Under de senaste tio åren har det i Sverige skett en kraftig ökning av det dödliga våldet i kriminell miljö. Det handlar dessutom om brott som är svåra att utreda. I en ny studie från Brå beskrivs bland annat brottshändelsernas karaktär. Dessutom vilka olika utredningsåtgärder som polisen genomför, hur de olika utredningsorganisationerna ser ut och om det finns några utredningsåtgärder som särskilt påverkar uppklarningen.
Brotten begås ofta utomhus och drabbar främst män i storstäder
Resultaten visar att dödligt våld med skjutvapen i kriminell miljö främst är ett storstadsfenomen. Socialt utsatta områden är kraftigt överrepresenterade vad det gäller brottsplats. Brotten sker oftast utomhus (82%) på offentliga platser i bostadsområden med flerbostadshus. Flertalet sker under kvällar (57%) och nätter (22%). I majoriteten av utredningarna framgår det att flera personer medverkat till brottet. Förutom fall med flera skyttar kan det röra sig om personer som kört olika fordon, hållit utkik eller haft en logistisk funktion.
Storstadsfenomen
En särskild studie av dödligt våld i den kriminella miljön under åren 2005–2017 visar att våldet i första hand varit ett storstadsfenomen,. En tredjedel av fallen härrörde från Stockholms län och en fjärdedel vardera från Västra Götaland respektive Skåne. Under senare år har antalet skjutningar ökat i Stockholm och minskat i Västra Götaland. Fyra av tio (40 procent) utredningar härrör från Stor-Stockholm, en knapp fjärdedel (24 procent) från Stor-Malmö och 12 procent från StorGöteborg.
I stort sett samtliga av de totalt 121 avlidna brottsoffren är män. Medianåldern är 25 år. Totalt 4 personer var barn under 18 år vid brottstillfället. En minoritet, fyra av tio, av brottsoffren bodde i ett utsatt område vid tiden för brottet. De var något yngre (medianålder 24 år) än brottsoffer bosatta i andra områden (medianålder 26 år).
De utsatta områdena är små och knappt sex procent av landets befolkning bor där. Det innebär att det är en kraftig överrepresentation av brottsplatser i dessa områden. Relaterat till antalet män i befolkningen sker det i utsatta områden nära 12 gånger fler fall av dödligt våld i kriminell miljö jämfört med övriga landet.
Det finns ögonvittnen i de flesta fall
I motsats till den bild som ofta ges finns det i majoriteten av utredningarna ögonvittnen. De ger sig till känna för polisen i tre av fyra fall (75%) och redogör för olika iakttagelser. I de flesta fall rör det sig om personer som uppger att de är obekanta med såväl brottsoffer som gärningsperson.
Oftast rör det sig om ögonvittnen som uppger att de är obekanta med såväl brottsoffer som gärningsperson (57 procent). I en fjärdedel (25 procent) av utredningarna finns det vittnen som uppger att de är bekanta med brottsoffret, och i en dryg femtedel av utredningarna (21%) finns det vittnen som uppger att de är bekanta med såväl brottsoffer som gärningsperson.
Betydligt ovanligare är det att ögonvittnen som uppger att de endast är bekanta med gärningspersonen (6%) ger sig till känna. Räknas utredningar där det förekommer ögonvittnen som i vart fall är bekanta med gärningspersonen (det vill säga gärningsperson eller brottsoffer och gärningsperson) uppgår de till 23 procent av alla utredningar.
Vanligare med vittnen i utsatta områden
Det är något vanligare att ögonvittnen finns i utredningar där brottsplatsen ligger i ett utsatt område (79%) än i övriga landet (73%. Det är dock vanligare att ögonvittnen är bekanta med såväl brottsoffer som gärningsperson i övriga landet (26 procent) än i socialt utsatta områden (9%), medan det är vanligare att ögonvittnen är obekanta med såväl brottsoffer som gärningsperson i socialt utsatta områden (67%) jämfört med övriga landet (52%).
Störst andel brottsplatser i utsatta områden har polisregion Väst (50%) och Syd (52%). Andelen är något lägre i region Stockholm (36%), där också andelen brottsplatser utomhus är lägre. Brottsoffren har en något högre medianålder utanför storstadsregionerna och automatvapen används också i lägre utsträckning där. Den mest intressanta skillnaden är dock att andelen utredningar där det finns ögonvittnen som är bekanta med gärningspersonen är betydligt lägre i region Stockholm jämfört med övriga regioner. 15% i Stockholm jämfört med 27% i Väst och 30% i Syd.
