Annie är kriminell. Ja, faktiskt så kriminell man kan bli, hon har dödat en man. Visserligen var det i självförsvar, men att slå ner honom med järnröret hade förmodligen varit tillräckligt. En tid håller hon sig undan i ett kollektiv på en gård i Västerbotten, men när någon utifrån känner igen henne blir hon tvungen att ge sig av. Vännen Sven blir hennes följeslagare. Genom hans berättelse följer vi Annies flykt från landet och vidare ner genom Europa. De väljer småvägarna, stannar i byarna på avstånd från huvudlederna eller gömmer sig i folkvimlet i städernas centrum.
Varför följer han henne? Kanske för att han älskar henne, kanske för att han inte vill vara ensam. Eller också är det bara för att han vill att hon ska fortsätta leva.
Den fredlösa är en roman som rör sig bland åttiotalets kollektiv, Mc-gängen i Köpenhamn, papperslösa fruktplockare i Frankrike och med de allra rikaste på Rivieran. Det är en till stora delar verklighetsbaserad berättelse som Magnus Nilsson på bloggen Litteratur och kultur kommenterar så här:
David Ericsson är en centralgestalt i den samtida svenska arbetarlitteraturen. I Den fredlösa – som är en relativt fristående fortsättning på Döden är inte nogfrån 2018 – skildrar han en ung lastbilschaufförs öden och äventyr på luffen i Köpenhamn och södra Frankrike på 80-talet, i sällskap med en flickvän som är på flykt undan polisen.
Berättandet är rappt och mycket medryckande och inte minst de som gillar de romantiska strömningarna i Ericssons författarskap (jag hör själv till den kategorin) kommer att bli mycket nöjda
Läs mer:
Läs mer om arbetarlitteratur
Läs mer om arbetarförfattare
