Viggo Bjerrings roman Verdenshjertet verkar först vara en ganska traditionell och tämligen tråkig dystopi som utspelar sig bara några år in i framtiden, när sådant vi oroar oss för idag blivit verklighet.
Berättandet präglas också av grepp som brukar utmärka samhällskritiska framtidsdystopier, och som jag brukar ha ganska svårt för. Exempelvis förklarar huvudpersonen återkommande för sig själv – och därmed för läsaren – hur samhället utvecklats och fungerar.
Efter ett tag växlar Bjerring emellertid upp. Det övertydligt didaktiska kombineras med både fantasterier och filosofiska tankexperiment och plötsligt blir det svårt att lägga ifrån sig romanen.
Mitt intresse börjar fångas på allvar när det visar sig att en roman som Mads fått i uppdrag att språkgranska visar sig ha skrivits av en AI – något som onekligen är intressant i dessa dagar då chattboten GPT-3 är på allas läppar. Men det är först litet senare som de verkligt svindlande perspektiven öppnas…
Magnus Nilsson
Ursprungligen publicerat på Litteratur och klass. Publicerat här i enlighet med licensen CC-BY-NC 4.0.
