Vietnam då, Ukraina idag. Två små länder attackerade av stormakter. Två folkkrig för frihet, nationellt självbestämmande och ett enat land. Kan det vara lättare att ta ställning mot aggression och för försvar? Mot USA och Ryssland, för Vietnam och Ukraina!
Ändå finns det folk på vänstersidan som vacklar vad gäller att göra för Ukraina som förr de gjorde för Vietnam. Alltså stödja Vietnam på dess egna villkor.
Så varför är inte detta längre självklart vad gäller Ukraina?
Vänstern stödde då Vietnams kamp via befrielsekrig till total seger över USA-imperialismen. Trots all förstörelse av landet var det vietnamesiska folket berett att betala detta pris. Trots att även delar av FNL-gerillan begick övergrepp ibland.
Kompromissfred?
Men nu oroar sig vissa vänstermänniskor för Ukrainakrigets pris i form av förstörelse av landet. De manar till fred och kompromisser, hänsyn till Rysslands säkerhetsintressen, och till Putins förlorade ansikte. Och överdriver betydelsen av högerextremister i Ukraina.
Varför resonerade man inte på samma sätt under Vietnamkrigsåren? Då dog många fler av USA:s gifter och megabombmattor, än av Rysslands artillerield i Ukrainakriget. Och vietnameser är väl lika mycket värda som ukrainare?
Vietnams befrielserörelse FNL styrdes av det auktoritära stalinist-maoist-sovjet-orienterade kommunistpartiet. Det var ändå rätt att stödja Vietnams kamp. Samma som det är rätt att stödja Ukrainas kamp trots korruption, oligarker och nyliberalt inflytande i Kiev.
Världen och verkligheten är inte enkelt organiserat i ”gott” och ”ont”. Därför får man hålla huvudet kallt och analysera fram den i stora drag ”goda” sidan.
Vilket ju är lätt att göra i Ukrainakriget. Så allt stöd till Ukraina, inklusive vapen från Sverige. Allt stöd till Ukrainas väpnade försvarskamp, ett helt berättigat våldsamt krig.
Om däremot Ukrainas folk självt vill söka en kompromissfred får vi stödja dem i det valet. Kanske de kan släppa rysspråkiga Donbas till Ryssland, och bli militärt alliansfritt (med i EU men inte i NATO). Men det är deras val, inte vårt.
Känslostyrd vänster
De vänstermänniskor som stod raka i sitt stöd för Vietnams kämpande folk, men som nu vacklar i sitt understöd till den väpnade frihetskampen i Ukraina – vad ligger bakom deras halvhjärtade stöd till det ukrainska folket?
Vad jag förstår styrs de inte av intellektuella analyser, utan av gamla dogmatiska antiamerikanska känslor. Härav oförmågan att se neutralt på USA.
De hatar USA så mycket att de inte vill hamna på samma sida i några konflikter som Washington & Pentagon & CIA (som ju stödjer Ukraina).
De vänstermänniskor som är fångade i svart-vitt dogmatiskt känslohat mot USA hör inte framtiden till. Den värld vi vill vinna för folkstyre, ekonomisk demokrati och arbetarmakt är mer komplicerad än så.
Känslomässigt hata USA-imperialismen i hjärtat, ja. Men låt hjärnan göra de politiska analyserna. Leve Ukraina!
Hans Norebrink
Läs mer om Ukraina:
- Självbestämmande och kriget i Ukraina
- Om vänsterns inställning till Ukrainakriget
- Sex vanliga frågor om antiimperialism och Ukraina
- Svenska vänstern om Ukrainakriget
- En radikal antiimperialistisk ståndpunkt om Ukrainakriget
- Ryssland ut ur Ukraina
