Klassmotsättningarna och kapitalismen. Jag var igår på ett ganska intressant möte med temat Fred och klimaträttvisa som ordnades av Nätverket för fred och klimaträttvisa Gbg. Det var ett försök att koppla ihop kampen för fred med kampen för klimatet. Bara där finns ett problem i sig då fred i sig inte ska vara ett grundläggande mål som jag ser. Fred utan rättvisa är nämligen ingen varaktig eller hållbar fred. På samma sätt räddar vi inte klimatet om inte kampen mot klimatförsämringarna sätter klassperspektivet främst.
Därför brukar jag sällan tycka att en kamp för fred är det rimliga perspektivet. Jag föredrar kamp mot krig, imperialism och kapitalism. Under det paraplyet blir det lättare att koppla samman kampen för klimatet med kampen för en annan värld. En annan värld där kapitalet inte styr. För kapitalel och kapitalismen är vår motståndare. Det är den som måste besegras. Det är kapitalismen som kräver ständig tillväxt odh därmed skapar problemen.
Kapitalismen är grundproblemet
För att kunna rädda klimatet krävs att vi stoppar kapitalets makt. Det betyder att det inte räcker med kamp för ett bättre klimat och kamp mot krig. Det krävs mer. Kamp för att arbetarna, de som arbetar i ettf företag, ska ta makten över företaget och kamp för lika rättigheter för kvinnor, män, homosexuella, transpersoner, kristna, judar, muslimer, hinduer och alla andra religioner och personliga läggningar. Allt hänger ihop och det handlar allt om atta bryta och minska kapitales makt.
På mötet igår var samtliga tal mycket intressanta. Krig orsakar miljöförstöring. Intressant. Utvecklingen i Palestina, Förskräckligt och intressant. Att västvärlden och kaptalet vill kontrollera världen och alltid har haft den synen är intressant. Men om inte orsaken, grundproblemet, nämns blir det bara en fråga om moral. På det sättet förvandlar vi inte världen. Att hela problematiken förvandlas till en moralisk fråga skapar underlag för fascismen. Det är de som vinner på det.
Genom att kapitalismen inte tas upp som grundproblemet blir det också nästan omöjligt att förstå inom kapitalistiska motsättningar som konflikten mellan tyska och italienska kapitalintressen på ena sidan och kapitalintressena i framförallt USA och Storbritannien på andra sidan. Det blir också svårt att Japans kapitalister hade andra intressen än USA och Storbritannien och därför blev en allierad med Tyskland och Italien.
Inomkapitaiistiska motsättningar
Och idag blir det svårt att begripa kampen mellan det fossilbaserade kapitalet i USA och Ryssland och det icke-fossilbaserade kapitalet i Kina, Indien och Europa. Och det fins i detta också en interna motsättning mellan de länder som har ett fossilbaserat kapital. Stödet till Israel och diverse arabiska diktaturer, invasionen i Irak och störtandet av Assad i Syrien försöker USA kontrollera oljan i Mellanöstern. Ryssland å sin sida stöder sig på Iran i sina ansträngningar att kontrollera regionens olja.
Samtidigt vill både Ryssland och USA förhindra att Europa frigör sig från oljeberoendet då det kraftigt skulle gynna Kina och missgynna både Ryssland och USA. Detta kan förklara både varför Ryssland vill hålla Ukraina borta från Europa och varför USA vill överge Europa och försvaret av Europa. Det kan också förklara varför Kina vill hindra Europa att bli starkt och därför hjälper Ryssland. Kapitalet i Europa som inte fossilbaserat är ju en direkt konkurrent med kapitalet i Kina. För Kina är det bra om Europa och Ryssland är svaga. För USA är det bra om Europa och Ryssland är svaga. Både Kina och USA har alltså intresse av att konflikten mellan Europa och Ryssland fortsätter.
Folklet intressen, arbetarklassens intressen
Men den här typen av analyser är inte fullständiga. För de bygger på att folken i olika länder inte i sig själva har förmåga att agera. Som socialist anser jag att det är ett djup felaktigt förhållningssätt. Störtandet av Assad låg i USA:s intresse. Men det låg också i det syriska folkets intresse. Det låg i den syriska arbetarklassens intresse. Och så är det i alla länder. Folket, de fattiga, arbetarklassen, har andra intressen än vad kapitalet i deras länder och områden har. De som har makten i enstaka länder kan också ha helt andra intressen än de länder som stöder dem. Israels ledning kan inte sägas vara helt styrd av USA. Ukrainas ledning kan inte sägas vara helt styrd av USA.
