Sommaren har just lämnat oss och såväl dam- som herrallsvenskan står inför slutspurten. På damsidan har fjolårstriumfatorn Rosengård, efter segern i nyckeldrabbningen mot Häcken, tagit ett bastant grepp om förstaplatsen. Med åtta omgångar kvar har man fem poäng tillgodo på tvåan Linköping och trean Kristianstad ligger sex poäng efter.
Damallsvenskan
Förklaringen till Rosengårds framgång ligger nog främst i att man är det lag med den bredaste spelartruppen. Man kunde tro att jobsposten i form av lagkaptenen och mittfältsmotorn Caroline Segers långtidsskada allvarligt skulle försvaga laget, men det verkar som att man med bravur lyckas hantera även denna långt ifrån avundsvärda situation. Faktumet att målskyttet är väl utspritt på en uppsjö av spelare vittnar dessutom om Rosengårds avsevärda resurser.
Rosengårds främsta opponent verkar nu bli Linköping. Klubben blev senast svenska mästare 2017, men har därefter haft några svagare säsonger. Nyckelspelare är danskan Amalie Jørgensen Vagnsgaard, som hittills stänkt in 14 mål samt det rutinerade försvarslåset Nilla Fischer och Emma Lennartsson.
Häcken – med sitt namnkunniga lag – är dock säsongens stora besvikelse. I dagsläget innehar man blott fjärdeplatsen, hela tio poäng efter Rosengård. En hel del skador samt en relativ stor spelaromsättning kan vara några förklaringar till Häckens mindre lyckade insats. Positivt är att lilla nordskånska Vittsjö – med knappt 2 000 invånare – hävdar sig med den äran och belägger för tillfället en trygg mittenplacering, Under nedflyttningsstrecket hittar vi AIK och Brommapojkarna, medan Umeå parkerar på kvalplatsen.
Herrallsvenskan
När det gäller herrallsvenskan är det frågan om det äntligen är dags för Häcken att ro hem sin första serieseger? Lagets adelsmärke är en härligt fyndig och kreativ fotboll och i spjutspetsen Alex Jeremejeff besitter man en målskytt av rang – 20 mål på 20 matcher och en överlägsen ledning i skytteligan! Akilleshälen är dock att fyrbackslinjen har en tendens att svikta när den hamnar under press. I dagsläget ligger Häcken tre poäng före Djurgården och fyra poäng före Hammarby. Mycket talar också för att Djurgården – med sitt rutinerade manskap – utkristalliserar sig som Häckens farligaste opponent på upploppsrakan.
En positiv överraskning i år är IFK Göteborg som efter några svajiga säsonger nu återigen verkar ha funnit en ökad grad av stabilitet. Marcus Berg har också – som pådrivare, målskytt och intelligent passningskreatör – visat att han sina 36-år till trots har en del ogjort inom toppfotbollen. IFK Göteborg är idag säkert placerat strax över mitten i tabellen. Tryggt placerat i tabellens mittenskikt finns glädjande nog även lilla blekingska Mjällby – beläget i Sölvesborgs kommun med 1 365 invånare – som nu är inne på sin elfte allsvenska säsong och allt mer etablerat sig i fotbollssocieteten.
Bottenlagen
Längre ner i tabellen återfinns Helsingborg och Sundsvall på nedflyttningsplats och mitt eget favoritlag Degerfors på kvalplats. Loppet verkar redan kört för Sundsvall, men kampen om att undvika en direkt degradering blir sannolikt hård mellan Degerfors och Helsingborg.
Det är också beundransvärt hur Degerfors – med sina små resurser och knappast konkurrenskraftiga spelarlöner – fortsätter att vara en kraft att räkna med. Men klubbens stora sparkapital är, förutom den historiska traditionen och en gedigen fotbollskultur, att hela kommunen solidariserar sig med laget. Det är lite likt devisen ”en för alla, alla för en” där ortens medborgare är väl medvetna om vilken betydelse denna framgångsrika idrottsutövning besitter. Eller som en luttrad supporter uttryckte det i ett reportage för några år sedan: ”utan fotbollen vore här inget!”
Värnamo kan dock eventuellt bli en räddningsplanka för såväl Degerfors som Helsingborg. Klubben har dock under sin allra första allsvenska säsong överraskat positivt och har i Marcus Antonsson en målskytt av klass. I nuläget huserar Värnamo fyra poäng över kvalstrecket.
Anders Karlsson
