Europas huvudstad Bryssel ligger på språkgränsen mellan det nordliga germanskspråkliga och det sydliga romanskspråkliga Europa. En symbol för det enade Europa EU eftersträvar. Men samtidigt är Belgien tvärtom söndrat av så stora motsättningar att den belgiska staten kan komma att upphöra att existera.
Nederländerna (de låga länderna – där floderna flyter ut) omfattade förr de nuvarande Benelux-länderna Belgien, Nederländerna, Luxemburg. Styrt av kelter, germaner, romare, fransmän, österrikare, spanjorer. Men via ”det nederländska frihetskriget”, och långt senare, ”den belgiska revolutionen” delat i reformert-protestantiska ”lill-Nederländerna” (mitt uttryck) i norr och det katolska Belgien i söder från och med 1830.
Religion var förr den ofta starkaste storskaliga identiteten. Men i den moderna sekulära tiden kom språk och nation(alism) att bli starkare identitetsmarkörer. Och i Flandern i norra Belgien talas flamländska, en nederländsk dialekt. Och i Vallonien i södra Belgien talas vallonska, en fransk dialekt.
Religion & Språk
Till de språkliga-kulturella-territoriella skillnaderna mellan flamländare (59 procent), valloner (40 procent) och tyskar (1 procent) finns en ekonomisk och politisk historia där de industriella vallonerna och franskan dominerade över de jordbrukande flamländarna. Men med gammal stål-kol-gruvindustri sackade vallonerna efter flamländarna med deras nya dominerande moderna industri och tjänstesektor.
De växande etniska motsättningarna mellan valloner och flamländare har lett till allt större splittring, partier delade efter språk, allt större federalisering, landet uppdelat i tre regioner och tre administrativa språkgemenskaper, olika massmedia, ingen delad ”diskussionsgemenskap”, stora svårigheter att bilda regeringar.
Såväl utländska som inhemska bedömare har ofta och länge förutspått Belgiens delning i två länder, två nationer, Flandern och Vallonien. Även många vanliga belgare tror att landet inte finns kvar om säg tio år. Ändå röstar majoriteten av belgarna i opinionsundersökningar för att behålla Belgien som land. Medan nationalister på båda sidor säger att Belgien är en konstlad stat, och bör ersättas av nationen Flandern och nationen Vallonien.
Konstgjord stat
En uppsats vid Lunds universitet av Per Kärnblad och Pontus Warg; ”Regeringsbildning i Belgien – En komparativ studie över federalismens påverkan på regeringsbildningen” beskriver utvecklingen så här:
Vi menar att det är väljarna som först drivit på att Belgien ska bli mera federalt, detta för att grupptillhörigheten (vallon och flamländare) skapar en klyfta mellan regionerna som sedan genererat att väljarna efterfrågar mer självständighet så att beslut ska tas på regional nivå. Detta kan självklart ha påverkats av (olika) ekonomisk utveckling inom de olika regionerna. Detta har lett till att väljarna efterfrågar politik som representerar regionen mer än ideologin, som sedan leder till att klyftorna ökar än mer. Partierna har självklart velat attrahera väljare, och har varit tvungna att anpassa sig till väljarnas åsikter.
Detta har lett till att partier förespråkar mer federalism men även till den än mer viktiga effekten att partier har varit tvungna att splittras mellan regionerna för att de vill driva sina egna regioners intressen. Allt detta har såklart bidragit till att Belgien har utvecklats till en federal stat. Och detta menar vi i sin tur kommer att fortsätta leda till att Belgien nu kommer att bli än mer federalt i framtiden. Detta för att när en stat väl blivit federal så kommer invånarna att identifiera sig än mer med sin region, vilket i sin tur kommer att påverka partierna och det blir som en cirkel där federalismen som institution ständigt leder till än mer strävan efter självständighet.
Inga belgare
Utrikespolitiska institutet skriver: ”Belgien har två stora folkgrupper, flamländare och valloner. Splittringen mellan dem har präglat hela landets moderna historia.” Den vallonska socialistpolitikern Jules Destrée skrev redan 1912 ett berömt brev till kungen: ”I Belgien finns det valloner och flamländare. Det finns inga belgare”.
