Tragikomiska beteendeförändringar kan uppstå vid hjärnskador. Som den patient hos vilken man tvingades att ta bort alla speglar i hemmet. Patienten trodde nämligen att han i spegeln såg en tvillingbror som förföljde honom!
Men mitt i den social katastrofen för patient och anhöriga finns en positiv bieffekt. Genom att undersöka var skadan finns kan hjärnforskare se var i hjärnan de normala beteendenas ursprung är lokaliserade. Det berättar neurologen David Bäckström i sin läsvärda, intressanta, häpnadsväckande, mångfasetterade populärvetenskapliga bok ”Fantasi” (men just delavsnittet om fantasi är lite svårt och omtuggande).
Det är en bok jag såväl recenserar som ”debatterar med”. Mest vad gäller området gruppkonflikter, etniska/nationella motsättningar, och hur vår evolutionära mänskliga natur såväl kan försämra som förbättra våra grupprelationer.
Och glöm för alltid bort den gamla, trista, seglivade, ovetenskapliga, religiösa uppdelningen i kropp och själ, som ännu ogenomtänkt lever kvar hos många. Alla våra tankar, känslor, drifter, önskningar, minnen och hormoner är enbart skapade med hjälp av materiell hjärnvävnad. Vilka uppstår i ett enormt samspel mellan olika delar av hjärnan.
Inte minst mellan det gamla känslomässiga limbiska systemet med mandelkärnan (amygdala), och de modernare analytiska framhjärnan/pannloberna/neocortex). Liksom med andra hjärndelar, och i interaktion med kroppen, där våra hjärntillstånd materialiseras.
Fantasin skapar alternativ
Vår hjärna är unikt avancerad, mångsidig, sammankopplad och flexibel, och där kommer vår troligen oöverträffade kapacitet till fritt tänkande och fantasi in. Genom fantasin kan vi lämna nutiden för dåtiden, framtiden drömtiden, rymdtiden, föreställa oss en alternativtid med en annan samhällsordning, och resa jorden runt på sekunder (= fri vilja, undrar jag som recensent?).
Vi människor kan med vår nyfikna, utforskande, lärande; planerande, superhjärna tänka abstrakt fantasifullt och därigenom skapa nya tekniska och sociala samhällsuppfinningar. Vi kan spegla oss i varandra som de supersociala varelser vi är.
Rent evolutionärt sett är människan, och hennes hjärna, i kampen för darwinistisk överlevnad, den mest framgångsrika livsformen på jorden. Alltså det superintelligenta talrika djur som kommit att översvämma, dominera och omforma hela världen – och kanske förstöra vår planet.
Om vi ser vidare i evolutionära termer är vi (och vår hjärna) med hjärnforskaren David Bäckströms ord en mycket social djurart så:
Att tillhöra en grupp är viktigt för oss, inte minst därför att det har hjälpt oss att överleva i det förflutna. Vår hjärna är effektivt anpassad till att skapa och bibehålla sociala grupper. Det hjälper oss att etablera relationer, samhällen och allianser i situationer med konkurrens om resurser.
Hjärnan är social
Vi är alltså ultrasociala varelser som sammankopplar våra liv, hjärnor och kroppar i bygget av små och stora samhällen. Vårt sammanflätade kollektiva samhälle liknar och inkluderar gruppfenomenen språk och moral. Människosamhället och dess kommunikativt ihopkopplade hjärnor kan så uppfattat ses som en sammanhållen superorganism som tillsammans utgör evolutionens högsta utveckling på jorden.
De föregående meningarna är mina ord, och de betyder bara att människokollektivet ses som en slags gruppvarelse, vilken rent objektivt sett har överlevt bäst, har fortplantat sig talrikats bland djuren, och så har blivit jordens härskare sett med evolutionära ögon. På gott och ont.
”Jag har i den här boken beskrivit det limbiska (känslo)systemets inflytande i vårt tänkande, skriver författaren, vidare. Tvärtom vad man kan tro gör detta inflytande oss som art inte överlag konservativa, fientliga och styrda av rädsla och irrationalitet.
Vi är som art, naturligt nyfikna, optimistiska och framtidsinriktade. Vi är planetens mest samarbetsvilliga art. En av förklaringarna är att vi har pannlober som effektivt hämmar respektive släpper fram de limbiska (känslo) funktionerna vid rätt tillfälle. Detta är delar av oss som är starkt sammanflätade…
…med vår fantasi, som i sin tur har mycket av sin hemvist i neocortex (hjärnbarken)…med dess förändringsbenägenhet, men också i neocortex interaktion med en mycket äldre och rigidare del av vår hjärna. Trots våra pannlober är kontrollen över vårt tänkande inte stabilt i alla situationer.
Lika väl som fantasin kan vara vänlig och kreativ, så kan den spåra ut i rädsla och fördomar, betonar David Bäckström. ”Dessa aspekter av fantasi och emotionalitet är krafter som kan driva fram utrotning av både folkslag och djurarter.”
