DNA visar migration till Skandinavien under vikingatiden

Genom att analysera gener från 297 individer funna i arkeologiska lämningar i Skandinavien tillsammans med data om gener från 16 638 i dag levande skandinaver har forskare lyckats påvisa intressanta samband mellan geografi, härkomst och genetiskt utbyte i Skandinavien från romartiden och framåt.

Studien pekar bland annat på att den genetiska variationen ökade under vikingatiden, vilket tyder på att inflyttningen till Skandinavien var särskilt intensiv under denna period. Detta kan dock vara en synvilla beroende på ett skevt urval av mänskliga kvarlevor beroende på begravningsskick. I Skandinavien dominerade kremering fram till och med vikingatiden. Kremering lämnar inga kvarlevor där DNA kan studeras.

Sannolikt borde det dock inte heller kallas inflyttning då det förmodligen i huvudsak rörde sig om människor som tvångsbortfördes för att bli trälar (slavar) i Skandinavien. Att en stor del av befolkningen var trälar under vikingatiden och att många hämtades från de brittiska öarna är välkänt från forskning på Island. Att trälar också togs från Baltikum är också troligt.

I en internationell studie koordinerad från Stockholm och Reykjavik har utvecklingen av den skandinaviska genpoolen under de senaste 2000 åren undersökts. I arbetet förlitade sig forskarna på historisk och förhistorisk arvsmassa (genom) från material som grävts ut i Skandinavien.

Ursprung

Dessa genom jämfördes med genomiska data från 16 638 samtida skandinaver. Eftersom det geografiska ursprunget och dateringarna enligt vad som står i pressmeddelandet var kända för alla dessa individer, var det möjligt att kartlägga utvecklingen av denna genpool i en utsträckning som tidigare inte varit möjligt. Detta är dock inte ett korrekt påstående.

När det gäller flera av de individer som undersöktes från Sverige så kan inte deras hemhörighet i närheten av fyndplatsen egentligen bekräftas. De kan vara från en unik befolkningsgrupp med avvikande ursprung (Sandby borg på Öland) eller så är de är bevisligen rekryterade från hela landet (besättningen på regalskeppet Kronan). Dessutom kan de ha varit kristna i större utsträckning än befolkningen i gemen. De kan därför ha haft ett större inslag av härstamning från kristna delar av Europa.

Resultat

Ricardo Rodríguez Varela vid Centrum för paleogenetik analyserade all data och extraherade en del av det gamla DNA som användes i studien:

– Med våra högupplösta resultat kan vi inte enbart bekräfta att det skedde migration under vikingatiden. Vi kan också spåra migration till den östra Östersjöregionen, de brittisk-irländska öarna och södra Europa. Men alla delar av Skandinavien fick inte lika mycket inflöde av gener från dessa områden. Medan brittisk-irländsk härkomst blev utbredd i hela Skandinavien, var det främst på Gotland och mellersta Sverige som den östliga-baltiska härkomsten blev utbredd.

Utifrån studien kan forskarna inte exakt säga vilka det var som kom till Skandinavien under vikingatiden. Det kan ha rört sig om slavar/trälar, köpmän eller diplomater som inte hade tänkt stanna eller personer i kyrkliga positioner som inte tilläts få barn och bilda familj. Troligen rör det sig till stor del om tvångsbortförda människor som blev trälar i Sverige.

Genetiska variationen minskade efter vikingatiden

En annan ny upptäckt i studien var vad som hände med den genetiska variationen (genpoolen) efter vikingatiden. Forskarna blev förvånade när de upptäckte att den ”studsade tillbaka” i riktning mot hur den såg ut före vikingatidens migration.

Anders Götherström, professor vid Centrum för paleogenetik och senior författare av studien, säger att det här ett spännande resultat:

– Intressant nog når den icke-lokala härkomsten sin topp under vikingatiden samtidigt som den genetiska variationen är lägre före och efter. Minskningen av nuvarande nivåer av yttre härkomst tyder på att migranterna under vikingatiden fick färre barn, eller på något sätt bidrog proportionellt mindre till genpoolen än de människor som redan var i Skandinavien.

