Claes Juranders Nilsson publicerades första gången 1974 och kom i nyutgåva 2002. Nilsson – som ursprungligen hade undertiteln ”En bildroman”, men som idag nog skulle kallas serieroman eller grafisk roman – är en berättelse i första person om en 57-årig nattvakt i en svensk småstad. Huvudpersonen berättar i korthuggna satser (som fungerar som bildtexter) om sitt liv: om sitt arbete, om sin starka längtan efter den tjuv som aldrig kommer, om sitt äktenskap, sin barndom etc.
Ett viktigt tema är hur arbetet definierar Nilssons liv. Han skäms över att han sover när andra arbetar, får träsmak i röven av allt sittande och saknar den sköna känslan av att bli trött efter ett väl utfört arbete, upplever att han står utanför såväl samhällslivet som produktionen och känner sig ägd av det varuhus vars varor han vaktar. Men han hävdar också att dessa problem inte är individuella, utan beror på det klassamhälle han lever i, och drömmer om den dag då allt ska ändras – då varuhusets ägare plötsligt sitter ”i roddbåt på väg att bli vitsvensk i utlandet”.
Typiskt 70-tal, alltså. Men inte desto mindre är Nilsson en vacker berättelse där vemod blandas med utopi och där text och bild samspelar på ett mycket fint sätt.
Originalutgåvan från 1974. Gidlund
Magnus Nilsson
Ursprungligen publicerat på Litteratur och klass. Publicerat här i enlighet med licensen CC-BY-NC 4.0.
