Bättre med lokala svenskägda företag?

Jag har mest arbetat som vårdarbetare, men några år var jag journalist. Då skrev jag mycket om arbetslivet – i industristäder som Skellefteå, Nynäshamn och Ljungby. Mycket om vanliga jobbare och deras arbeten och åsikter.

Bland annat tog jag upp att tyskar och danskar köpte upp sommarstugor och semestertorp., vilket störde en del vanligt folk. Men mer och viktigare att utländska storföretag ibland köpte upp lokala ägarskötta svenska företag.

I ett fall jag följde handlade det om ett litet företag som gjorde en detalj till bilindustrin. Det låg i en mindre ort utanför kommuncentrum, och ägaren bodde på orten och jobbade själv i företaget.

Sedan såldes detta lokala svenskägda företag till ett svenskt storföretag, vidare till ett europeiskt företag, och strax innan jag slutade på den lokaltidningen till ett stort företag i USA. Jag funderade en del över detta.

Svenska företag köps upp

Är det en bra eller dålig utveckling? Som socialist kan en se det som en del av globaliseringen där storskaliga internationella företag bereder vägen för någon slags socialistisk ekonomisk världsordning.

Bland annat via den fackligt-politiska kraften i stora organiserade arbetarkollektiv. Som kan forma sin egen klassideologi, utan att påverkas av ägaren och den lokala miljön.

Så långt politiskt tänkt. Och man kan också tänka politiskt att ägarnivån på företaget inte spelar någon roll, kapitalister som kapitalister. Samma borgare som har makten, ägandet och pengarna i sina händer.

Men rent spontant tänker jag att en framtida socialism är långt fram i tiden. Och att lokala företag med närvarande svenska ägare i nuläget rimligen borde innebära mer möjlighet att som anställd påverka. Eller?

Jag kom att tänka på detta när jag läste en debatt-artikel i Dagens Nyheter den 8 maj 2022 av två experter på ägande: ”Det spelar faktiskt roll vem som äger svenska företag”.

”Nationell säkerhet eller utländskt ägande?”

De kommer med en ny vinkel på ägarproblematiken:

Ukrainakriget ställer frågan om ryska intressen i Sverige är bra. Eller att vindkraften ägs av utländska investerare. Och att: ”Bolaget som driver Stockholms tunnelbana kontrolleras av Kinas kommunistparti”.

Vi ser ju också vår sårbarhet i Europa, i och med att vi är beroende av Rysslands gas, och arabisk olja. Redan oljekrisen 1973 visade på faran med beroende av utlandet, där ekonomiska tillgångar och beroenden kan användas i det politiska spelet stater emellan.

Med det sagt är det förstås skillnad på det vi kan och inte kan producera själva. Vad gäller det senare kan vi diskutera om lokalt och nationellt ägande är bättre än internationellt ägande – det förra ger troligen mer svensk politisk, ekonomisk och säkerhetsmässig kontroll över vårt eget näringsliv. Eller?

Vad gäller den idag så viktiga klimat-miljö-debatten så är det väl klart att utländsk import av beroende-framkallande olja, kol och gas är sämre än lokal och svensk kontroll över sol, vind och vatten: Politiskt, ekonomiskt, ekologiskt, militärt, säkerhetsmässigt och geopolitiskt.

”Vem som äger spelar roll”

De två ägarexperterna, professor Magnus Henrekson och ekonomie doktor Annelie Karlsson vill tillföra ett civil-militärt beredskapsperspektiv vad gäller ägardebatten:

”Det spelar roll vem som äger företag och naturtillgångar – och vi måste uppmuntra och underlätta för svenska ägare och svenska familjer att fortsätta verka och expandera sina verksamheter här. Inte bara för sysselsättningen och skattebasens skull utan även för vårt lands säkerhet.”

De båda debattörerna påpekar att fram till 1990-talets början så krävde alla utländska investeringar tillstånd från riksbanken. Dessa begränsningar togs bort ”utan egentlig diskussion”.

Det motverkar svenskt sysselsättnings-skapande långsiktigt ägande med lokal förankring, ofta av familjeföretag, vilket gör att de känner mer ansvar för företaget och orten – inte enbart tänker ”rent finansiellt”, menar de två debattörerna (läs; tänker inte enbart egoistiskt på profit, min kommentar).

Nationellt tänkande i ekonomin

Detta kan ses som ett traditionellt nationellt och ”konservativt” tänkande – helt i motsättning till den ännu härskande nyliberalismen som vill att alla företag ska verka obegränsat på en ”fri” global marknad – och deras enda motiv ska vara ägarnas råa vinstintressen (mina subjektiva ord förstås).

Men Ukrainakriget väcker alltså frågan ”om vem som äger företag eller organisationer där vi jobbar, verkar och lever”. Och vilka mål och värderingar de har. Därför vill man stärka svenska småföretag.

Skapa ”villkor som gör att ägandet till dessa företag stannar i Sverige… De säkrar vårt oberoende, våra resurser och vår sysselsättning.”

En kan alltså se frågan om lokala kontra internationella företag, och svenskt kontra globalt ägande med socialistiska, liberala och konservativa ögon. Vilket perspektiv gynnar arbetarklassen?
Självklart inte den arbetarfientliga nyliberalismen. Men självklart den socialistiska ideologin – teoretiskt och framtidsinriktat. Men på kort sikt, är ett nationellt perspektiv självklart förkastligt?

Hans Norebrink

Kommentarer

# Jämför med den offentliga sektorns skola, vård och omsorg. Där vill vi på vänsterkanten ha lokala & nationella & svenskägda ”företag”. Inte globala, storskaliga, utlands-privat-ägda.

# Jag refererar till DN-artikeln och egna erfarenheter, för att ta upp en diskussion i frågan. Någon djupare egen kunskap i detta ämnesområde har jag inte. Detta gäller nog många arbetare, så det kan möjligen vara bra att ta upp frågan. Och vad gäller svenska företag som flyttar till utlandet för att kunna betala lägre löner, lämnande arbetslösa i Sverige, så har arbetarklassen definitivt bestämda negativa åsikter.

Det är ganska troligen så att svenskägda storföretag numera är lika globala som utländska storföretag – har lika lite lokal och nationell bindning.

Å andra sidan har troligen lokala små och familjeföretag, som därför värderingsmässigt kanske är mer (lokal)- patriotiska), med mer ”svenska åsikter” vad gäller miljö, jämställdhet, lika värde samt arbetarinflytande (och självgående arbetare). Det senare mitt intryck som journalist på språng på fabriksgolven Sverige runt.

Läs mer om ägande

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!