Kaffehandeln domineras av ett fåtal företag

Kaffehandeln domineras av ett fåtal företag. Kaffe (grönt kaffe, dvs orostat kaffe) är den näst största råvaran i den internationella varuhandlen. Endast råolja är större. Kaffehandeln är mycket centraliserad och ett fåtal stora handelsföretag dominerar handeln med kaffe. Genom den oligopolsituation som råder bestäms kaffepriset väldigt mycket av dessa handelsföretag.

Många av företagen handlar också med andra råvaror, framförallt kakao. De allra flesta uppträder dessutom med en mängd olika namn i många olika länder så det är inet enkelt attse att det bara handlar om ett fåtal företag. De tre största företagen kontrollerar cirka 35% av världshandeln med akaffe och tillsammans med ytterligare 3 företag har de över 50% av världshandeln.

Kaffe är också världens näst mest konsumerade dryck

Neumann Kaffee Gruppe (NKG)

Det största företaget när det gäller kaffehandel är tyska Neumann Kaffee Gruppe (NKG). Företaget grundades 1934 i Hamburg av Hanns R. Neumann och ägs fortfarande av samma familj. De kontrollerar 10-15% av världens kaffehandel och äger en lång rad exportföretag i producentländer såväl som en rad importföretag. Företaget har mer än 3 300 anställda och har genom åren köpt upp en del konkurrenter. 1988 köptes exempelvi sBernhard Rothfos AG och 2018 Atlas Coffee Importers.

Bland exportföretagen märks Beneficio De Cafe Montecristo S.A. (BECAMO) i Honduras, CECA S.A. i Costa Rica, Compañia Internacional del Café S.A.C. (COINCA) i Peru, Exportadora De Cafe California i Mexico, Ibero Ltd i Uganda, Pt. Berindo Jaya i Indonesien, New Guinea Highlands Coffee Exports Ltd i Papua Nya Guinea och SKN Caribecafe Ltda i Colombia. De uppträder men namnet NKG i Vietnam, Kenya, Indien och Brasilien. Antingen med dotterbolag eller med handelskontor som filialer av moderbolaget. De driver kaffeplantager som de ibland också äger i Mexico, Brasilien, Uganda och Kenya.

När det gäller importföretag och handelsföretag äger de Atlas Coffee Importers Inc (USA), InterAmerican Coffee (USA, Schweiz, Storbritannien, Tyskland), Bernhard Rothfos (Tyskland, Schweiz, USA), Bero Polska sp. z.o.o (Polen), Coprocafe Iberica S.A. (Spanien), Maison P. Jobin & Cie S.A.S (Frankrike), NKG Bero Italia S.p.A. (Italien), Instant Products International GmbH (Tyskland) samt Nordic Approach och Tropiq som både återfinns i Norge.

Interamerican Coffees produkter är märkta med Fairtrade och Rainforest Alliance.

Utöver detta äger NKG också ett 30-tal kaffekvarnar och rosterier. Familjen Neumann driver också stiftelsen Hanns R. Neumann Stiftung (HRNS) som arbetar för att uveckla kaffebraschen i en hållbar riktning,

Ecom Agroindustrial

Ecom bildades som ett handelshus i Spanien år 1849 för att handla med bomull. Grundare var Jose Esteve och företaget som då hette Esteves Cotton ägs fortfarande av hans ättlingar. 1885 etablerade företaget sig i USA, 1935 i Brasilien och 1948 i Brasilien. 1959 började företaget med kaffehandel och 1991 kakaohandel. 1962 köptes Esteves Brothers, 2000 Cargills kaffehandelverksamhet och 2013 Armajaro Holdings handelshusverksamhet.

Företaget som idag har mer än 6 000 anställda har sen 1998 sitt huvudkontor i Schweiz. Sammaår fick det också nuvarande namn. Förutom kaffe och kakao handlar företaget också med nötter, bomull och socker. Idag är företaget ettt  av världens största kafferosteriföretag och ett av de tre största företagen inom kaffehandeln med cirka 10% av kaffehandeln.

Bland dotterföretagen som exprterar kaffe märks EISA Empresa Interagricolam Bourbon Specialty Coffee, CarmoCoffees och Capricornio Coffees i Brasilien, Condor Specialty Coffee i Colombia, Agroindustrias Unidas de Mexico SA i Mexico, Cafetalera del Pacífico S.A de C.V i El Salvador, Retrillas del Pacifico i Guatemala, Sogimex S.A i Honduras, Exportadora Atlantic S.A. i Nicaragus och Cafinter S.A. i Costa Rica. Vidare Dorman Kenya Ltd, Dorman Tanzania Ltd, Dorman Rwanda Ltd, Kawacom (U) Ltd i Uganda, ECOM Agroindustrial Corp Ltd i Etiopien, Atlantic Commodities Vietnam Ltd, ECOM Commodities India Private Limited, PT Indo CafCo i Indonesien, de kinesiska dotterbolagen Ecom China Co. Ltd och  Puer Tianchen Coffee Co. Ltd.