Makthavare och folket har inte samma intressen. Överklassen och arbetarklassen i ett land har inte samma intresse. Dör kapitalisterna och överklassen är folket, arbetarklasen, de fattiga, ett problem , och deras intressen måste därför tryckas ner och döljas till förmån för splittring.
För att kontrollera folket så att de inte stör kapitalet intressen nedmonteras därför demokratin i hela världen just nu. Oberoende av vilket kapital och vilka kapitalintressen som har makten i ett land eller område. För det ändamålet behöver kapitalet fascismen som därför gynnas på olika sätt. Genom att skapa kaos genom privatiseringar, nedskärningar, märkliga beslut och intiativ. Så mycket som möjligt så snabbt som möjligt På det sättet skapas grogrunden för fascism och rasism. Så kan folk hållas borta från att kräva rättvisa och istället slåss inbördes. Denna splittring av vanliga människor gynnar kapitalets intressen och missgynnar folkets intressen.
Verkligheten är mer komplex
Det finns alltså inte en enda motsättning i världen vilket var det budskap som mötet igår förmedlade, Vilket jag ser som ett felaktigt och begränsat perspektiv. Detta även om den del av de som talade såsom Cecilia Verdinelli från XR och prästen Lisa Westberg från Pilgrim’s walk for future också berörde klassperspektivet. I ett kort samtal med mig efter själva mötet menade också en av de andra talarna, palestiniern Monzer El-Sabini att motståndaren både när det gäller klimatet och Palestina inte är nåt annat kapitalet och kapitalismen. Lisa Westberg pratade om att att lyssna på vad människor faktiskt vill och tycker. Det är något vi som vill ha en annan värld faktiskt måste bli bättre på.
Mötet jag var på igår var intressant men samtidigt helt otillräckligt. Besökarna på mötet dominerades av antimperialister som fick sin poliiska skolning på 1960-talet och 1970-talet. Några unga människor fanns det nästan inte alls. Som jag ser det visar detta att den grundläggande analys som presenterades på mötet inte har nån större relevans för dagens politiska kamp. Den är fullständigt otillräcklig för att förstå omvärlden. Det räcker inte att förstå makronivån med internationella avtal och förhandlingar som Hans Abrahamsson så väl och på ett intressant sätt beskriver. Inte heller är det nog att förstå USA:s intressen av att kontrollera världen. Det räcker inte att förstå att krig, klimat och miljöförstöring hänger ihop. Det röcker inte med lokal kamp men den behövs också.
Kapitalismen är problemet
Vi måste också förstå att grunden till problemen är kapitalismen och att det finns inbyggda motsättningar i kapitalismen. Det är det som är grunden till den risk för världskrig som Hans Abrahamsson berörde och det är det som är grunden för konflikten i Palestina. Det är först när vi sätter kampen mot det ekonomiska systemet främst som vi också kan bekämpa krigen och klimatkatastrofen på ett ordentligt sätt. Lyckas vi inte med kommer vi att få fascism och krig. Det är så kapitalismen och kapitalet räddar sig själva.
Läs mer:
- EU och USA kontra BRICS?
- Enbart förhandlingslösningar är inte längre gångbart
- USA och tullarna
- Tre maktblock dominerar världen
- USA och tullarna
- Följ pengarna
- ”Imperialismen en samhällssjukdom”
- Patologiskt USA-hat och imperialism
- Läs mer om imperialism
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Nu är det rena språkförbistringen att tala om ”kapitalismen” för det är ignen som vet vad det är. Det finns flera definitioner:
– Kautskys (Marx använde aldrig ordet), dvs att kapitalism är ett system där de som arbetar måste sälja sin arbetskraft till monopolistiska ägare av verktygen,
– Werner Sombarts /han var den som enligt uppgift var först att använda ordet så han torde ha förstatjing på det), dvs att så mycket kapital är hopat att värdet av det överstiger lönerna,
– Immanuel Wallersteins, dvs att kapitalackumulationen tenderar att vinna över alla andra mänskliga mål.
