. Leve Ukraina!

Hans Norebrink, fil mag i internationella relationer. Tre universitets-uppsatser om etnicitet och nationalism. Särkurs om nationalism. Tre år volontär i ”indiannationalistiska” bondefacket CSUTCB i Bolivia. Volontär även i Sverige, Marocko, Israel, El Salvador, Nicaragua. Arbetarsocialist.

Kommentar

# Tisdagen den 22 april 2022 sa Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov att västs vapen-inblandning i Ukraina innebar ett krig mot Ryssland. Han varnade för ett överhängande hot om ett tredje världskrig med kärnvapen. Med tanke på att Rysslands tidigare varningar blivit sanningar, är det ett fruktansvärt hot.

Den nuvarande aggressiva fascist-liknande höger-nationalistiska storryska regimen har sina djupa KGB-rötter i det nationalist-statsocialistiska skyddet av Sovjetunionen. Var alltså Sovjet mer ett storryskt än ett stats-socialistiskt samhälls-projekt?

Därav (i så fall) den snabba övergången till stats-kapitalistisk diktatur, och vidare till allt mer fascistisk totalitär elitdiktatur (ännu snabbare gick detta i Kina?). Är således hela sovjet-systemet från Lenin. och framåt en övergång från statssocialism till högernationalism och vidare till storrysk fascist-liknande imperialism?

Med tanke på all realsocialisms undergång och övergång till statskapitalism (även på gång i Nordkorea och i faggorna på Kuba), måste inte vänstern ta fullständigt avstånd från hela den realsocialistiska perioden 1917-1991? Ur den växte ju ett socialt system som var motsatsen till socialism: Ojämlikhet, direktörsvälde på fabrikerna, tvång mot ”syskonklassen” – bönderna, ingen arbetar-bondemakt, nationell egoism, till och högerreaktionär nationalistisk överlägsenhet – växande över i rasism. Motsatsen till jämlik nationskänsla och internationalism.

Det är mina privata funderingar. Och jag anser det legitimt och nödvändigt kreativt att tillåta dessa tankar för att förnya vänstern. Låt visionerna flöda tills vi bland slaggen hittar guld.

Då borde vi kanske bygga socialistiska partier som inkluderar vänstersocialdemokratin, vänsterpartiet, syndikalister, fackliga, miljö, feministiska, anti-rasistiska, lokalaktivistiska, och hbtq-krafter.

Slagords-förslag: ”Folkhemmet, då (s) nu (v).

  • För en internationalism av jämlika nationer i horisontellt globalt samarbete.
  • För en frihetlig, jämlik, mångparti-demokratisk socialism – även på arbetsplatserna.
  • Internationell solidaritet – stöd Ukrainas suveränitet.

Läs också:

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!