Gängkriminella är mycket sparsamt förekommande i svenska deckare. Även i de som har poliser som huvudpersoner och som handlar om poliser som löser brott. Polisdeckare. De som satte ribban för svenska polisdeckare och skrev de första var Maj Sjöwall och Per Wahlöö. Samtid med dem var även Olov Svedelid.
Efter dem har det följt en lång rad författare som skriver polisdeckare. Gösta Unefäldt, Henning Mankell, Leif GW Persson, Jan Arnald (Arne Dahl), Åke Edwardsson, Helen Tursten, Håkan Nesser, Uno Palmström, Anders Roslund & Börge Hellström, Sofie Sarenbrant, Mons Kallentoft, Kjell Eriksson, Tina Frennstedt och många fler. Men de flesta av deras böcker lyser kriminella nätverk och gangstergäng med sin frånvaro.
Olov Svedelid
Ett tydligt undantag är Olov Svedelid som skrivit flera böcker som berör kriminella nätverk och gangstergäng. Men det handlar då alltid om utländska ligor och maffiaorganisationer som etablerat sig i Sverige på olika sätt och med olika syften. Svenska förortsgäng, mc-gäng eller etniska kriminella nätverk lyser i stort med sin frånvaro. Några exempel är Beskyddarna (1974), Vapenhandlarna (1975), Slavhandlarna (1979), Säkra papper (1980), Förgörarna (1993). Flera av böckerna har också filamtiserats.
Kriminella gäng och nätverk förekommer också i några av Henning Mankells böcker. Men även då är det i huvudsak utländsk maffia såsom i Mördare utan ansikte (1991), Hundarna i Riga (1992) och Den vita lejoninnan (1993). Alla böckerna har filmatiserats, några stycken flera gånger.
Verklighetsfrämmande
Det är allt jag kunnat hitta så länge vi håller oss till romanernas värld. De svenska polisdeckarna verkar mer handla om brott med psykologiska och individuella förklaringar. Brott som är ovanliga i verkligheten. Av cirka 120 mord per år är cirka 40 gängrelaterade, kanske 20 är kvinnomord, några få är så kallade utvidagde självmord och resten är fyllerelaterade mord av olika slag. Inga seriemördare existerar och de psykiskt sjuka står inte för några mord som är komplicerade att utreda. Det verkar faktiskt som om huvuddelen av poliserna i de svenska polisdeckarna främst utreder mord som knappt existerar i verkligheten.
En mer verklighetsnära beskrivning återfinns i gangsterromanerna trots att dessa är överdrivna, både glorifierar det gängkriminella livet och överdriver våldet i dessa miljöer.
Läs mer:
- Gängkriminaliteten i deckarnas värld – gangsterromanen
- Guillou och Perssons gemensamma romanuniversum
- Irene Huss – ett delat universum?
- Filmerna om Johan Falk och GSI bygger på verkliga händelser
