Okunnigt om Vänsterpartiet i ETC?

Okunnigt om Vänsterpartiet i ETC? I en artikel med rubriken ”Framtida minister eller evigt i opposition: Här är problemen Dadgostar måste lösa” skriver Laura Ingemarsson en slags nutidshistoria om Vänsterpartiet. Men ärligt sagt vet jag inte hur mycket den är värd när Ingemarsson inte ens vet att Nooshi Dadgostar började sin politisk karriär i Göteborg och Ung Vänster. Det börjar alltså inte på något sätt i Botkyrka som Ingemarsson påstår.

Brett och inkluderande parti

Och det centrala i Jonas Sjöstedt och Aron Etzlers förändringsarbete i Vänsterpartiet var inte att få partiet mer regeingsdulgigt utan att bredda partiet. Att göra Vänsterpartiet mer inkluderande och tolerant. Dadgostar kommer från en politisk gruppering inom V i Göteborg som varit emot denna förändring. De som tillhör den gruppen är fortfarande emot och det är den gruppering som fortfarande dominerar i distriktsstyrelsen i Göteborg även om dess ställning försvagats. Och det är också en inställning som Dadgostar och hennes nära förtrogna i partistyrelsen och partikansliet som exempelvis Kalle Larsson och Ida Gabrielsson delar. De kommer dessutom från samma politiska gruppering inom V. Kalle Larsson dessutom också från Göteborg. Deras motstånd mot en breddning av är en av orsakerna de många konflikterna i partiet de senaste åren.

Regeringsfrågan

Regeringsfrågan som Ingemarsson ser som det stora problemet är inte nåt egentligt problem. De flesta i V stöder den linje som partiledningen företräder. Men många har invändningar mot hur frågan drivs. Det är inte regeringsposter som ska vara i fokus på det sätt Vänsterpartiets partliledning fått det att bli. Politiken ska vara i centrum och inte maktpositioner. I en valkampanj ska de politisk frågorna dominera och maktfrågorna stå tillbaka. Efter att valresultatet är klart ska V sen förhandla med utgångspunkt från att partiet faktiskt ska vara med i regeringen. En sån förhandling är lättare om partiet genom sin politik nått framgångar i valet. Om partiledningen bara pratar om att de vill ha makt kommer det inte att bli några såna framgångar.

Utbrytarna

Ledningen är inte intresserad av breddning. Därför har de väldigt svårt att acceptera att folk har egna tankar. De vill strömlinjeforma partiet och få Vänsterpartiet att fungera som det socialdemokratisk partiet. Det kommer inte att fungera. Istället kommer det att leda till en passivisering av medlemmar, en usel valkampanj och till att en del aktiva och drivande medlemmar lämnar partiet. Eller blir uteslutna som i fallen med Amineh Kakabaveh, Björn Alling, Kristofer Lundberg, Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas. Det är inte bra för Vänsterpartiet.

Men samtidigt är deras partibildningsintiativ inget hot mot Vänsterpartiet. Vilket Laura Ingemarsson verkar tro. Ingen av de aktuella personerna har haft nåt omfattande stöd i Vänsterpartiet och ingen av dem tillhör nån större oppositionell gruppering som exempelvis miljöaktivisterna i V eller de som frin i och kring tankesmedjan Socialistisk Politik.

Obegripligt eller okunnigt

Faktiskt verkar Laura Ingemarsson ha väldigt dålig kunskap om V och dess motsättningar eller brist på motsättningar. I bästa fall är hennes artikel obegriplig, i sämsta fall är den väldigt okunnig. Inget av det som hon målar upp som problemen är de egentliga problemen. Det är inte regeringsbildning som är problemet utan synen på ett inkluderande och brett parti gentemot att bygga ett parti som fungerar som socialdemokraterna som är problemet.

Ett annat problem är V-ledningen nedtonign av miljöfrågorna och klimatfrågorn som lett till flera yttrest märkliga och felaktiga ställmningstaganden utan nån som helst förnakring hos medlemmarna. Detta är ett stort problem som upprört många medlemmar. Det är också också ett problem som yttrest berör den interna demokratin i partiet.

Och de nya vänsterpartierna eller de uteslutna är inte heller ett problem. Däremot är Vänsterpartiets svaga ställning i Palestinarörelsen ett problem. Det har helt och hållet skapats av partiledningen när de gett efter för hetsen från höger. De har underlåtit att gå til motattack och underlåtit att försvara sina partimedlemmar. De borde försvarat sina partimedlemmar och med full kraft gått in i Palestinarörelsen med syfte att utestänga Hamas-apologeter och terrorismförsvarare från Palestinarörelsen. Men istället har partiledningen i V backat för högerhetsen och övergett Palestinarörelsen. Det kommer att slå tillbaka i valet och den stora vinnaren på detta är förmodligen MIljöpartiet.