Häromdagen åkte jag med ett gäng arbetskamrater på sedvanlig ölresa till Frederikshavn i Danmark. Skam till sägandes upptäckte jag att en av våra gubbar hade kört fast i lögnkriget mot Ukraina; En gammal parti-kamrat i KP (Kommunistiska Partiet – KPML(r) på 70-talet).
Visst hade vi jättestora, allvarliga, politiska, tankefel i mycket, men att gamla ”errare” (och vissa andra så kallade ”progressiva vänstermänniskor”) kan sjunka så djupt att de inte klart kan fördöma ett (extremhögerstött) uppenbart imperialistiskt övergrepp mot ett fredligt grannland, det begriper jag verkligen inte. Skamligt!
Ukrainas demokratiskt valda president Zelenskyj, en ryskspråkig judiskättad ukrainare, sades vara ”kokainist”, som om det skulle urskulda Rysslands angreppskrig mot Ukraina. ”Amerikanarna har köpt upp massor av Ukrainas rika jordar”, som om det skulle göra anfallskriget mot det ukrainska folket minde förkastligt.
Ukraina ”provocerade Ryssland genom att ansöka om medlemskap i EU och NATO”. Men då provocerar väl hela Europa Ryssland med sina medlemskap i de organisationerna? Speciellt de ryska grannländerna Sverige och Finland med sina ansökningar mitt under brinnande krig? Nej, Ukraina, liksom vårt eget land och finländarnas, har förstås, som alla 195 självständiga länder i världen, rätt att gå med i vilka organisationer de själva vill.
Ukraina ska ha ”nekat delta i fredsförhandlingar” förra året. Men skulle inte även Sverige om vi anfölls ha krävt totalt tillbakadragande snarare än fredsförhandlingar med fientlig trupp stående kvar på vårt svenska territorium? I varje fall är det upp till det attackerade landet självt om de vill fredsförhandla eller inte, med de som startade kriget mot deras land.
Nordatlanten och Ukraina?
Andra underliga argument från ofta högerextrema ”ukrainakritiker” är att det inte är Ryssland som med sitt anfallskrig blir alltmer isolerat i världen, som vi ser i massmedia. Tvärtom är det rika västliga Nordatlanten (USA & EU) isolerade i världen för sitt Ukraina-stöd.
Argumentet är att Ryssland/Sovjet ofta får stöd i FN av världens majoritet av fattiga länder, på grund av landets historiska stöd till kampen mot västlig kolonialism och imperialism – helt rätt och ett plus för Sovjet/Ryssland. Men hur skulle det förminska Ukrainas rätt att kämpa för sin frihet, sin självständighet, och sitt nationella oberoende?
Skulle någon slags majoritet i FN-omröstningar vara viktigare än Ukrainas – och alla länders – demokratiska och principiella rätt till nationellt självbestämmande? Att få vara folk med självstyre och egen kultur.
Dessutom antog FN nyligen en resolution som kritiserade Rysslands aggression mot Ukraina, och betonade att man måste respektera alla staters suveränitet, territoriella integritet och politiska oberoende. Och då blev Ryssland mer isolerat än någonsin. Bara Ryssland, Belarus, Nordkorea, Nicaragua, Syrien röstade emot…
I Ryssland självt tänker några dumamedlemmar åtala Gorbatjov för att illegalt ha upplöst Sovjetunionen, varvid Ryssland skulle ha rätt att återta de förlorade ex-sovjetpublikerna:14 stycken, varav Ryssland idag kontrollerar Belarus, en femtedel av Ukraina, indirekt två områden i Georgien samt Transnistrien. Plus inflytande i Armenien och Kazakstan.
Men flertalet stora politiska skeenden i världen sker ”illegalt”, inklusive revolutionerna i Ryssland, Kina, Frankrike, USA, och befrielsekrigen i Afrika, Asien och Latinamerika. Och där liksom i dagens ex-sovjetiska länder har folken genom fria val bekräftat sin vilja till nationell frihet enligt återigen den globala rätten till nationellt självbestämmande.
”Illegal” rysk revolution?
Putin och Kreml använder många argument för sitt krig mot Ukraina. Som att Ryssland fullföljer sin segerrika kamp mot nazismen under andra världskriget, genom att utrota de styrande nazisterna i Ukraina. Men Ukraina har en judisk president och har i fria val bekräftat sin vilja till demokrati och oberoende.
Udda fascister finns i Ukraina liksom i alla länder i Europa. Men att utpeka det slaviska landet Ukraina som nazistiskt är fullständigt befängt, en lögn ingen ärlig människa kan tro på. Nazisterna ansåg ju dessutom att de slaviska folken i östra Europa var en underlägsen ”ras”, som skulle användas som närmast slavarbetskraft i Tredje riket.
Kreml och de inte sällan halvfascistiska Putinkramarna utomlands påstod att ryskan förbjudits i Ukraina. Fel, man genomförde bara åtgärder för att stärka ukrainskans ställning, då ryskan länge var det officiella ”fina överspråket” i Sovjetunionen (det finns ryskpråkiga ukrainare i östra Ukraina, samt ryssar – av vilka många nu pluggar ukrainska).
