I en rapport som Centrum för rättvisa publicerat frågade en av de anställda 322 myndigheter vad de vet om henne. Sammanlagt fick hon 4 239 sidor med information. 3 455 sidor var från Statistiska Centralbyrån (SCB).
Många av dessa sidor samma information men från olika myndigheter. Flertalet av sidorna innehåller skyddad information (sekretessbelagd). Den informationen kan inte kan lämnas ut till andra personer än den som det gäller och inte heller till företag. Endast 400 sidor utgjorde information som inte var sekretessbelagd. Den kan lämnas ut till vem som helst. Rapporten visar också att huvuddelen av den information som begärs ut efterfrågas av journalister.
Kommersiella företag
Granskningen visar också att det finns kommersiella företag som dammsuger myndighetssverige på information om enskilda som finns hos myndigheterna. En ny lag om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data träder dessutom i kraft den 1 augusti i år. Den ska göra det enklare att få informationen i elektroniskt format för att kunna bearbeta den vidare. Lagen implementerar ett EU-direktiv, det så kallade Öppna data-direktivet. Det kan stärka offentlighetsprincipen, men att information blir mer lättillgänglig innebär också ökade risker för den personliga integriteten.
– Ofta förknippar vi insamling av personuppgifter med sociala medie-jättarnas kartläggning av vad vi gör på internet. Men i min granskning har jag sett att personuppgifter också i stor utsträckning hämtas från myndigheter för att användas i kommersiella verksamheter. Det saknas en diskussion om hur det här förhåller sig till skyddet för den personliga integriteten, säger Natalie Staff i ett pressmeddelande. Hon är jurist vid Centrum för rättvisa och författare till den rapport som publiceras idag.
Offentlighetsprincipen
Myndigheter samlar in och förvarar mycket information om enskilda. Ofta sker det utan enskildas medverkan eller kännedom. Ibland rent av mot deras vilja. Att myndigheter behandlar information om oss är viktigt för att de ska kunna utföra sitt uppdrag. Likaså är det viktigt att var och en har rätt att få del av myndigheternas handlingar med stöd av offentlighetsprincipen. Offentlighetsprincipen fyller sedan lång tid en viktig funktion i vår demokrati, Detta då den gör det möjligt att granska myndigheter och offentlig maktutövning.
Av Centrum för rättvisas granskning framkommer också att offentlighetsprincipen inte bara används för att granska hur myndigheterna utför sitt uppdrag. Den används också i stor utsträckning av andra för att komma åt personuppgifter som senare kan användas i kommersiell verksamhet. Det rör sig exempelvis om företag som säljer riktad reklam. Eller om sådana företag som publicerar information om enskilda i sökbara databaser på internet.
Utlämning av information för kommersiella ändamål
Av de 468 myndigheter som Centrum för rättvisa granskat lämnar majoriteten regelbundet ut information för kommersiella ändamål. Det sker både med stöd av offentlighetsprincipen och genom att myndigheter lämnar ut uppgifter automatiserat direkt ur sina databaser.
Enskilda vars uppgifter förekommer i de handlingar som lämnas ut kan inte påverka eller överblicka vem som tar del av uppgifterna eller vad de används till. I det avseendet finns en konflikt mellan den personliga integriteten – vår rätt att själva styra över vilken information om oss som vi vill dela med andra – och offentlighetsprincipen.
Den övervägande delen av de företag som bevakar myndigheter gör det av journalistiska skäl. Det rör sig ofta om tidningar, radio eller TV som begär ut en viss typ av handlingar för att sedan publicera innehållet.
De som begär ut information
En annan stor andel av de företag som bevakar myndigheter är sådana som kan antas vara direkt berörda av beslut som en viss myndighet fattar. Det kan exempelvis röra sig om advokatbyråer som bevakar domar från en domstol. Eller av livsmedelsföretag som bevakar beslut från Livsmedelsverket och försäkringsbolag som hämtar information från Försäkringskassan när en försäkringstagare begärt att få pengar ur en försäkring.
Förutom dessa företag finns det ytterligare sex typer av företag som regelbundet begär ut offentliga uppgifter för kommersiella ändamål. Det är företag som säljer riktad reklam, såna som gör så kallade bakgrundskontroller och de som genomför marknadsanalyser och marknadsundersökningar, Vidare handlar det företag som driver kommersiella databaser och register, de som ger ut rabattkort till studenter och sådana som säljer kreditupplysningar.
– Det ständigt stigande kommersiella värdet av personuppgifter, ny teknik som gör det enkelt att analysera stora mängder data och ökad digital tillgång till myndigheternas arkiv gör att det krävs nya överväganden om hur offentlighetsprincipen i framtiden ska förhålla sig till den personliga integriteten, avslutar Natalie Staff.
