Igår var jag på en paneldebatt om högerregeringens förslag om så kallade visitationszoner, dvs områden där polisen skulle få möjligheter att kontrollera och visitera vem som helst utan att de har någon form av brottsmisstanke. Detta finns i Danmark och ingen vet om det har haft nån som helst positiv effekt på brottsligheten för det har aldrig utvärderats.
Debatten ordnades av Hyresgästföreningen Västra Sverige. Panelen bestod av fyra personer, Leandro Schlclarek Mulinari, kriminolog vid Stockholms Universitet, Nadim Ghazale som är polis och debattör från Borås, Nour Habib, folkrörelseutvecklare på Hyresgästföreningen i Helsingborg och grundare av TryggRätt, Daniel Bernmar, ledande politiker från Vänsterpartiet i Göteborg samt Ellinor Rapp som är jurist på Hyresgästföreningen. Moderator var Pedram Kouchakpour som är regionchef Hyresgästföreningen Västra Sverige.
Alla debattörerna var mot visitationszoner så det blev ingen direkt debatt och ansåg att det inte skulle förändra något när det gällde polisens möjligheter att visitera människor. Polisen har redan idag möjligheter att göra det enligt Nadim Ghazale, Leandro Schlclarek Mulinari och Nour Habib.
Visitationszoner förändrar ingenting
Ellinor Rapp hade för sin del nån konstig uppfattning om att det inte är möjligt men den åsikten har inget med verkligheten att göra vilket visades av Nour Habibs redogörelse för hur han på två år (tror jag det var) blivit kontrollerad och visiterad 72 gånger. På grund av sitt utseende och inget annat. Den typen av agerande är det som skapar misstro konflikter mellan polis och invånare. Det är sådant agerande från polisen som är grunden till de så kallade påskkravallerna i bland annat Norrköping och Örebro. Visitationszoner skulle om möjligt göra situationen ännu värre.
Debattörerna var också helt överens om att visitationszoner inte skulle förändra något när det gäller den organiserade brottsligheten eller gängbrottsligheten. Utom möjligtvis förvärra läget då folk helt skulle sluta prata med polisen. För i vissa delar av Sverige som exempelvis Göteborg och en del andra städer i västra Sverige har polisens arbete lett till att människor vittnar mot de kriminella och berättar vilka det är som skjutit eller hotat. Visitationszoner skulle förstöra detta.
Vad kan göras
Så vad menade då debattörerna vad som behövde göras och vad som kunde göras. Alla menade att befolkningen i områden där det finns problem måste engageras i arbetet mot problemen. Nour Habib menade att alla ska engageras och kallas till möten. Det är en mycket naiv inställning. Om ett sådant stormöte skulle ordnas i Hammarkullen skulle släkten Ali Khan helt bestämma vad folk vågade eller inte vågade säga. Det räcker med att en av dem kommer till ett sådant möte och sitter där för att i stort sett ingen ska våga säga vad de tycker.
Nadim Ghazale berättade om hur ett projekt i Borås innebar att kriminella gängmedlemmar kom att dominera arbetet. Kommunen kom på så sätt att subventionera ren gängkriminell verksamhet. Konsekvenserna av att samarbeta med fel personer lider de av än idag, några år senare.
Istället borde myndigheter samarbeta med existerande föreningar av olika slag menade Daniel Bernmar. Det är en korrekt inställning men samtidigt tyder verkligheten på att kommunen, kommunens företag och förvaltningar gör nåt helt annat. I Hammarkullen slängs alla lokala föreningar ut ur sin lokaler och istället tas proffsorganisationer utan lokal förankring in. De vet ingenting, har inget förtroende från lokalbefolkningen och kommer med stor sannolikhet att samarbeta med och anställa fel människor.
Frågor från publiken
Publikens frågor visade, med några undantag, på en stor okunskap om verkligheten. Sannolikt beroende på en dominans av vit medelklass från innerstaden. Många tycks tro (även Daniel Bernmar) att narkotikabruk i huvudsak finns bland mer välmående människor. Det är inte sant. Narkotikabruk är vanligare i arbetarklassen och bland fattiga. Det beror bland annat på att psykiska sjukdomar, diagnoser, personlighetsstörningar etc är vanligare bland fattiga. Personer som har sådant blir nämligen i allmänhet fattiga och de brukar och missbrukar droger i större utsträckning än andra människor. De är också brottslingar i större utsträckning än andra människor. Det finns bara en drog som avviker från detta mönster och det är kokain. Kokain är så dyrt att det i huvudsak används av människor som lever under bättre ekonomiska förhållanden.
Det finns förstås också andra mer grundläggande orsaker till att missbruk är vanligare bland fattigare människor. Som exempelvis en upplevelse av utanförskap eller en känsla av hopplöshet, traumatiska upplevelser av krig, dålig ekonomi och så vidare.
Majorna
Att Majorna är den stadsdel i Göteborg som har störst missbruk och bruk av narkotika vilket Daniel Bernmar tog upp motsäger inte det faktum att bruk och missbruk är vanligare bland fattiga och arbetare. För Majorna är inte en ren medelklasstadsdel utan innefattar också stora områden med ren arbetarbefolkning som exempelvis Sandarna, Gråberget och Dahlströmsgatan. Även i andra områden i Majorna finns stort inslag av personer med lägre inkomster. Att Majorna har stor narkotikaanvändning och flest kända missbrukare i Göteborg är alltså inget bevis för att medelklass och överklass skulle vara de stora köparna av narkotika. För verkligheten och forskningen visar att det är tvärsom.
Undantagen bland publiken var personer som gav en liknande bild av situationen som Nour Habib. Samtidigt uppvisade dessa personer en förbluffande naivitet om kriminella och deras möjligheter till inflytande. Det var som om de menade att de inte fanns. Det finns både kriminella och politiska extremister i förorterna. De personerna ska inte ges inflytande och ska kallas för vad de är. Brottslingar och extremister. Ingen har nån som helst nytta av att saker och ting samt personer inte ses, betraktas och benämns för vad det och de är. En var till och med en förespråkare för att inskränka yttrandefriheten för att en bok han tyckte om inte skulle brännas eller skändas på annat sätt.
Läs mer:
- Gängvåldets orsaker – polisens repression och utanförskap
- Gängvåldets orsaker – narkotikahandeln
- Om gängvåldets orsaker – avregleringar och privatiseringar
- Gängvåldets orsaker – misslyckade förändringar av polisen
- Gängvåldets orsaker – misslyckad narkotikapolitik
- Om gängvåldets orsaker – modernismen
- Våldsvågens grundorsaker
- Behandla narkotikamissbruk som en sjukdom
- Varför är vissa missbrukare brottslingar men inte andra?
- Psykisk ohälsa och diagnoser vanligt bland brottslingar
- Det är inte rika som finansierar de kriminella gängen
