På tisdagsförmiddagen följde jag LOs direktsända presskonferens om årets rapport om maktelitens löner, den tjugotredje i ordningen. Den var lika förutsägbar som jag misstänkte: maktelitens inkomster, uttryckt i antalet industriarbetarlöner, hade stigit ytterligare. Det var först mot slutet, när LO-ordföranden Susanna Gideonsson började tala om valrörelsen, som jag insåg mitt misstag. Jag hade tittat på fjolårets presentation.
När jag väl hittat den riktiga var det som att se en repris, det enda som skilde sig var att klyftan mellan arbetare och elit blivit ännu större. Liksom i fjol har maktelitens inkomster slagit ett nytt rekord och liksom i fjol är det framför allt den ekonomiska eliten, topparna inom börsbolagen, som ligger bakom.
Det rapporten kallar för den byråkratiska eliten tjänar 7,1 industriarbetarlöner och den politiska eliten ”bara” 4,1. Topparna i börsbolagen har fortsatt mot stjärnorna och på bara det senaste året ökat sina inkomster från knappt 64 industriarbetarlöner till drygt 69. Eller, för att ta några andra av de grupper som gör att livet går runt även för makteliten: heltidslönerna för 86 servitörer, 91 barnskötare eller 93 städare.
Gideonssons kommentarer
Om siffrorna var tröttsamt förutsägbara så gäller detsamma Gideonssons kommentarer. Samma ord som i fjol om att eliten inte vet hur vanligt folk har det och att utvecklingen är oacceptabel. Samma besvikelse över att de rika fortsatt att sko sig trots att LO-medlemmarna var så snälla att de inte bara gick till jobbet under pandemin. Deras avtal förlängdes också utan löneökningar för att hjälpa företagen under pandemin.
Inga slutsatser av att ojämlikheten slagit ett nytt rekord eller att vinstandelen fortsätter att öka på lönernas bekostnad. Tvärtemot att ta sina egna ord på allvar om att det får räcka nu och slå näven i bordet var LO-ordförandens budskap att facken fortsatt var beredda att ”ta ansvar” och förhindra lönedriven inflation. Samma fromma förhoppningar om att även näringslivstopparna och hela makteliten skulle stå tillbaka.
– Nu gäller det att vi krokar arm och tar ansvar, som hon uttryckte det. Men hur ska vi kroka arm med några som sedan 40 år visat att deras enda intresse är att berika sig själva? Och vad skulle få dem att ändra sig när nu LO-förbunden enats om ett utgångskrav i den pågående avtalsrörelsen som inte ens är hälften av inflationen?
Lars Henriksson
PS Det mest slående i den deprimerande reprisen till presskonferens var ändå att det inte fanns en tanke på att vi skulle kunna använda vår fackliga styrka för att vända utvecklingen. DS
Tidigare publicerat i Internationalen
Läs mer:
- Maktelitens inkomster
- Finansklanerna – Wallenberg
- Finansklanerna – Wallenberg del 2
- Om finansklanerna – Douglas
- Finansklanerna – Schörling
- Finansklanerna – Kamprad
- Om finansklanerna – Rausing
- Finansklanerna – Persson
- Finansklanerna – Lundberg
- Finansgrupperna – Dunker
- Finansklanerna – Stenbeck
- Finansklanerna – Ax:son Johnson
- Finansgrupperna – Altor
- Finansklanerna – Lundin
- Finansklanerna – Paulsson
- Finansgrupperna – Nordic Capital
- Finansklanerna – Bennet
- Finansklanerna – Olsson
- Finansgrupperna – Handelsbanken
- Finansklanerna – Mærsk Mc-Kinney Uggla
- Finansklanerna – Bonnier
- Finansgrupperna – Autoliv
- Finansklanerna – Söderberg
- Finansklanerna – Andersson
- Finansgrupperna – Geely
- Finansklanerna – af Jochnik
- Finansklanerna – Hult
- Svenskarna med de högsta inkomsterna
- Sveriges ekonomiska makthavare
- Sveriges miljardärer 2022