Kanske det finns andra också, det här är dom jag har stött på.
Så det är nog bättre att prata konkret, dvs använda verb som beskriver hur samhället fungerar. Att t.ex. krigshotet beror på att de styrande i de gamla i-länderna håller på att skrämmas från vettet för att de inte längre kan bestämma ensamma utan måste ta hänsyn till andra.
Du kan delvis ha rätt där. Prästen s inte heller kapitalsimen men att rika inet har samma intressen som fattiga och de är alltid de fattigas intressen som ska styra.
Problemet med ditt reonemang är att det inte fungerar för att förstå världen. Eller fö ratt mobilisera. För det behövs klatschiga fraser och ord. För min del spelar det ingen roll om det är rika i USA, rika i Kina, rika i Ryssland eller rika i Indien som bestämmer. Vi har inte gemensamma intressen med några avdem och ska inte ge stöd till någar av dem. Däremot bör vi ge stöd till småläander osm oppnoera sig mot vem som helst av dem, folkliag uppror var som helst. Ditt resonemang utesluter kritik av alla rika utan inriktar sig bara på de rika i väst. Men hela världen är kapitalistisk och inte bara USA och Europa. KIna är inte bättre än USA. Ryssland är inet bättre än Europa. Osv.
Du har naturligtvis rätt i att det behövs enkla slagord. Men jag undrar om ”kapitalism” fungerar (utom för den redan frälsta minoriteten), eller om det uppfattas som alltför abstrakt. Det behöver i vilket fall fyllas med innehåll.
Jag har inte sagt att någon är bättre eller sämre. Men jag hävdar ändå att Natoländernas upprustningar och alltmer krigiska poserande främst beror på att de för första gången känner att dom håller på att bli akterseglade. Det är stormakter som håller på att förlora den ekonomiska kampen som först tar till våld, säger Dale Copeland, se https://gemensam.wordpress.com/2025/01/07/varfor-blir-det-stormaktskrig/.
Det hela blir förstås inte bättre av att det är deras egen dumhet som har ställt till det, som när de lagstiftade om marknadens överhöghet och applåderade storföretagens outsourcing av produktion till Kina. Antagligen är de också rädda för växande kritik mot den modellen, och finner det bekvämt att skylla på yttre fiender.
Och för mig får man gärna kritisera vilken överklass som helst – men för att det inte bara ska framstå som ytlig moralism är det vår egen överklass vi främst behöver göra upp med.
Ja, ”kapitalism” tillhör nog de begrepp som allra mest – av alla begrepp – teoretiserats sönder och samman. Följden är förstås att den därav följande otydligheten gör begreppet mycket svårt att bruka. Begreppet har endast en mening för redan övertygade företrädare för den ena eller den andra tolkningen medan det var längesedan begreppet spelade någon substantiell roll i den breda samhällsdebatten.
Det som väl hänt är att uttolkarna fastnat i generaliseringens fälla. Man har försökt att fånga in såväl ”det möjliga” som ”det omöjliga” i ett och samma begrepp. Generalisering innehåller med naturlighet en förenkling vilket sig inte behöver utgöra ett hinder. Problemet uppstår när förenklingen drivs så långt att viktiga och utmärkande egenskaper, som kännetecknar en företeelse, tappas bort.
Istället för att avgränsa och fokusera på kapitalets betydelse som en – förvisso viktig – komponent bland flera komponenter som avgör maktförhållanden har ”generalismens teoretiker” valt att söka förklara allt med en enda komponent. Följden är att begreppet idag utvecklats till något som fått en tämligen begränsad och perifer del av samhällsdebatten och så lär det förmodligen förbli.
Gillar vad du skriver här. Alltså, för det allra mesta så irriterar jag mig enormt på bristen på analys i allmänhet. Där jag ser världssystem som går under, geopolitiska omvälvningar och kapitalintressen som byter allianser tycks andra betrakta världens problem med ett – ”Putin är dum (eller galen)!”
Snyggt att du sen kommer in på den andra aspekten. För det är också en tendens jag irriterar mig på – att när man höjer blicken för mycket och sätter sig in i långa historiska utvecklingar inom geopolitiken osv. finns det en risk att man själv snart ser sig som en av de stora schackspelarna vid bordet och glömmer bort att världen är mer än bara stormakter.