Mänskligheten delad
Detta beror på (med mina ord) det olycksaliga faktum att mänskligheten aldrig varit enad (inga andra djur heller). Hon har byggt allt större grupper med samfälld vi-känsla, som mellan sig såväl har samlevat fredligt (handlat, bytt partner) som konkurrerat i krig om resurser och territorium med revirgränser (som andra sociala djur).
Här tar Umeå/Yale-universitets-forskaren Bäckström hjälp av den gamle etologen Konrad Lorenz (1903 – 1989) för att förklara hur egna symboler kan hålla samman grupper – de första symbolerna tror han var flaggor (som idag), krigsmålning och krigsdans (som militärparader och lika uniformer idag).
Enligt Lorenz kan symboler från början ha fyllt ett behov av att markera gruppsammanhållning, under en epok då gruppstorleken bland afrikanska människoliknande arter ökade så mycket att flockarna inte längre enbart kunde hållas samman av personliga vänskaper och släktskap. Lorenz tänker sig att symboler i sådana flockar först var markörer för det symboliserade kollektivet och att de uppkom under perioder med yttre hot…aggression och revirkonflikter…symboler fungerar… genom en uppfattad likhet.
Just likhet skapar en viktig igenkännande gemenskap i grupper från stammar till nationer, vidareutvecklar jag. Och där spelar författarens tankar om symboltänkande och fantasi en stor roll, menar jag och lägger till nedan:
Med växande intelligens, symboliskt tänkande, kulturella likheter och medfödd fantasi kunde slutningen folk, nationer och andra föreställda gemenskaper uppstå i modern tid, och uppfattas som såväl ”medborgarstater” som ”folknationer”, som varar i dåtid, nutid och framtid.
Våra gruppidentiteter
Problemet är att vi som djupevolutionärt sociala djur fortfarande har en hjärna som
snabbt identifierar vår egen grupp och framförallt de som inte tillhör den. Vi skapar vår identitet genom sådana tillhörigheter… Vi har till exempel lättare att visuellt identifiera medlemmar i vår ingrupp…
Forskning har också visat att vi snabbt aktiverar (rädsla-organet) amygdala när vi ser människor av utgrupper… som annan hudfärg… det sker omedvetet…är deprimerande mekanismer…som snabbt skiljer ”oss” från ”dom”… rasism… överlevnad i konkurrens med andra människoarter…
De grupp- och kategoriindelningar som vi människor ägnar oss åt är dock formbara. Människor av annan hudfärg än vi själva kan lika gärna tillhöra vår ingrupp om vi lär känna dem. Det kan räcka att de spelar i `vårt` idrottslag… grupptillhörigheten kan flexibelt ändras vid nya förutsättningar… människan är troligen ändå det mest formbara djuret.
Rasismen ”undertrycks av egalitära normer” idag, skriver författaren. Men det räcker uppenbarligen inte för att motverka främlingsfientligheten, konstaterar jag. Det bevisar den nya högerbruna populistledda regeringens Sverige-söndrande ”etnosvensknationalistiska” anti-integrationspolitik. De underblåser splittrande Vi – Dom-känslor.
Integration tillsammans
Vi måste tvärtom integrera nya och gamla svenskar än mer med varandra, anser jag. Och hur kan invandrarna bli en del av oss om de inte får arbete tillsammans med oss, inte bor blandat med oss, inte i skolan har svenska som huvudspråk, inte i vardagslivet pratar svenska med oss. Och vi alltså inte kan lära känna varandra och bli en enad nation? Något vi kan göra, betonar David Bäckström (se ovan).
Och för att ena Sverige över de etniska klyftorna måste den evolutionära kunskap om människans medfödda dubbla natur som den här boken förmedlar bli en superviktig del av partiernas, riksdagens och politikernas kunskapsbas!
Och på sikt måste vi förstås: (1) Oskadliggöra det farliga Vi-Dom-tänkandet som orsakar konflikter och krig, se Ryssland. (2) Ersätta det med samarbetsvänligt nationellt Vi-Ni-tänkande som i Norden. (3) Utveckla en social, ekologisk, ansvarsfull, planetär, medmänsklig, världsmedborgarkänsla = Vi-alla jordbor.
Men det senare kommer att ta lång tid, och innan dess är det mest arbetet med att återuppbygga ett nationellt enat och solidariskt Sverige där hela folket gäller, speciellt arbetarhalvan av befolkningen. Vanligt folk mot överhetseliten. Krydda med snällnorsk patriotism.
Hans Norebrink, arbetare, demokratisk vänstersocialist och antirasistisk vänsternationalist
Kommentarer
# Boken har många intressanta teman, men jag har valt att ta upp gruppkonflikter. I ett separat debattinlägg kommer jag att ta upp bokens syn på kriminalitet.
# Vad gäller Konrad Lorenz och hans nazistiska förflutna har såväl bokens författare som jag som recensent tillämpat principen att ”även en blind höna kan hitta ett korn”
Läs också: Psykopati och brott (arv & miljö)
