Hur tänkte de människor som deltog i eller åsåg avgörande händelser i världshistorien? Ett intressant upplägg, som grundligt genomförs i ”Imperiet måste dö – Vittnesskildringar inifrån den ryska revolutionen” (1900 – 1917).
Författare är den ryske journalisten Michail Zygar, som genomfört ett liknande upplägg i sin uppmärksammade bok ”Männen i Kreml – Inifrån Putins hov”. Så har han alltså skildrat såväl revolutionens hoppfulla födelse som dess bittra efterbörd i form av en ny slags ”feodal-borgerlig diktatur”. Tsarism och Putinism.
Intressant? Ja, men man måste vara väldigt intresserad av historia, Ryssland och det socialistiska ”förstalandets” kaotiska, våldsamma och förvirrade födelsevåndor för att (som jag) orka plöja igenom denna tunga tegelsten på 622 sidor. Speciellt som det inte händer så mycket de första 200 nåt sidor…
Problemet är ju också att de arbetande klasserna inte lämnat efter sig sina tankar i skriven form. Den stora majoritära bondeklassen representeras av den galne bondemunken Grigorij Rasputin. Den lilla arbetarklassen av arbetarprästen Georgy Gapon, som spelade en ledande roll i 1905 år ryska revolution, med ”Den blodiga söndagen”. Då reformkrävande ikonbärande arbetare massakrerades av tsarsoldater.
Arbetarpräst Bondemunk
Det är över- och medelklassen som lämnat brev, anteckningar, order, dagböcker, memoarer, biografier etcetera efter sig – de källor författaren utnyttjar – ner till petitessdetaljer och personligt skvaller. Ingen skön bild av mänskligheten…
För att inte tala om de intellektuella revolutionärerna. Alla låsta i sin sanning. Inte minst den benhårde Lenin, som kritiserades av partikamraterna för bristande lyhördhet för andras åsikter. Ingen bra egenskap hos en revolutionsledare.
Så skildras även här hur han ledde den bolsjevikiska statskupp som tog död på den begynnande folkliga demokratin. Om den grundlagsskapande ”konstituerande församlingen” och verkligt fria val hade genomförts, så hade bondevänliga socialistrevolutionärerna fått makten. Och Stalins brutala tvångskollektivisering av bondejorden hade högst troligen aldrig hänt.
Socialistrevolutionärerna
Men ingen kan förutsäga historien med exakthet. I den revolutionära intelligentian frodades motsättningar och misstänksamhet om spioner, förrädare, inre fiender och storrysk nationalism. Som leder fram till Stalins utrotning av de gamla bolsjevikerna under statsterrorns 30-tal.
Hur kan en förstå att den goda eftersträvansvärda socialismen kan urarta så, undrar jag när boken skildrar hur den bolsjevikiska totalitarismens frön redan finns att se från slutet av 1800-talet med dess individuella intellektuella terrorism ovanför folkets huvuden.
I slutändan måste marxismen kompletteras med evolutionssociologi, för att förstå människan, samhället och socialismens kollaps. Människan har medfödda anlag för såväl själviskhet som samarbete, såväl hierarkiska maktstrider som solidarisk jämlikhet – liksom delvis våra nära släktingar schimpanser och bonobos.
Vänstern måste ta till sig den växande evolutionsvetenskapen för att förstå människan som individ och samhällsvarelse. Sedan gäller det ”bara” att bygga samhället så att våra dåliga hierarkiska (rangordning) sidor missgynnas och våra bra jämlika (egalitära) sidor gynnas, uppmuntras, inskolas, praktiseras, prisas, lärs ut i skolan, blir regel på jobbet.
Hans Norebrink
Läs mer om ryska revolutionen.
