DN-journalist förvånad över aktivisters metoder. Miljöaktivister använder marknaden som ett sätt att bekämpa utsläpp av växthusgaser. Det har en journalist ppå DN nu upptäckt och hon tycks mycket förvånad. I henes fall handlar det omn att hon insett att tyska miljöaktivister köper uop utsläppsrätter och därefter avskaffar dem, tar bort dem från marknaden. Det innebär att företagens möjligheter att släppa ut miljö- och klimatfarliga ämnen minskar. Metoden verkar enligt DN:s journalist inte förekomma bland svenska klimataktivister.
Men metoden förekommer i Sverige. Sen mycket långt tid tillbaka. Om än inte bland klimataktivister som i Tyskland utan bland miljöaktivister. Utan bland miljöaktivister. Stiftelsen för Östersjölaxen köper upp eller arrenderar fiskerätter. Det gör också upp om ekonomisk ersättning till fiskerättsinnehavare som inte använder sina fiskerättigheter enligt avtal med Stiftelsen för Östersjölaxen. Detta är exakt samma sak som de tyska organisationernas köp av utsläppsrätter.
Marknaden används för att omöjliggöra det som marknadsmekanismerna reglerar. Utsläpp av växthusgaser respektive fiske av lax. Det har också i årtionden förekommer att Naturskyddsföreningen och lokala miljöföreningar och andra föreningar eller stiftelser som exempelvis Västkuststiftelsen köpt upp mark för att bilda av naturreservat och liknande.
Med tanke på att det är vanligt i Sverige att miljöaktivister använder sig av marknadsmekanismer för att skydda miljön så förefaller det mig märkligt att en journalist verkar vara så förvånad som Sigrid Melchior i DN är För att bli det måste en nog vara ganska obildad om miljökamp. Inget fel med det, alla kan inet veta allt om allt. Men en borde kunna kräva att journalister faktiskt läser på ordenltigt innan de gör sina reportaget. Detta även om det handlar om ett intressant reportage som Melchiors reportage om utsläppsrätter. Är en DN-journalist förvånad över aktivisters metoder så är det i sig förvånande.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Ett annat exempel utgörs av Tabergsgruvan som 1986 köptes av Naturskyddsföreningen. Utan detta köp hade mycket väl ny gruvdrift kunnat starta med följden att ett unikt berg mer eller mindre raserats.
Sedan har jag något svårt att beteckna dessa förfaranden som ”aktivism”. Det handlar om fullt legala affärer som i detta fall har syftet att skydda. Det finns egentligen inget anmärkningsvärt i detta. Jag kan tycka att det hela är en alldeles utmärkt metod.
Visst är det svårt att kalla de aktivism. Men det är nog ändå en sorts aktivism. Och jag tycker också att det är en fungernade metod och har inga invändningar.
Någon stringent definition av aktivism finns förstås inte. Att vi då kan lägga olika innebörd i begreppet är naturligt.
För mig handlar aktivism om att skapa uppmärksamhet och fokus kring olika problem men inte om att komma med ”implementerbara” lösningarna på de samma. För att aktivism skall fungera måste argumentationen vara enkel, riktigt enkel. Om det blir otydligt förlorar aktivismen sin udd.
Med många problem förhåller det sig dock så att de är komplexa och att de inte sällan innehåller korsberoenden och begränsningar av de mest skilda slag. Aktivismens förenklingar blir i detta en stor utmaning.
När problemen skall lösas, med robusthet och långsiktighet, krävs därför normalt andra angreppssätt än aktivistens. Här har vi den demokratiska processen som en grund för att adressera olika infallsvinklar och förhoppningsvis finna en lösning som är realistisk och som kan accepteras av flertalet. Och exempel på sådana lösningar är då köp av både utsläppsrätter och skyddsvärd naturmark.
Dåvarande Miljöförbundet använde också marknaden på 80-talet när det kopplade ihop en massa kommuner som försäkrade att de ville köpa icke klorblekt papper med Sveriges minsta pappersbruk Munkedal och gav dem en marknad att testa sitt peroxidblekta papper på. Sen var den rullningen igång.
Och det kanske mest storslagna exemplet på hur en folkrörelse använde marknaden var väl när Danmarks bönder tack vare kooperation kunde göra bättre smör än godsägarna och erövrade den brittiska marknaden med det.
Det är inget fult med marknader, problemet är bara att det inte räcker.
Precis. Det är en bar grej men räcker förstås inte.