Sambandsanalyser som gjorts inom ramen för studien visar att uppklarningen påverkas positivt av att det finns ögonvittnen som uppger att de är bekanta med gärningspersonen. Sådana vittnen ger sig till känna i en knapp fjärdedel av utredningarna. Det är mindre vanligt att sådana vittnen förekommer i utredningar där brottsplatsen ligger i ett utsatt område.
Många åtgärder genomförs på brottsplatsen
Efter att polisen larmats om brottshändelsen anländer oftast den första patrullen till brottsplatsen mycket snabbt. Mediantiden är sex minuter från att ett larm inkommit till dess att polis är på plats. Förutom livräddande åtgärder spärras brottsplatsen av i väntan på kriminaltekniker och inledande förhör hålls med personer som identifieras på och i närheten av brottsplatsen.
Brottsplatsundersökning
I majoriteten av utredningarna har den avlidne redan transporterats i väg till en akutmottagning när kriminalteknikerna anländer till brottsplatsen. Den initiala dokumentationen utgör då den enda beskrivningen av brottsplatsen innan räddningsinsatsen påverkat den. I sex av tio fall dokumenteras brottsplatsen och brottsoffret initialt av patruller genom stillbilder, film eller anteckningar. I region Stockholm dokumenterar patruller brottsplatsen initialt i tydligt mindre utsträckning än i andra polisregioner. Sambandsanalyserna ger inget tydligt stöd för att initial dokumentation påverkar uppklarningen.
En brottsplatsundersökning genomförs i samtliga studerade utredningar. Mediantiden är strax under två timmar från att första patrull är på brottsplatsen till dess att kriminalteknikerna anländer. Brottsplatsundersökningen omfattar alltid en platsbeskrivning med fotodokumentation och en visuell genomsökning av området.
Andra åtgärder
Andra vanliga åtgärder är topsningar av olika biologiska spår och att man tar fimpar, snus och andra saker som påträffas i beslag för DNA-analys. Hundpatruller har deltagit i det initiala arbetet på brottsplatsen i samtliga utredningar utom en. Förutom brottsplatsundersökningar är det vanligt att kriminaltekniker gör fordonsundersökningar och platsundersökningar vid exempelvis dumpningsplatser för exempelvis flyktfordon.
I de allra flesta utredningar har dörrknackningar genomförts i området runt brottsplatsen. De initieras oftast snabbt och mediantiden är under två timmar från att första patrull är på brottsplatsen till dess att dörrknackningen påbörjas. I de få fall där dörrknackningar inte genomförts är brottsplatsen belägen i ett område utan bostäder.
Mordvapen återfinns i en tredjedel av fallen
I alla utom en utredning har spår av vapenanvändning säkrats. Det rör sig om hylsor, kulor och kulfragment som säkrats på brottsplatser och i olika fordon. Kulor och kulfragment hittas även i brottsoffers kroppar och i kläder och skyddsvästar som de burit. I en dryg tredjedel av utredningarna anträffas minst ett mordvapen som använts. Sambandsanalyserna ger stöd för att uppklarningen påverkas positivt av att mordvapen anträffas. Effekten förklaras dock huvudsakligen av de fall där DNA från en misstänkt säkrats på mordvapnet.
DNA säkras i de flesta utredningar. Oftast rör det sig om DNA från personer som förblir okända i utredningen och i många utredningar kan det antas att det rör sig om någon helt utomstående. Majoriteten av brottsplatserna är belägna utomhus i välbefolkade områden och exempelvis fimpar, snus och läskflaskor anträffas på de flesta brottsplatser.
I en knapp femtedel av utredningarna har DNA säkrats från en misstänkt på brottsplatsen och i tio procent har DNA från en misstänkt säkrats på ett mordvapen. Sambandsanalyserna ger stöd för att uppklarningen påverkas positivt av att DNA från en misstänkt säkrats på ett mordvapen.
I knappt hälften av utredningarna har fingeravtryck säkrats. Oftast rör det sig även här om personer som förblir okända. I totalt fem utredningar har man säkrat fingeravtryck från misstänkta på brottsplatsen och i en utredning fingeravtryck från en misstänkt på ett mordvapen.