Förklaringar

Detta är faktiskt inget märkligt om det verkligen är på detta vis. Trälar hade extremt dåliga levnadsförhållanden och många barn dog. Det bäddar för en dålig befolkningsutveckling för de som fördes hit. Dessutom fanns det troligen inflyttning av kristna missionärer och kyrkomän. De var ofta förhindrade att gifta sig.

Det verkar också som om denna utveckling var tydligare när det gäller de personer som kom från Baltikum men inte lika tydlig för de som kom från brittiska öarna. Kanske inte så underligt eftersom en stor nordisk befolkning bosatte sig i norra England och på Irland under vikingatiden. Det ledde sannolikt till att grupperna gifte sig med varandra och fick barn med varandra. Dessutom förekom det sannolikt att personer ur blandäktenskap eller hela blandfamiljer flyttade tillbaka till Norden.

Både när det gäller invandringen från Baltikum och från de brittiska öarna var det överskott på kvinnor. Det kan förklaras av att män från Skandinavien tog sig fruar från andra länder eller den ovan skissade utvecklingen.

Urvalsproblem

Samtidigt kan andelen personer med baltiskt eller brittiskt påbrå vara överdrivet i studien. Skandinaver kremerades traditionellt fram till och med vikingatiden och dessförinnan. Gruppen som begravdes utan att kremeras innehåller därför sannolikt fler personer från andra delar av världen där de var kristna (brittiska öarna) eller hade annan religion (Baltikum). Detta skulle göra resultaten irrelevanta och studien ganska meningslös.

Ytterligare en ny upptäckt är historien om genpoolen i norra Skandinavien. Där finns en genetisk komponent som är sällsynt i centrala och västra Europa. Forskarna har kunnat spåra denna komponent i norra Skandinavien under de senaste 1000 åren. Den har dock troligen funnits här längre än så. Det är inte heller nåt märkligt. Det handlar om finnar och samer samt deras förfäder.

Fynd från kända svenska arkeologiska platser

Studien bygger på fynd från flera välkända svenska arkeologiska platser. Det finns till exempel genom från 1600-talets örlogsfartyg Kronan, från vikinga- och vendeltidens båtbegravningar i Mälardalen och från folkvandringstidens ringfästning Sandby borg på Öland.

– Vi arbetade med ett antal mindre studier på olika arkeologiska platser. Vi kom då på att det skulle gå att kombinera dem till en större studie om utvecklingen av den skandinaviska genpoolen, säger Anders Götherström.

Studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Cell, är en internationell satsning med flera samarbetspartners. Den leddes av Ricardo Rodríguez Varela och Anders Götherström vid Stockholms universitet, samt professor Agnar Helgason och Kristján Moore vid företaget Decode i Reykjavik.

Osäkerheter

Befolkningen från Sandby borg utsattes för ett regelrätt massmord och det kan vara så att de inte på nåt sätt är representativa för befolkningen på Öland under denna tid utan en grupp som avvek när det gäller exempelvis härkomst.

När det gäller Kronan så rekryterades besättningen från olika håll så de kan ju inte sägas vara från sydöstra Sverige där skeppet hittades. Men i forskningsstudien har de hänförts till sydöstra Sverige. Det är ett ytterst tveksamt förfarande vilket också nämns i studien.

Min slutsats är att forskarna drar allt för långtgående slutsatser utifrån de undersökningar de gjort. Att en migration har ägt rum verkar helt klart. Men att andelen med gener från de brittiska öarna och Baltikum skulle ha minskat efter vikingatiden finns det egentligen inga belägg för. Framförallt inte vad det gäller Baltikum. Osäkerheterna när det gäller de studerade individerna är helt enkelt för stora.

Läs mer:
Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!