Importföretag är bland annat ECOM Agroindustrial Corp Ltd i Schweiz, Supremo NV i Belgien, ECOM Kaffee GmbH i Tyskland, Paris DST i Grekland, ECOM Italia SRL samt Mercanta Ltd och Keynote Coffee Ltd i Storbritannien. Dessutom Atlantic (USA) LLC och Atlantic Specialty Coffee i USA, ECOM Agroindustrial Asia Pte Ltd i Singapore, ECOM Korea Co. Ltd, ECOM China Co. Ltd, ECOM Japan Ltd och Condesa Co.Lab i Australien.

Ecom äger också kafferosteriföretagen Descamex och Cafresca i Mexico.

Olam International

Olam International grundades 1989 i Nigeria som Olam Nigeria Plc som ett dotterbolag till Kewalram Chanrai Group. Företaget började med export av cashewnötter men expandera snabbt till att exportera även kaffe, kakao och sheanötter. Fram till 1996 hade koncernen handelsverksamhet sitt huvudkontor i London men 1995 bildades Olam International Ltd i Singapore och året efter flyttade huvudkontoret till Singapore. 2003 köpte Temasek Holdings Ltd, ett statligt företag i Singapore, aktier i Olam. 2014 ägde de 80% av företagetmen har sen dess minskat ägandet till 53,4%. Näst största ägare är det japanska handelshuset Mitsubishi Corp. 6,3% ägs av företagsledningen.

Olam International handlar också med palmolja, ris, mjölk, mjölkprodukter, naturgummi. kryddor, lök, vitlök och många andra jordbruksvaror. De driver plantager för odling av bland annat ris, kakao, oljepalmer, gummiträd, nötter, kryddor och kaffe. Företaget har figurerat i många rapporter om förstörelse av regnskog, utnyttjande av slavarbetskraft och barnarbete med mera. Totalt finns över 82 000 anställda varav 18 000 i handelsrörelsen, Olam Food Ingredients (OFI). När det gäller kaffehandel är företaget ett av de tre största med cirka 10% av all kaffehandel. Bland företagets varumärken återfinns Club Coffee (Kanada och USA), Covoya (Nordamerika och Europa) och Seda, De är också huvudleverantör av kaffe till Nestlé och Starbucks.

OFI bedriver i allmänhet sin kaffehandelsverksamhet under eget namn (Olam). De har verksamhet i exportländer Mexico, Guatemala, Honduras, El Salvador, Nicaragua, Costa Rica, Colombia, Ecuador, Peru, Brasilien, Elfenbenskusten. Uganda, Tanzania och Zambia. Dessutom i Iniden, Thailand, Laos, Vietnam, Indonesien och Papua Nya Guinea. När det gäller importländer har de verksamhet i USA, Kanada, Storbritannien, Nederländerna, Frankrike, Spanien, Italien, Slovenien och Algeriet.

Louis Dreyfus

Groupe Louis Dreyfus eller Louis Dreyfus Company bildades av Leopold Dreyfus som ett handelshus år 1851. Huvudkontoret finns i Nederländerna. Från början bedrev företaget spannmålshandel och det är fortfarande huvudverksamheten. Företaget ägs fortfarande av familjen Dreyfus. Antalet anställda är omkring 22 000.

Företaget är nummer ett när det gäller handel med ris och bomull. Det är ett av de sex stora företagen när det gäller kaffehandel. Det var tidigare även att av världens största metallhandelsföretag men den verksamheten såldes 2018. Idag är de verksamma med handel av spannmål, kaffe, socker, ris, baljväxter, frukt, juicer och matolja. De bedriver även tillverkning av olika livsmedel, djurfoder och en del annat. Samt rederiverksamhet, äger skogsmark och skogsindustrier och elproduktion,

När det gäller kaffehandel övertog de i år det brasilianska företaget Cacique. De har verksamhet i exportländer som exempelvis Honduras, Vietnam, Indonesien, Brasilien, Uganda och meya samt importländer som bland annat Nederländerna, Schweiz, USA (bland annat varumärket Zephyr) och Singapore. De driver kafferosterier och kaffekvarnar.

Volcafe

1851 startade handelshuset Gebrüder Volkart (Volkart Brothers) i den schweiziska staden Winterthur. De syslade framst med kolonialvaruhandel (socker, kaffe, te, kakao, kryddor etc) och bomullshandel. Grundare var bröderna Salomon Volkart och Johann Georg Volkart. Genom giftermål hamnade handelshuset i familjen Reinharts ägo år 1912. Verksamheten fortsatte oförändrad till 1980-talet. 1989 såldes kaffhandelverksameten till Erb Group, 1999 avyttrade bomulshandelsverksamheten som var världens fjärde största. Sisnämnda år såldes också Suhrkamp Verlag. Idag har Volkart inet längre någon annan verksamhet än en del finansiella investeringar.