Förekomsten av kameror undersöks
Regelmässigt undersöks om det funnits övervakningskameror som kan ha fångat något väsentligt på brottsplatsen, längs förmodade flyktvägar eller på andra platser som är intressanta i utredningen. Ofta görs detta redan i den initiala fasen, i direkt anslutning till brottet. I de fall kameror givit väsentliga uppslag rör de oftast brottsoffers och/eller misstänktas rörelser innan brottet, gärningspersonens flyktväg från brottsplatsen eller att man genom film lyckats identifiera vittnen eller andra för utredningen intressanta personer.
Hemliga tvångsmedel används i de flesta utredningar
Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation (HÖK) används i stort sett i alla utredningar. HÖK används för att ta reda på vilka mobiltelefoner som befunnit sig i ett visst område under en viss tid (genom basstationstömningar) eller med vilka andra telefoner en viss telefon har haft kontakt (genom samtalslistor från mobiltelefonoperatören). Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation (HAK), i dagligt tal telefonavlyssning, är också vanligt, medan hemlig kameraövervakning (HKÖ) och hemlig rumsavlyssning (HRA) är betydligt ovanligare.
Många utredningsåtgärder för att identifiera vittnen
Utredningar av dödligt våld i kriminell miljö är mycket prioriterade och regelmässigt utförs det en stor mängd åtgärder i utredningarna. Flera olika typer av åtgärder förekommer. Exempelvis för att identifiera personer som kan ha gjort olika väsentliga iakttagelser på brottsplatsen eller någon annan plats som är central för utredningen.
Misstänkta personer förekommer i de flesta utredningarna
I endast var tionde utredning har det aldrig förekommit någon misstänkt. I drygt fyra av tio utredningar väcks åtal mot en eller flera misstänkta för dödligt våld, alternativt medhjälp eller anstiftan till dödligt våld. Nästan lika vanligt är att någon suttit anhållen eller häktad utan att åtal väckts.
När medhjälp och anstiftan räknas med har 33 procent av de studerade utredningarna klarats upp. I nära en tredjedel av utredningarna där någon dömts har personen gripits inom 12 timmar från att första patrull kommit till brottsplatsen.
Funktioner saknas i utredningsorganisationerna
I Polisens metodstöd för utredning av grova våldsbrott (Pug) beskrivs den särskilda utredningsorganisation som bör upprättas när gärningspersonen initialt är okänd och det sannolikt kommer att krävas stora polisiära resurser för att utreda brottet. Såväl de studerade utredningarna som intervjuerna med utredare visar att utredningsorganisationerna som sätts samman till utredningarna i stort sett aldrig omfattar samtliga funktioner som beskrivs i Pug.
Flera intervjuade uppger att de har den särskilda utredningsorganisationen som utgångspunkt. De uppger vidare att de olika funktionerna tillsätts efter vilka resurser som finns att tillgå. I drygt tre fjärdedelar av de studerade utredningarna har den som besvarat Brås formulär angivit att utredningen bedrivits enligt Pug. Åtminstone nyckelfunktionerna i den särskilda utredningsorganisationen finns i majoriteten av dessa utredningar. När utredningen inte bedrivits enligt Pug är resursbrist och personalbrist de vanligaste skälen som uppges.
Sambandsanalyserna ger stöd för att uppklarningen minskar ju fler förundersökningsledare som lett utredningen. Detta framstår som rimligt. Detta då färre förundersökningsledare indikerar stabilitet och kontinuitet i utredningsorganisationen. Samtidigt finns det sannolikt också en tidsfaktor som påverkar. Detta genom att ju längre en utredning är ouppklarad, desto större bör risken vara att flera förundersökningsledare varit inblandade.
Samordning
Brå har också frågat om samordningen mellan utredningar där gemensamma beröringspunkter har identifierats. I tre av tio utredningar där det finns beröringspunkter med andra utredningar har samordning ändå inte skett.
Utredningsmaterialet i utredningar av dödligt våld i kriminell miljö tenderar att vara mycket stort och en utredning omfattar oftast flera tusen sidor. En systematik är därför viktig för att skapa en överblick av utredningen och möjlighet att driva den i rätt riktning. Utredningsmaterialet som Brå tagit del av i de studerade utredningarna har varit av ganska skiftande kvalitet. I många utredningar har utredningsmaterialet strukturerats på det sätt som beskrivs i Pug. I andra utredningar finns ingen synbar systematik i utredningsmaterialet.
