Boknytt/Debatt
Det fallna imperiet
Martin Kragh
Fri Tanke
Fantomsmärtor från ex-imperium
Den definitiva Bibeln för dem som vill veta allt om bakgrunden till Ukraina-kriget. Detaljrik men ändå överskådlig. Balanserad med en röd tråd lätt att följa. Mycket insiktsfullt om Putin, ryska eliter, vanliga ryssar.
Östeuropa-experten och docenten Martin Kraghs ”Det fallna imperiet – Ryssland och väst under Vladimir Putin” följer historia och nutid fram till krigsutbrottet.
Sovjetunionen klarade sig någorlunda fram till 70-talet. Men halkade efter tekniskt och krisade på 80-talet. Fyra ömsesidigt fientliga fraktioner i kommunistpartiet ”lanserade” då var sin väg vidare från realsocialismens sammanbrott i ex-Sovjet:
Gorbatjovs demokratiska socialism. Motkupp från gamla kommunist-militärer. Jeltsins demokratiska västkapitalism. Samt ”vinnaren”‚ Putins auktoritära högernationalistiska statskapitalism, med ett återupprättat ryskt stormaktsvälde som viktigaste mål.
Kommunistelit blev storföretagare
Men först föll Muren 1989, följd av det för ryska folket socialt och ekonomiskt katastrofala 90-talet. Då kombinerades nyliberal rövarkapitalism med liberal västdemokrati.
Den ”kommunistiska” överklassen sadlade om till superrika oligarker – storföretagare. Eller behöll sina byråkratjobb i den sedan Putins tillträde 2000 allt starkare och allt mer diktatoriska staten. Några nya kapitalister tillkom också.
Att eliten ”karriär-cyniskt” bytte politisk färg från röd till blå, och från frihet till nästan-fascism berörde inte vanliga Ivan och Olga. Med Putin återfick Ryssland en stark man, politisk stabilitet, och en förbättrad ekonomi. Putin fick rekordsiffror i popularitet. Och senare uppemot 90 procent i stöd för sitt krig i Ukraina.
Putin-överklassen vill inte ha tillbaka kommunismen, bara Sovjetunionens maktsfär. Ett starkt Ryssland, känt som en respekterad stormakt, med inflytande över ”det nära utlandet”. Alltså över de 15 delrepubliker som utgjorde gårdagens Sovjet.
Gärna också att EU, NATO och USA backar bort från Östeuropa, och erkänner att en viktig stormakt som Ryssland har rätt till ett omgivande intresseområde (som USA i Latinamerika). Men varför det menar väst som ser sig som segrare i kalla kriget. Och så växer den ryska bitterheten mot väst, som ses som ständigt motarbetande det lidande Ryssland.
Nationalism & imperialism
Speciellt irriterar västs stöd till de (som Putin-regimen menar) ”russofobiska nazistiska separatister” som försöker slita sönder det tusenåriga bandet mellan Stor-Ryssland, Lillryssland Ukraina och Vitryssland Belarus.
Som Putin sedan länge har insisterat så utgör dessa tre länder ”objektivt” sett ett och samma folk. Etniskt-språkligt-religiöst-historiskt ett enda slaviskt-ortodoxt land med rötterna i det gamla Kievriket.
Det är kärnan i den ryska nationalismen. Nästa steg är det tsaristiska, stalinistiska jätterike som Ryssland erövrat genom århundradena. Som nu måste återerövras fredligt eller krigiskt. Rysk nationalism är imperialistisk. Man känner fantomsmärtorna efter sina förlorade territorier.
Men självklart har Ryssland inte rätt att kränka Ukrainas eller de övriga ex-sovjetländernas egna ”subjektiva” nationella självbestämmanderätt. Dessa ser sig som egna separata nationer, inte som framtida byggblock i ett nytt ryss-tsarist-stalinist-sovjetist-putinistiskt imperium.
Och att Västerlandet själv har en lång och blodig historia av brutal imperialism rättfärdigar förstås inte nygammal rysk imperialism. Alla nationalstater har rätt att välja sin egen väg, inklusive sitt eget val av nationellt säkerhets-arrangemang (mina ord).
Det värsta är att (liksom i USA) många vanliga människor känner (individuell) nationell stolthet och makt över att tillhöra en stor, stark och respekterad världsmakt.
Enligt en rysk opinions-mätning förra året ville hela 67 procent ha Sovjetunionen tillbaka! En annan äldre opinions-undersökning visar att 86 procent tycker att ”Ryssland bör vara en stormakt”.
Vanligt folk i Ryssland känner alltså också fantomsmärtor över förlorade områden. Speciellt som miljoner etniska ryssar blivit ”strandade” i ”det nära utlandet” som nyss var Sovjet. Vilket Putin ofta beklagar – med ett nytt Sovjet-stilat imperievälde som lösningen.
