USA:s nationsgrundande revolution segrade 1776. Den inspirerade den mycket radikalare franska revolutionen 1789. Dessa två revolutioner var uttryck för mycket smal respektive ganska bred demokrati.
De nordamerikanska statsgrundarna representerade en protestantisk vit engelskättad proto-kapitalistisk överklass. De såg till att den nationella amerikanska revolutionen länge förblev en rik manlig historia.
Bland annat via den ”frihetshyllande” konstitutionen (grundlagen). Fast den nordamerikanska statsapparaten var i praktiken reaktionärt kvinnoförtryckande, klassförtryckande och ”rasförtryckande”.
Makten stannade hos vita, rika, mäktiga, överklassmän. Förr med säte i London, nu i Washington DC, Boston, Philadelphia.
Men historien är mer intressant än så. Den amerikanska staten grundades på den franske historikern och filosofen Montesquieus horisontella maktdelningslära, som vi läste om i skolan (utan att det då lämnade några större spår i våra tankar).
Maktdelningslära
Alltså att makten delades upp i tre delar som ska balansera och kontrollera varandra: Den verkställande makten (regering/president). Den lagstiftande makten (parlament/kongress). Den dömande makten (domstolsväsendet).
Nu vet alla som följt amerikansk politik att detta politiska upplägg gör det mycket svårt att ena nationen. Å andra sidan fungerar det korruptionsbekämpande.
Genom att makten är splittrad kan en del av statsapparaten bekämpa en annan del som korrumperats. En i grunden god idé.
Processen för att avsätta president Nixon är ett exempel på en fungerande inbyggd maktkontroll av staten. Han fick avgå.
De pågående kongressförhören kring stormningen av Kapitolium, och president Trumps roll i det våldsamma högerextrema antidemokratiska statskuppsförsöket, ett annat exempel.
Nu ser jag USA som världens värsta och mest hycklande imperialistland. Och även om landet via den svarta medborgarrörelsen äntligen blev en fungerande politisk demokrati på 60-talet, så har överklassen i USA fortfarande en stor del av den amerikanska politiken i sina händer.
Gamle Montesquieu
Men varför då ta upp gamle Montesquieu? Jo, för även en blind höna kan hitta ett korn.
Här att även storkapitalismens USA kan ha användbara tankar om hur man håller den potentiellt farliga makten under folkkontroll.
För en mycket viktig orsak till att 1900-talet inte blev ett genombrott för folkens socialistiska framtid var just bristen på en fungerande maktkontroll av staten. Liksom avsaknaden av ett oberoende rättsväsen.
De allvetande, maktmonopoliserande, elitära, diktatoriska, maktcentralistiska och enda sanningsbärande kommunistpartierna tog hela samhällsstyret, berusades av makten, korrumperades av den, och blev en ny totalitär privilegierad överklass.
På vägen dit terroriserade de all verklig och inbillad opposition. Det saknades en sann grundlag, flerpartisystem, fri press, individuella och mänskliga rättigheter. Det realsocialismens Lenin föraktfullt kallade ”borgerlig demokrati”.
Den så kallade arbetar-bonde-makten var redan tidigt en bluff. Proletariatets egna arbetarråd för självförvaltning (sovjeter) förlorade makt till fabriksdirektörer, byråkrater och ytterst till enpartistatens yrkesrevolutionärer.
Arbetarråd och mirer
Bondemassornas uråldriga jordgemenskap miren (familjebrukad kommunal jord), var böndernas och deras föredragna vänsterparti socialistrevolutionärernas ideal. Men bolsjevikerna under Stalin tvångsförstatligade brutalt jorden – mot böndernas vilja.
Lärdomen är att det mänskliga maktbegäret är ett ständigt potentiellt problem, så makten måste delas och kontrolleras. Speciellt under socialismen som vill ge hela makten till det arbetande folket (politisk och ekonomisk makt).
USA:s Montesquieu-inspirerade statliga maktdelning är ett exempel. Ett annat det amerikanska folkets grundlagsrätt att inneha vapen för att kunna bekämpa framtida despotier och diktaturer.
En god tanke om konkret folkmakt som vi vet inte alls fungerar! Bättre då med ”allpers värnplikt” (alla män och kvinnor). Eller vårt eget system med vertikal maktdelning: stat, region och kommun.
Verklig folkmakt
Själv tror jag att den helt nödvändiga och avgörande folkliga maktdelningen och maktkontrollen under ett önskvärt framtida socialistiskt samhällsbygge är överblickbar småskalig decentraliserad makt – med våra ledare helst inom synhåll och skällhåll!
Gärna nivåer av makt: arbetsplats, bostadsområde, kommun, region, nation, världsdel, hela jorden. Med så mycket makt som möjligt hos gräsrötterna – snålt delegerat uppåt.
Från våra djurrötter har vi ärvt maktbegäret, och från våra ”urföräldrar” jägarna-samlarna jämlikhetsdriften. Denna dubbla evolutionära baskunskap måste vänstern ta till sig.
Farligt maktbegär
Maktkorruptionen är den kanske farligaste ormen i alla försök att skapa ett jordiskt paradis. Eller mer realistiskt, ett demokratiskt samhälle med politisk och ekonomisk folkmakt och jämlikhet.
I land efter land under 1900-talet har länder som kallat sig socialistiska återskapat nya rika mäktiga överklasser. Senast i Nicaragua och Venezuela.
Så (efter klimatkrisen) är den brännande framtidsfrågan för dagens globala vänster hur folket inte bara ska ta hela samhällsmakten. De ska även vara i stånd att långsiktigt behålla den.
Hans Norebrink, pensionerad vårdarbetare
