Särskild händelse är en ledningsform som polisen använder vid händelser som den ordinarie polisverksamheten inte är anpassad för. Verksamheten leds då i särskild ordning. Resurser och kompetens kan mobiliseras snabbt.
Riksrevisionens granskning visar att särskilda händelser kan vara ett effektivt sätt att leda arbetet under de första timmarna eller dagarna efter att ett grovt brott har begåtts. Men särskilda händelser som pågår under längre tid gör mer skada än nytta. Framförallt för att de ofta innebär resursförflyttningar. Dessa ger negativa konsekvenser i de lokalpolisområden som bistår med resurser. Riksrevisionen bedömer därför att bekämpning av grov brottslighet inte bör ske genom långvariga särskilda händelser.
– Polisen behöver använda sina resurser mer effektivt. Särskilda händelser som pågår under lång tid kan på sikt leda till parallella ledningssystem och ineffektiv resursanvändning, säger riksrevisor Helena Lindberg i ett pressmeddelande.
Majoriteten av de polisanställda som Riksrevisionen har tillfrågat i granskningen uppger att särskilda händelser har störst effekt i det korta perspektivet. Nästan en tredjedel av de lokalpolisområdeschefer som besvarat Riksrevisionens enkät uppger dessutom att särskilda händelser riktade mot grov brottslighet till största delen kunde ha hanterats av linjeverksamheten. Detta med stöd av tydligare ledning och styrning.
Brister i polisens system
Granskningen visar vidare att det finns brister i polisens administrativa system. Detta gör att det inte är möjligt att mäta effekten av särskilda händelser riktade mot grov brottslighet. Inte heller hur mycket merkostnader de genererat. Det saknas till exempel information om hur många särskilda händelser polisen har genomfört. Vidare om de har riktats mot grov brottslighet samt hur länge de har pågått. Det är heller inte möjligt att avgöra vilka polisiära eller utredningsmässiga åtgärder som genomförts inom ramen för de särskilda händelserna. Eller ens vad de lett till.
– Kunskapen om särskilda händelser är bristfällig. Att det saknas grundläggande information som behövs för ledning, styrning, samordning och uppföljning av verksamheten är anmärkningsvärt, säger Linda Jönsson, projektledare för granskningen.
Det saknas också tydliga kriterier för att besluta om särskilda händelser vilket innebär att bedömningen i grunden är subjektiv. Det är viktigt att Polismyndigheten förbättrar det underlag som används vid bedömningar. Både inför ett eventuellt beslut om en särskild händelse och under tiden händelsen pågår. Detta för att säkerställa att resurserna används på ett effektivt sätt.
Eftersom Polismyndigheten sällan följer upp eller utvärderar sitt arbete med särskilda händelser är det dessutom svårt att tillvarata tidigare erfarenheter.
Polisen har svarat på Riksrevisionens rapport i ett pressmeddelande med en massa svammel och nonsens. De skriver bland annat: ”Polismyndigheten invänder mot Riksrevisionens slutsats om att särskilda händelser i det längre perspektivet gör mer skada än nytta. De eventuella konsekvenser som uppstår när extraordinära situationer föranleder förändrat resursbehov kan inte härledas till ledningsformen – utan är ett resultat av prioriteringar av den problembild som Polismyndigheten för tillfället har att hantera.” Invändningen är helt innehållslös och bekräftar i praktiken Riksrevisionens rapport. Polisen har uppenbarligen noll koll på sitt eget arbete.