”De emotionella banden till ´det belgiska´ har aldrig någonsin varit starka i Belgien”, säger Jaak Perquy, från Flanderns kommunistiska parti. ”Flamländarna känner sig som flamländare i första hand, och valloner som valloner”. Eurobarometern skriver: ”Värt att notera är att samhörigheten individer känner med sitt land är markant högre än den de känner med Europa. Belgien är landet där minst andel – 39 procent – känner stark samhörighet med sitt land.”
Från Wikipedia:
”En nationalstat är en stat som är uppbyggd kring en nation och en majoritetsbefolknings nationella identitet, till skillnad från ett rike som definieras av härskarens blodslinjer och militära territorium. Bonniers lexikon definierar nationalstat som ”en geografiskt avgränsad stat vars befolkning i stort sett har samma härstamning, språk och kultur ” och hänvisar till begreppet nationalism.”
Jämför med Schweiz
Man kan jämföra Belgien med ett annat flerspråkigt land, Schweiz. Som definitivt är en nationalstat, ett folk och en nation med en egen stat. Med en stark sammanhållande nationalkänsla, konstitutionell patriotism och politisk nationalism som överordnad identitet. Men även en kulturell nationalstat där just mångfalden av språk, religioner, regioner och kantoner är del av schweiziska identiteten.
Forskarprojektet ”The Swiss: A Political Nation?” med undersökningar på elit- och massnivå, visar att i alla de tre stora språkgrupperna så svarar 86,5 till 94,7 procent uppger att de känner sig ”nära eller mycket nära” till Schweiz. Forskarna skriver:
“Understanding national identity as the self-perception of belonging to a state, we arrive at an understanding of the Swiss as one nation… this is the dominant view today among Swiss historians and political scientists…”.
Och schweizarna själva ser oftast den schweiziska nationen som såväl politisk som kulturell.
Opinionsundersökningar i Belgien visar tvärtom att de rikare flamländarna är mer för flamländsk än belgisk nationalism. De lutar också mer åt höger. De fattigare vallonerna är tvärtom mer belgiska, och mer åt vänster.
Tre nation(alismer)?
Det finns en belgisk nationalism som vill backa tillbaka i tiden och åter göra Belgien till en enhetsstat, men den har svagt folkstöd. Det finns en flamländsk nationalism som dominerar politiken i Flandern, och vill ha självständighet. Och det finns en svagare vallonsk nationalism som vill ha mer regional-vallonsk makt (samma med den lilla tyska minoriteten).
Belgien är landet där minst andel – 39 procent – känner stark samhörighet med sitt land (se Europabarometern). Det nationella spretar åt olika håll, men kanske man kan tala om tre nationer och tre nationalismer i Belgien!!! Den flamländska, den vallonska och den belgiska nation(alismen). Observera dock att det inte ens i Flandern finns en majoritet för självständighet.
Mer forskning och fler opinionsundersökningar behövs för att närmare klargöra hur många nationer det egentligen finns i Belgien, och hur starka de är. Kanske lösningen är att dela upp landet mellan de tre grannarna Frankrike, Nederländerna och Tyskland. Det finns faktiskt belgiska rörelser som driver den linjen, men de har svagt folkligt stöd.
Finns Belgien?
Läs “Belgium: A Nation-State without a National Identity?”, (av Roland Vogt), vilket är ett kapitel i boken “European National Identities”. Ur boken:
“National identities express a sense of loyalty to the nation-state and its institutions. Belgium is an artificial construct, both as a nation-state and as a constitutional monarchy. Its existence has as much to do with great power politics in Europe as with the aspirations of its people for self-determination”.
Andra citat från nätet:
“Belgium has divided and decentralized itself almost out of existence. As it is, Belgium is no longer a nation-state in any functional sense, but rather a “federation” of three different regions.” “Belgium: Towards the Breakdown of a Nation-State in the Heart of Europe?” “Does Belgium exist? As a state yes. As a nation state, certainly not.” “Belgium: A Nation State in Crisis – Belgium will never be a country”
Slutsats: Belgien är ingen nationalstat. Det är en arena för tre konkurrerande nationella projekt.
Hans Norebrink