Det är det här som är problemet med vad som (av kritikerna) kallas campism – då man inte längre ser något hopp hos arbetarklassen eller bland några folkrörelser byter man bara spelhalva, man byter ut imperialismens svart-vita världsbild mot sin egna vit-svarta där allt som är emot USA blir bra.
Det är till exempel inte fel att påstå utvecklingen i Ukraina gått i en riktning mot ett proxykrig mellan Ryssland och NATO. Men det faktumet legitimerar inte Rysslands agerande. Som du skriver, ibland sammanfaller folkets intressen med vissa kapitalintressen. Man behöver inte köpa propagandan om att NATO/EU/USA (åtminstone före Trump) agerar i frihetens och demokratins namn för att stödja Ukrainas rätt till självförsvar. Ukraina gör inte fel att ta emot vapen från västimperialismen även om de ger sitt stöd för sina egna intressen – och det legitimerar inte Rysslands agerande.
et cetera.
Jag känner skadeglädje över USA-imperialismens nedgång och fnyser eller hånskrattar åt alla liberala tårar över vad de på fullt allvar kallar en ”regelbaserad” ordnings fall. Men det gäller att hålla huvudet kallt – den multipolära världsordningen kan mycket väl bli lika illa eller värre än den föregående västimperialismen.
Myckat bra kommentar som överensstämmer med hur jag tänker och känner kring detta.
Det är rätt att ingenting legitimerar Rysslands krigande, det är fråga om preventivkrig och sånt tog t.o.m. en hårdhuding som Bismarck avstånd ifrån med motivet att det var ogudaktigt. Och jag håller med.
Men ändå kan man väl hävda att ju förr kriget tar slut desto bättre. Ukrainas befolkning, som var 40 miljoner när Sovjet havererade är nu nere på 25. Och mindre och mindre blir det. Det finns snart inga ukrainare kvar som kan slåss. Mycket riktigt tycker mer än 2/3 av ukrainarna att snabbast möjliga fred är bäst för landet, se https://news.gallup.com/poll/693203/ukrainian-support-war-effort-collapses.aspx.
Det är lätt att sitta på åskådarplats och tycka att den och den borde offra livet. Men jag tycker att människor är viktigare än statlig prestige.
Absolut. Det finns något obehagligt med folk som på tryggt avstånd pratar om att segra eller dö. De tror nog själva de är stödjande, men när hör folk säga att ukrainarma kämpar för ”vår” frihet ser jag mest cynism.
Inför gärna ett kvittningssystem där svenska möpar kan byta plats med ukrainare som inte vill skickas till skyttegravar.
De opinionsundersökningar du hänvisar till har den mycket STORA BRISTEN att den på inget sätt beaktar FAKTISKA FREDSVILLKOR av det enkla skälet att ingen vet hur dessa skulle se ut i fallet ”snabbast möjliga fred”. Undersökningarna är därför av mycket begränsat värde.
Det mesta tyder på att de enda villkor den fascistoide ryske diktatorn skulle var beredd att acceptera, för ”snabbast möjliga fred”, är total underkastelse. Det patetiska ”fredsmötet” i Alaska visade mycket tydligt på detta då de ”löften” och ”öppningar” nämnde fascistoide diktator då uppges ha gett var utan något som helst innehåll. Mötet handlade i grunden ytterst om att förödmjuka Ukraina och att ge ett nålstick till egot i Vita Huset.
Rysslands fascistoide diktator vill helt enkelt inte ha fred på några andra villkor än de som dikteras av storrysk imperialism och historierevanschism syftande till Tsarrysslands/Sovjetväldets återupprättande om än i ”oligarkisk” version.
Med detta sagt menar jag att det är mer än lovligt naivt att tro att diktatorn i Kreml skulle låta sig nöjas med Ukraina. Inte lät väl sig 30-talets mest fascistoide diktator framför alla, Hitler, nöja sig med vare sig Sudetlandet eller Österrike? Den fascistoide diktatorn i Kreml drivs av precis samma terriotorialimperialistiska föreställningar som Hitler, i detta är de samma andas barn.