Putinisterna ser också Ukraina som en historisk del av Ryssland, en rysk provins, en artificiell stat. Men med den logiken kan Sverige kräva Finland tillbaka, Danmark Island, Storbritannien Irland. Och Marocko ockuperar Västsahara med historiska argument, vilket Afrikanska Unionen fördömer – skulle man börja ändra koloniala gränser i Afrika skulle det bli kaos. Och återigen: Ukraina har i fria val och i sitt försvarskrig visat sin bestämda vilja att vara en egen fri nation.
Sen säger Ukrainaskeptiker (och själva Pentagon) att lilla Ukraina inte kan vinna kriget över stormakten Ryssland, och att kriget därför orsakar meningslöst lidande. Men så sa man också om Vietnamkriget, och vietnameserna vann. Ukraina, liksom Vietnam, har själva valt att deras försvars-och befrielsekrig är värt priset. Omvärldens roll är därför att stödja Ukrainas folk på dess egna villkor (som den globala vänstern gjorde under Vietnamkriget).
Proxy war!?
Och som grand final i lögnkriget den stora konspirationsteorin, som Kreml och udda Putinkramare över det politiska fältet, vidarebefordrar på alla möjliga sätt: Det finns inget anfallskrig från Ryssland, inga ryska bomber mot civila, inga söndertrasade städer, inga massakrer och tortyr, inga brott mot de mänskliga rättigheterna och krigets lagar. Bara en rysk ”teknisk operation för att avmilitarisera och avnazifiera Ukraina, som dessutom inte är en äkta stat”, som Putin säger.
Och djupare sett är Ukrainakriget enligt den putinistiska världsbilden ett ryskt försvarskrig mot ett anfallande väst. Kriget i Ukraina är enligt Kreml i själva verket ett krig genom ombud (proxy war), där vissa ukrainare strider mot Ryssland som agenter för väst (USA, EU, NATO). Ukrainakonflikten är i grunden USA:s krig mot Ryssland!?
Och självklart bedriver USA-imperialismen ständigt sitt smutsiga supermaktsspel för global makt och kontroll av ekonomiska tillgångar, även i Ukraina – och i nutid undergräver man exempelvis vänsterregimen i Honduras med stöd för en kommande högerkupp. Men USA kan faktiskt ibland råka hamna på rätt sida i en konflikt, se Suezkrisen, Syrien, Iran, Rojava och IS, för att inte tala om det antifascistiska andra världskriget.
Rättfärdigt försvarskrig
Och den högerputinistiska ”förklaringen” av kriget förnekar fullständigt Ukrainas folk som ett eget tänkande politiskt subjekt med egna intressen. Ukrainarna ses felaktigt enbart som maktlösa, indoktrinerade och förblindade marionettdockor. När det ukrainska folket i själva verket vet exakt vad de vill – befria Ukraina från ockupation genom ett rättfärdigt försvarskrig!
Att extremhögergrupper kan stödja Putins nyfascism och Rysslands imperialistiska krig är begripligt. Vissa anser att ”Ryska folkets förbund” var först med fascism i världen. Men att en del udda grupperingar av tidigare progressiva människor är så förblindade av USA-hat att de inte ser verkligheten av storrysk aggression är obegripligt. Eller så har några enstaka bytt politisk sida på samma sätt som ökände Nils Flyg under andra världskriget.
För alla vettiga tänkande människor står sanningen i öppen dager: Ryssland bedriver ett angreppskrig mot Ukraina och det ukrainska folket kämpar heroiskt för sitt lands frihet. En kamp värd vårt fulla stöd. Om inte Ryssland stoppas kommer de troligen att återerövra fler ex-sovjetiska länder. Om den ryska aggressionen blir framgångsrik, så fortsätter förstås kriget.
Vi svenskar vill leva i fred och frihet ”till både kropp och själ”. Och vi är beredda att försvara vår självständighet med vapen i hand (jag gjorde värnplikten). Samma rätt till nationell frihet vill Ukraina ha. Svårare är det inte att förstå vad Ukrainakriget handlar om. Resten är detaljer.
Nationell frihet!
Det pratas också i anti-ukrainska kretsar om korruption, oligarker, borgerligt styre, lagar mot arbetarna, och diskriminering av den ryska minoriteten i Ukraina – vilket är falskt eller överdrivet. Men staten Ukraina har väl också rätt att, som alla andra demokratiska länder, ha vilken slags regering de själv vill och väljer – utan att angripas utifrån? Och måste ett land vara perfekt innan man respekterar deras rätt till statlig självständighet, och nationellt oberoende för dess folk? Självklart inte.
Och Ukraina är ändå ett så mycket mer demokratiskt samhälle än Ryssland, och de många nepotist-kriminella, familjekorrupta, maffiastater det så kallat socialistiska Sovjet lämnade efter sig (ett totalmisslyckat arv). Men det är ett sidospår i debatten. Oavsett om ett land är demokratiskt, diktatoriskt eller mittemellan, så säger FN och internationell rätt att inget land har rätt att angripa ett annat land.
Dessa förvirrade ”antiimperialister”, som med en salig blandning av ”argument” (snarare misstänkliggöranden) kritiserar Ukraina och har förståelse för Ryssland, försöker ludda till konflikten. Vi vanliga människor ser dock att ett land aggressivt anfallit, förstört och delvis ockuperat ett annat land utan uppenbar anledning.
Kan det vara klarare, enklare, mer uppenbart? ”Sanningen ligger inte som vanligt nånstans mittemellan”. Ryssland är skurken. Ukraina offret! Slava Ukraini (Leve Ukraina).
Hans Norebrink
