Henrik Jalalian är ute och cyklar i ETC

Publicerad denFörfattareAnders_S

Henrik Jalalian är ute och cyklar i ETC. De allra farligaste brottslingarna borde nog aldrig släppas ut skriver han i en ledare. Det är ett rimligt konstaterande. Problemet är att det bygger på att vi i förväg kan bedöma vilka som är de allr farligaste. Det kan vi inte och fanns det en sådan regler eller lagar skulle den utan tvekan leda till missbruk där politiska motståndare alltid skulle hamna bland de farligaste. Jalalians resonemang är därför mer än lovvärt naivt och dumt. Vilket han faktiskt också verkar medveten om:

Man kan vara ”frisk” i medicinsk bemärkelse och ändå utgöra en för stor risk för andra. Borde det finnas en bedömning om farlighet även för personer som anses friska?

Den måste förstås noggrant baseras på forskning och erfarenhet, så människor inte godtyckligt kan spärras in på obestämd tid. Men för människor med dokumenterad allvarlig brottslighet och där återfallsrisken bedöms som hög, bör det finnas fler verktyg än idag.

Men hans resonemang är önsketänkande. Det går inte alltid att bedöma vem som är farlig i förväg. Det är godtyckligt och kommer att leda tilll missbruk. Vi skulle få ut lika många farliga brottslingar på gatan med sådana lagar och regler samtidigt som vi skulle få många ganska ofarliga människor sittande i fängelser för gott. Ett sådant system skulle helt klart inte vara rättssäkert.

Och alla rättssäkra syetem leder till att skyldiga kan gå fria och att farliga männiksor finns mitt i bland oss (det sistnämnda gäller förtså också rättsosäkra system). Samtidigt är det alltid bättre at skyldiga firas än at toskyldiga döms. I viss afall som med unga brottslingar är det mycket bättre. De som döms löper mycket större risk att bli livsstilsbrottligar eller gängbrottslingar. De som inte döms slutar i allmänhet med kriminalitet när de blir vuxna.

I ledaren förekommer också ett direkt felaktigt påstående:

Det som möjligen har någon effekt på om någon begår ett brott är inte hårda straff – utan risken att åka fast. Fler poliser (eller kameror) skulle därmed kunna vara mer effektivt.

Storbritannien har kameror överallt. Det har inte ökat antalet personer som åker fast eller döms. Det har definitivt inte minskat brottsligheten. Storbritannien har ungefär samma mordfrekvens (mord per 100 000 invånare) och ungefär samma uppklarningsprocent som Sverige. Den forskning som finns visar att kameror kan ha effekt på brott som bilinbrott, stölder ur bilar, inbrott och andra brott av samma typ. Men någon effekt på våldsbrott har de inet. Den tydligaste effekten av kameror är emellertid att brottsligheten bara flyttar på sig. Fler poliser ute på stan under de tider och på de platser där det begås brott är dock nåt som enligt forskning fungerar.

Det enda möjlighet som jag ser är att fler personer döms till rättspsykiatrisk vård. Så var det förr innan staff- och hämndtänkandet tog över i den politiska debatten om brottslighet. Det vore ett steg i rätt riktning och det är också vad Vänsterpartiet vill se. Men utöver det är det omöjligt att garantera att ingen farlig person finns ute bland allmänheten. För det är i allmänhet omöjligt att veta vem eller vilka personer som farliga. I vissa fall kanske det hade gått men i andra kända fall inte alls..

Läs mer:

 

Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.