Vad är problemet i Hammarkullen?

Problemet i Hammarkullen är inte tystnadskultur utan resursbrist. Det är uppenbart för var och en som har någon som helst kunskap om situationen i Hammarkullen och utvecklingen där. Det borde inte ske nedskärningar i förorterna. Varken på skolor, fritidsaktiviteter, socialtjänst, vård eller bibliotek. Ändå är det vad som alltid sker. Oavsett vilket styre som finns i en kommun. Vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet skär ner och hoppas på det bästa medan högerpartierna skär ner och ropar på lag och ordning. Som Johannes Jensen skriver i GP så är regel att alla förändringar sker till det sämre:

Det finns en sak som alltid prioriteras – och det är att hålla budget och möjliggöra besparingar. Vi är för få som bemannar för att kunna hantera plötsliga stressande situationer på ett bra sätt. Vi har inga tydliga handlingsplaner på plats som ger oss stöd, ingen känsla av att rapporter och anmälningar följs upp på ett tydligt sätt. Våra högre chefer syns aldrig till i verksamheten de är ansvariga för (för att inte tala om politikerna som har yttersta ansvaret). Regeln är att alla förändringar som sker är till det sämre.

Problem

I fattiga och försummade områden finns det alltid sociala problem. Ibland kommer de att orsaka ordningsproblem på fritidsgårdar, bibliotek och andra inrättningar. Det är svårt att hantera sådana ordningsproblem med för få resurser.

I Hammarkullen och resten av Angered finns det bland annat stora problem som kan kopplas till en släkt där många individer har olika psykiska och neuropsykiatriska diagnoser. Diagnoser och problem som förnekas av familjerna vilket leder till att barnen inte får den hjälp de behöver. Det leder till brottslighet bland dessa personer.

En brottslighet som dessutom existerat i flera generationer av samma släkt. Släkten Ali Khan. Genom att familjerna som har problem på grund av resursbrist inte får eller vägrar ta emot hjälp så är det svårt att lösa problemen. Personer från släkten hotar och skrämmer andra boende, myndighetspersoner och andra som arbetar på olika verksamheter i området. Polisanmälningar tycks ibland försvinna och boende i området uppger att de upplever att polis och myndigheter inte gör det som de ska i förhållande till den aktuella släkten. Det kan vara så och den troliga orsaken är resursbrist hos berörda institutioner och kommunala myndigheter.

Ökade resurser

Enda sättet att på sikt lösa detta problem är ökade resurser till fritidsgårdar, skolor, bibliotek och andra institutioner i området. Som Johannes Jensen skriver:

Så här ser exempelvis vardagen ut på biblioteket: Vi som arbetar där får dagligen tjata på rastlösa ungdomar som hänger runt i väntan på att fritidsgårdarna ska öppna. Ibland får vi säga åt de som stör att gå ut, ibland käftar de emot. Ljudnivån är ofta en helt annan än den vi vill ha på ett bibliotek och en arbetsplats – men står vi kutryggiga och flata för det? Nej.

Men vi är frustrerade och uppgivna över att vi alldeles för ofta är för få och att varenda initiativ för att få en bättre situation måste komma från oss som arbetar ute i verksamheterna och våra närmaste chefer. Vi har betydligt mindre hjälp av lagar för tillträdesförbud än vi hade haft av extra händer, ordentliga förebyggande handlingsplaner, fungerande samverkan mellan stadens instanser, rapporter som systematiskt följs upp i våra förvaltningar, trygghet och kontinuitet i vårt dagliga arbete. Allt det där som ingen vill betala för, exempelvis Göteborgs stads politiska styre.

Nedskärningar

De nedskärningar som för närvarande sker förvärrar situationen ytterligare. Det är bland annat de kommunala Bostadsbolaget som går i spetsen för dessa nedskärningar i Hammarkullen. De vräker föreningar som verkat i området i decennier och ställer dem utan lokaler. Något som ytterligare försämrar möjligheterna för människor i stadsdelen. De försämrar situationen för Angereds Folkhögskola som ger de som misslyckas i skolan en andra chans.

Kritik av nedskärningar

Som flera av de som arbetat länge i Hammarkullen skriver med anledning av Göteborgs Stads handlingsplan för att inga områden ska vara utsatta 2025:

I handlingsplanen konstateras att det ska satsas särskilt på målgruppen 10-16 år, och att detta görs bäst genom att stärka och garantera befintlig, fungerande verksamhet, i samverkan med det befintliga civilsamhället (t.ex. föreningar). Gott så, det håller vi med om.

Det blir dock förvirrande när verksamheterna i området i praktiken inte har en budget som täcker hela verksamhetsåret, utan får förlita sig på externa medel för att täcka luckorna. Särskilt när föreningslokaler sägs upp, folkhögskolans framtid är oviss, medborgarkontor stängs ned och annan social service lyser med sin frånvaro.

[…]

I Göteborgs Stads handlingsplan fastställs att det är viktigt att inte starta parallella processer utan att bygga på det som fungerar och fylla på där det saknas insatser. Men genom att överlåta makt och ansvar till vinstdrivande bostadsbolag, är vår oro att detta blir svårt att säkerställa. Eftersom de kommunala bostadsbolagen kan välja vem de finansierar, då de inte har några juridiska skyldigheter att ge alla samma möjligheter.

Vi ser det tydligt nu när exempelvis MiniMix (fritidsgården för mellanstadiebarn), en mycket uppskattad och väl fungerande verksamhet, inte får något förlängt finansiellt stöd av Bostadsbolaget och därmed står utan en stor del av den budget som krävs för att täcka behoven i området. Grundproblemet här är att staden inte har stått för en tillräcklig basbudget från första början.

Detta sker samtidigt som kommunikationen och dialogen med de som bor i Hammarkullen är mycket bristfällig.

Läs mer:

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!