Kaffehandel fick namnet Volcafe när den köptes av Erb Group. Detta var huvudsakligen ett bilhandelsföretag. Redan 2004 sålde de kaffehandelsverksamheten i Volcafe till  ED&F Man Holdings Ltd som är modrebilage i ett brittiskt handelshus som funnits sen 1783. Då sysslade det främst med sockerhandel och tillverkning av tunnor. Senare började de handla med alkoholhaltiga drycker som rom. Idag handlar de fortfarande främst med socker, bomull, fiskolja,baljväxter, djurfoder, sockerbetsfrön, molass samt med kaffe genom Volcafe.

Volcafe har verksamhet under eget namn eller äggt dotterbolag med annat namn i Guatemala (Peter Schoenfeld), Honduras (molinos de Honduras), Costa Rica, Colombia (Carcafe), Peru och Brasilien, Uganda (Kyagalanyi Coffee), Etiopien, som Taylor Winch i Kenya och Tanzania. Dessutom i Indien, Kina, Vietnam, Indonesien (Volkopi), och Papua Nya Guinea (PNG Coffee Exports). Importverksamhet finns i Singapore, Kina, Sydkorea, Japan, Australien (Voficom). Vidare i  USA (Volcafe och Genuine Origin), Spanien, Storbritannien, Schweiz, Italien och Tyskland (Gollücje & Rothfos). Volcafe är idag ett av världesn sex största kaffehandelsföretag

2025 köptes hela handelsverksamheten i ED&F Man Commodities av handelsföretaget Hartree Partners. Hartee hade innan dess främst investeringar i energi och energiproduktshandel etc. EDF & Man Commodities har ungefär 6 000 anställda.

Sucafina

Sucafina härstammar från början från ett familjeförtag som grundades i Jaffa, Palestina, år 1905. Ursprungligen exporterade de apelsiner och importerade andra livsmedel. 1977 bildades Sucafina SA i Schweiz och dess handelsrörelse fokuserade på socker och kaffe. Dessutom skapades en finansavdelning för andra investeringar,. Huvudkontoret för företaget finns i Geneve och antaklet anställda är ungefär 1 500.

År 209 köptes australiska kaffeföretaget MTC Group. 2023 köptes det vietnamesiska företaget Mercafe som tidigare var en del av Mercon-koncernen som gick i konkurs samt det US-amerikanska företaget Sustainable Harvest.

Företaget har verksamhet i Belgien (Sucafina NV och Beyers Koffie NV), Tanzania (Cotacof Ltd), Brasilien, Ryssland (Greencof LLC), Kenya (Kenyacof Ltd), Libanon, USA (Sucafina, Sustainable Harvest), Schweiz, Burundi (Bucafe SU, Budeca SPRL, Bugestal SPRL), Rwanda (Rwacof Exports SARL), Slovenien, Uganda (Ugacof Ltd), Vietnam, Colombia, Etiopien, Indien, Indonesien, Elfenbenskusten, Australien, Hong Kong, Nya Zeeland, Kina, Storbritannien, Papua Nya Guinea, Grekland, Nederländerna (TB Brown), Guatemala och Japan. Förutom handel med kaffe äger företaget också några rosterier.

Sammanfattning

Av de sex företag som tillsammans dominerar världshandeln med kaffe är 4 stycken familjeägda (Neumann, Ecom, Dreyfus och Sucafina). Ett är statligt ägt (Olam) och ett är ägt av ett finansföretag (Volcafe). 2 av företagen har huvudkontoret i Schweiz (Ecom, Sucafina), ett i Nederländerna (Dreyfus), ett i Tysklnad (Neumann), ett i Storbritannien (Volcafe) och 1 i Singapore,

Dessa företag kan påverka och manipulera priserna på kaffe till sin fördel. Detta då de står för över 50% av kaffehandeln.

Det finns förstås fler företag som handlar med kaffe men inget lika stort som de sex nämnda företagen, Vissa stora rosterier och detaljiister importerar dessutom en del av sitt kaffe direkt genom kontrakt med odlare och lokala exportörer i producentländer. I allmänhet betalar de då mycket mer än om det handlat via nåt handelhus eller via kaffebörsen. Det gäller exempelvis Nestlé, Starbucks, Kraft Heinz, Jacobs Douwe Egberts (JDE, ägt av Mondelez och D.E. Master Blenders), Keurig Dr Pepper och Tchibo.Även dessa företag har stor påverkan på kaffepriset

Nestlé står för drygt 20% av kaffeförsäljningen i detaljistledet, JDE för cirka 16%, Keurig Dr Pepper cirka 4%, Strauss cirka 3% och Starbucks ungeförs 1,5%.

Läs mer:

• Intressant om kaffe och kaffepriser i tidskriften Parabol
• Varför är kaffet så dyrt?