Folket för rysk stormakt
”En majoritet av den ryska befolkningen hade alltid betraktat sitt lands stormaktsroll som något naturligt eftersträvansvärt”, skriver Martin Kragh. Och med Putin har en majoritet åter börjat känna sig som stolta medborgare i en stormakt (jämför med Trumps folk…).
Däremot köper inte alla ryssar helt Putins ortodoxa ny-religiositet, och allt tal om traditioner, kultur, moral, historia, slavernas brödraskap, alternativ euroasiatisk civilisation, samt det omoraliska, dekadenta och till och med satanistiska(?) Västerlandet. Undantaget är segern mot nazismen i andra världskriget som närmast firas som en sekulär religion i Ryssland.
Boken tar också upp miljö-klimatfrågan, ryskt cyberkrig, desinformation, giftattacker, Belarus, Georgien, Moldavien, Ryssland i Syrien, Mellanöstern etcetera, Putins allians med europeisk extremhöger, nergången i antalet demokratiska länder i världen – kopplat till att ”Den liberala ordningen sönderfaller”:
Hur alltså Putin-elitens Ryssland och deras krig i Ukraina är en del av en auktoritär vändning i världspolitiken.
Ett krig Martin Kragh, med egna rötter i Sovjetunionen, såg komma, men kritiserades för. Ändå hade ju Ryssland redan erövrat Krim och delvis Donbas från Ukraina.
Aggressionskriget handlar bara delvis om global maktbalans och kamp om resurser, skriver Martin Kragh i ett nytt förord två dagar efter invasionen den 24 februari 2022, och fortsätter:
”I grund och botten handlar det om Putin och de ryska eliternas fantasier om ett nytt imperium, en rysk stormakt, vilande på auktoritär politisk grund… en kamp om Europas framtid… principer om rättsstatlighet, demokrati och mänskliga rättigheter… under hot”
Idealism Materialism Evolution
Jag avslutar med några egna, provisoriska, öppna, privata, funderingar kring idealism, materialism och evolution. Som ett tentativt debattinlägg i frågan om nationalism.
Det är ett svårt problem, så vi i vänstern borde välkomna nytänkande. Låt hundra blommor
blomma, så kanske en blir unik. Ett användbart svar kan dyka upp – kanske redan mitt nytänk nedan:
Enligt idealistiskt tänkande är personer och idéer viktiga. Typ Putin-elitens ryska stormaktsdrömmar.
Men kan tankar ha den kraften, utan att det finns något mer bakom?
Enligt materialistiskt tänkande är ekonomi viktigt, typ produktion och levnadsstandard. Men skulle så stora ekonomiska resurser satsas på ett krig, som dessutom via sanktioner fått den ryska ekonomin att rasa – om det inte finns något mer bakom?
Jag tror att man måste gå djupare för att förstå Ukrainakriget och liknande manifestationer av nationalism. Jag ser rysk och annan nationalism som ytterst sett evolutionärt grundad.
Baserat på att människan biologiskt, genetiskt, och av sin medfödda natur är en social varelse. Vilket även våra djurförfäder var. I den akademiska nationalism-debatten finns dessa tankar med i begreppet ”primordial ursprunglig nationalism”
”Den nationella frågan”
Nation och nationalism är med det synsättet en av många tillfälliga historiskt övergående former av socialt gruppbildande. Socialitetens form – exempelvis nationsbygge med imperiedrömmar – är idékonstruerad. Men de starka sociala rötterna är en del av vår djupa evolutionära socialitet.
Det skulle kunna förklara att nationen och nationalismen, som ytligt sett bara verkar vara en tanke (en ideologi, och en statsbyggaridé), har en sådan oväntad styrka. En känslokraft inte sällan starkare än ekonomiskt och rationellt tänkande – och ganska ofta starkare än klasskamp.
Det lärde sig vänstern 1914 när europeiska arbetare svek sin klassolidaritet för att istället i nationell yra sluta upp bakom ”sina” borgarklasser. Varpå arbetare slaktade arbetare i det leriga skyttegravshelvetet under första världskriget.
Sedan dess har ”den nationella frågan” varit en besvärlig stötesten för den internationella vänstern. Om man inte bara fortsätter att se det nationella som ett ytligt feltänk, som kan rättas till och övervinnas med logiska resonemang.
Alternativt kan man erkänna människans unika ultrasocialitet – i dess olika former – som en stark evolutionär kraft.
Som man inte kan utrota – bara omforma och styra i fredlig, progressiv, färgblind, antirasistisk, inkluderande och samhällssolidarisk riktning. Typ folkhem och vänsternationalism.
Hans Norebrink, arbetarsocialist, åttondels norrman, andra generationens invandrare (halvamerikan). Volontär i Bolivias ”indian”-nationalistiska rörelse.