Det är betydligt vanligare att en utredning bedrivs på regional nivå i polisregion Väst (58 procent).Detta ska jämföras med polisregion Stockholm (36 procent), polisregion Syd (19 procent) och övriga polisregioner (7 procent). Det är vanligast att en förundersökning bedrivits i enlighet med Pug i region Stockholm (86 procent). Följt av region Väst (75 procent), övriga regioner (73 procent) och region Syd (70 procent).
Behov av utbildning och kompetensutveckling
Genomgående menar de intervjuade utredarna i studien att det behövs fler utredare som är utbildade i utredning av grova våldsbrott. De uppger att det inte sällan lånas in oerfaren personal från annan verksamhet. Detta för att ingå i utredningsorganisationerna. Det påverkar kvaliteten på utredningsarbetet. Inlånad personal är inte självgående på det sätt som krävs. De behöver stöttning och handledning. Flera utredare efterlyser specialiserade utredningsgrupper som endast arbetar med grova våldsbrott i kriminell miljö.
Samarbete med utredningarna viktigt
I intervjuerna lyfts också att olika samarbeten är en viktig faktor för att nå framgång i utredningar av dödligt våld i kriminell miljö. Det rör sig om samarbeten med Nationellt forensiskt centrum (NFC), underrättelseverksamheten och åklagaren.
Uppklarning
I totalt 32 utredningar (28 procent) har minst en person slutgiltigt dömts för dödligt våld, alternativt medhjälp eller anstiftan till dödligt våld, och i ytterligare 12 utredningar (11 procent) har någon åtalats men frikänts. I de fall en gärningsperson avlidit, avvikit utomlands eller inte uppnått straffmyndighetsålder kommer en rättsprocess inte till stånd, men brottet räknas ändå som uppklarat.
Förutom de 32 utredningar där minst en person dömts, har en misstänkt avlidit i tre utredningar och avvikit utomlands i två. Ingen utredning är uppklarad med hänvisning till att gärningspersonen är under 15 år. Totalt har alltså 37 av de 113 studerade utredningarna klarats upp. Det motsvarar 33 procent. Exkluderas utredningar där gärningspersoner endast dömts för medhjälp eller anstiftan klaras 23 procent av utredningarna upp.
Av de dömda har 3 personer i sin helhet erkänt gärningen. Ytterligare 12 personer har delvis erkänt och resterande 40 personer har dömts mot sitt nekande.
Jämförelse mellan polisregioner
I polisregion Väst är det vanligare med utredningar med misstänkta som aldrig anhållits, häktats eller åtalats jämfört med de andra regionerna. Detta samtidigt som region Väst har den högsta andelen utredningar som leder till åtal bland storstadsregionerna.
I region Syd är det i stället vanligare med utredningar där misstänkta anhållits eller häktats men aldrig åtalas. Region Syd har också den lägsta andelen utredningar som leder till åtal. Något som bidrar till detta är att det är vanligare att misstänkta avlidit eller avvikit utomlands i region Syd jämfört med region Väst.
Övriga landet har i jämförelse med storstadsregionerna den lägsta andelen utredningar med misstänkta som anhållits eller häktats men aldrig åtalats. De har också den högsta andelen utredningar som leder till åtal.
Bland utredningar som leder till åtal har region Väst störst andel utredningar som leder till fällande dom och lägst andel har region Stockholm. Sett till andelen uppklarade utredningar där även misstänkta som avlidit, avvikit utomlands eller inte uppnått straffmyndighetsåldern ingår, är uppklarningen överlag ganska jämn i storstadsregionerna och tydligt högre i övriga landet.
De senaste tre åren har dock samtliga mord i Göteborgsområdet klarats upp (men inte i region Väst) och i alla utom ett har någon dömts för mordet. I det enda fallet har en person dock dömts för medhjälp. Intressant är att hemlig övervakning används i betydligt mindre utsträckning i Västra Götaland trots att fler fall går till åtal där.
Läs mer:
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Ett svar på “Dödligt våld i kriminell miljö”
Kommentarer är stängda.