How to blow up a pipeline, instruerade klimatforskaren och aktivisten Andreas Malm häromåret. Visst, men how to blow up the system är extremhettans alltmer pressande ödesfråga. Att fossilkapitalismen driver mänskligheten mot inferno bör allt färre kunna betvivla i den nya normalitetens masugn med tusentals värmeoffer, rasande bränder, borttorkad bevattning och förintade skördar över stora delar av planeten.
Samtidigt pågår oförtrutet borrning efter nya oljekällor. Joe Biden förnyar djävulskontraktet med Saudiarabien för det amerikanska bensinprisets skull.
Ökande energipriser och inflation i kölvattnet av pandemikris, Ukrainakrig och accelererande militära rustningar driver fram social och politisk konfrontation.
Det kan gälla folkliga uppror från Panama till Sri Lanka mot förvärrad dyrtid eller skärpt statlig rivalitet om energi- och råvarutillgångar – som just Rysslands anfallskrig mot Ukraina ytterst handlar om.
Stigande energipriser göder därtill fossilkapitalet och finansmarknadernas satsningar på ökad utvinning av olja och gas. Enligt analytikern Mark Campanale från Carbon Tracker (citerad av Katrine Marcal i DN 14 juli) investeras globalt mer pengar i fossilbränslen idag än för tio år sedan.
Om de fossilbränsleföretag som finns listade på världens börser använde sina reserver skulle mängden koldioxid i atmosfären öka med 40 procent jämfört med 2012. Energianalytiska Rystad Energy visar samtidigt att världens tjugo största olje- och gasföretag planerar att spendera 938 miljarder kronor de närmaste åtta åren på nya gas- och oljefält. Om det skulle ske kommer uppvärmningen att skena till minst 4 grader och stora delar av planeten bli obeboelig.
Vad göra?
Så vad göra? Jamen, sätta stopp för alla sådana planer, tänker nog gärna den klimatförnuftige. Visst, men dilemmat är då ”koldioxidbubblan”. Nej, inte den som kommer att kväva oss utan den finansiella kraschens.
Om inte de stora olje- och gasbolagen kan använda sina gigantiska investeringar kommer dessa att falla i värde med en global finanskris utan motstycke, menar Campanale. Krisen 2008 orsakades av en bubbla på fem miljarder dollar men här handlar det om 30 miljarder dollar investerade i fossilbränslesektorn.
För att inte dessa tillgångar genom politiska klimatåtgärder hastigt ska bli värdelösa med global finansiell härdsmälta som följd, måste, menar han, värdet på oljeriggar, kraftverk och kolgruvor med mera skrivas ner på ett kontrollerat sätt, för att ”släppa ut luften ur bubblan”. Men nu sker precis motsatsen. ”Plötsligt rusar det pengar in i sektorn och värdet på bolagen går upp.”
Helvetesmaskin
Så, att spränga en pipeline är en sak och tyvärr lär vi inte heller kunna blow up the system med en snabb välinriktad smäll. Men för att ta sig an den helvetesmaskin av fossil- och finanskapitalism som håller oss alla i ett järngrepp krävs att alla som inser situationens brännheta allvar inte bara hoppas på klimatsmarta varor.
Vi måste göra oss till en sammanflätad social kraft över nationsgränserna med förmåga att inte bara blockera fossil-kapitalets direkta satsningar utan även ta demokratisk kontroll över finanssystemen.
De enorma värden som plöjts ner i vår tids domedagsprojekt bör samhället betrakta som förverkade och istället – konfiskatoriskt eller ej – styra om till klimatomställning och skydd åt dem som drabbats. Mycket kan inte göras ogjort och kommande generationer lär tvingas ställa om både samhällsbygge och försörjning på grund av de klimatförändringar som blivit bestående. Men kan fossil- och finanskapitalismens politiska pipelines i samhället till sist kapas och radikala maktåtgärder vidtas för energiomställning och finansiell kontroll har vi en chans.
Eller så får vi helt enkelt luftlandsätta ett antal hit squads i Saudi Aramcos, Sinopecs, Exxon Mobils, Gazproms och Royal Dutch Shells huvudkontor och spärra in hela bunten, yrar min överhettade hjärna strax före det befriande regnet.
Håkan Blomqvist
Ursprungligen publicerat i tidningen Internationalen.
