Tack för dina viktiga synpunkter som sätter fingret på några av de centrala frågor vi i vänstern har att fundera över. I sista hand handlar det om hur vi ska ta makten. I min artikel försökte jag lyfta fram några utgångspunkter inför Vänsterpartiets programdebatt och en förutsättning var att ett sådant program måste bygga på en diskussion om arbetarrörelsens samlade erfarenheter – några fixa och färdiga svar finns inte.
När det gäller de ”revolutionaära reformerna” (ett citat från din gamle partiledare CH Hermansson, själv föredrar jag kanske att tala om systemövergripande reformer) är de ett sätt att försöka konkretisera att också elementära krav på ett anständigt liv i sin förlängning kräver ett annat sätt att organisera samhället, eller om man så vill, en utveckling i socialistisk riktning. Om och i vilka former de går att genomföra beror på hur starkt tryck som kan sättas bakom kraven.
Naturligtvis kan ett hållbart socialistiskt samhälle bara byggas på internationell grund. Det hindrar inte att kampen om makten inledningsvis ofta utspelar sig på nationell niva?. I vilken utsträckning de reformer som kan pressas fram är möjliga att försvara beror på många olika faktorer.
Social kamp
Det är till exempel viktigt att se att det finns en rytm i den sociala kampen. Tidsandan kan på kort tid förändras så att krav som idag verkar orealistiska plötsligt framstår som självklara – och tvärt om. Ett exempel är hur de djupgående sociala reformer som genomfördes under det radikala 1970-talet i de flesta fall klubbades igenom också med stöd av de borgerliga partierna – samma borgerliga partier som använt de senaste decennierna till att riva upp dem. Dessutom är dessa radikaliseringsperioder ofta ett internationellt fenomen. Kamp smittar och framgångar i ett land fungerar som språngbräda för andra.
Vi ska inte underskatta betydelsen av konkreta reformer i riksdagen, både för deras innehåll och som exempel på att kamp lönar sig. Samtidigt, för att försvara dem måste det skapas motmakter (vad hade genomförda löntagarfonder kunnat betyda för att försvara välfärdsstaten, är en intressant fråga utan självklart svar). Det är uppenbart att vår form av parlamentarisk demokrati lider av betydande demokratiskt underskott, framför allt eftersom ett av dess fundament är att makten över arbete och ekonomi ska lämnas utanför.
Utan maktstrukturer byggda underifrån som utmanar de rådande ägandeförhållandena är ingen hållbar framgång möjlig. För att citera en av våra gemensamma favoritreferenser, Wigforss Göteborgsprogram: ”Målet för ett verkligt demokratiskt samhälle måste vara att göra arbetarna själva ansvariga att leda produktionen, genom lokala arbetarråd och motsvarande nationella strukturer.” … ”och internationella”, skulle man väl vilja tillägga.
Där är vi inte nu. Men det är ingen anledning att inte redan idag formulera krav som kan leda oss i den riktningen – och ta strid för dem.
Kjell Östberg
Ursprungligen publicerat i Internationalen.
-
Läs mer:
- Vad betyder ”revolutionära reformer”?, Johan Lönnroth (Internationalen)
- Blunda inte för maktfrågan!, Kjell Östberg (Internationalen)
- Vänsterpartiets problem är politiska och inte personliga, Lars Henriksson (Flamman)
- Vänstern ska bli det rationella svaret, Vänsterpartiets programkommission (Flamman)
- Vänsterpartiet – Våga vara socialister!, ledare i tidningen Internationalen
- Vad är socialism för V:s programkommission?, Johan Lönnroth (Flamman)
- V behöver se skillnad på kapitalmakt och marknad, Johan Lönnroth (Flamman)
- Arbetarmakt före Statsmakt, Hans Norebrink
- Återuppbygg landet med gemenskap, samhörighet och tillit, Hans Norebrink
