Förr var partiägda tidningar mycket vanligare. Jag förstår inte upprördheten i tidningen ETC om partiägda tidningar. Det har alltid varit vanligt i Sverige. Framförallt förr. Centerpartiet hade en av Sverige största mediekoncerner och socialdemokraterna hade en annan stor mediekoncern.
Centertidningar
På 1970-talet ägde Centerpartiet 7 tidningar genom bolaget Centertidningar. På 1990-talet hade antalet tidningar ökats till 10 tidningar. Koncernen drev även flera tryckerier. 1999 såldes en tidning och 2005 såldes alla kvarvarande tidningar. De flest av dem finns kvar och drivs av Mittmedia eller Stampen. Cen tidningskoncern som tidigare gav ut Skånska Dagbladet och ytterligare två tidningar ägdes också i huvudsak av Centerpartiet genom at de var stora ägare i den ekonomiska föreningen som ägde tidningarna. 2021 köptes koncernen av Bonniers och Gota Media. Idag är det en del av Bonniers.
A-pressen
Socialdemokraterna hade för sin del tidningskoncernen A-pressen som grundades 1947 och gick i konkurs 1992. Som mest ägde koncernen 22 tidningar i hela landet. Den största var Arbetet i Malmö. flera av tidningarnas finns fortfarande men de ägs av de stora tidningenskoncernerna, framför allt av Bonniers. Aftonbladet ägdes under lång tid av LO så den var också knuten till socialdemokratin. Från 1956 till 1996 då den såldes till Schibstedkoncernen. LO äger dock fortfarande 9% av aktierna. Idag driver socialdemokraterna flera tidningar via AiP Media Produktion AB.
Liberalerna är ytterligare ett parti som drivit tidningar. Det har även Moderaterna gjort. Båda partierna har idag flera mindre tidningar som de driver.
Vänstern
Även Vänsterpartiet har drivit nyhetstidningar. Ny Dag drevs från 1930 till 1990. Och Arbetartidningen mellan 1929 och 1974 då den slogs ihop med Ny Dag. Idag har de ingen nyhetstidning de driver för egen räkning även om de är största ägare i den ekonomiska förening som driver tidningen Flamman. De har även drivit andra nyhetstidningar.
Inget märkligt
En del små vänsterpartier driver också tidningar. Det gör också många små högerpartier. Det har varit mycket vanlig att partier drivit tidningar. I Centerns fall var det inte uppenbart att tidningarna de drev ägdes av Centernpartiet. I A-Pressens fall var det tydligare. Det har och är ganska normalt helt enkelt att partier driver tidningar genom bolag. Den som vill kan enkelt kolla upp ägarna av dessa bolag. Att se olika små partidrivna tidningar som nåt konstigt och skumt på det sätt som ETC gör tycker jag är märkligt. Det handlar inte om fejktidningar och det har tidigare varit mycket vanligare i Sverige än idag.
De tidningar som drivs av partier idag har som syfte att sprida partiets linje i de frågor de skriver om. Det är inget märkligt i sig. En del av dem vidsar tydligt att de ges ut av ett parti, andra är inte lika tydliga med det. Det var inte Centerns alla tidningar på 1970-talet heller. A-Pressens tidingar var tydlgare med kopplingen till Socialdemokraterna. Det finns som jag ser det inget skandalöst med detta men det är förstås lämpligt att tidningar tydligt redovisar vem som är ägare. Det borde gälla öven de tidningar som inte ägs av partier.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Rent principiellt finns det förstås inte så mycket att uppröras över om ett parti äger tidningar och då i meningen nyhetstidning. Däremot, om jag vore medlem av ett parti, vilket jag inte är, skulle jag nog bli tämligen betänksam om än inte upprörd.
Nyhetstidningar av idag, som mer är att se som nyhetssajter, är som vi vet något helt annat än vad de var förr i tiden. Den traditionella tidningen (tryckt på papper eller i pdf-format) är nu enbart biprodukt. Kärninnehållet handlar om förstasidans nyheter, flashar och länkar som ständigt förändras och som är ganska olikt pressläggning. En tidnings förstasida, i den digitala världen, är något högst flyktigt. Och ämnesområdena skiftar vilt från det intressanta till det total ointressanta och det mest ovidkommande som tänkas kan. Det tarvar stora resurser att ”hänga med” i denna utveckling om ambitionen är att ha en läsekrets som inte enbart består av de ”närmast sörjande”. Detta kan knappast vara rätt sätt försett parti att använda sina resurser på.
Förr i tiden var tidningen den första samlade nyhetsförmedlingen som nådde ut till människor. Länge lästes tidningar enbart av de ”högre stånden” och de ”bildade”. När sedan arbetarrörelse och bonderörelse startade tidningar innebar det en stor förändring. Många var de som tidigare inte haft en tidning som nu började att prenumerera. Vi kan se detta som både en bildningsinsats och något som bidrog till en ökad jämlikhet om än med ”myrsteg”.
Över tid kom sedan nya media med radion först ut. Denna var dock begränsad och utgjorde inget hot mot tidningen, inte heller när televisionen slog igenom blev även detta mer av ett komplement till tidningen.
När sedan monopolen i etermedia upplöstes och internet några år senare såg ”dagens ljus” skedde förändringen på riktigt. Teknikutveckling med allt bättre bandbredd, högupplösta bilder, smartphones och ett allt mer accelererat ständig flöde av information parkerade tidningen i baksätet och nu är nog tidningen nära att få sin plats under bagageluckan.
Det är nog bara att inse att tidningar, i traditionell mening, snart är ett minne blott. Men visst, jag kan sakna den traditionella tidningen …