Är det verkligen fred vi vill ha? När en pratar om kriget i Ukraina finns det personer som påstår sig vara vänster. Detta samtidigt som de förespråkar ukrainsk kapitulation. Deras paroll är fred i Ukraina.
En sann vänster reser istället parollerna Ryssland ut ur Ukraina och Krossa imperialismen. Och vi ska göra motstånd mot imperialismen. Detta oavsett om den kommer från Ryssland som i Ukraina, Centralasien, Afrika, Mellanöstern och Kaukasus, från Kina i Ostasien, Sydostasien och Afrika eller USA i Sydamerika, Europa, Mellanöstern och Afrika. All imperialism ska bekämpas.
Och Ukraina är det inte vi i väst som ska bestämma vad de ska göra. Vi ska bara ge stöd till deras motstånd mot Ryssland. När det gäller fredsavtal, eldupphör och annat är det ukrainarna som ska bestämma. Som Johan Jenny Ehrenberg skriver i ETC:
det bara är folket själv som kan avgöra hur länge striden ska fortgå, bara motståndet har rätt att välja väg – och historien visar ju också att det hårda motståndet kan jaga ut världens största militärmakt eftersom det ekonomiska och politiska priset för kriget till slut kan bli för stort.
[…]
Att acceptera utpressningen mot ett folk, mot Ukraina, i tron att man skapar fred är naivt.
Att ge efter för stormakternas uppdelning av jorden, att låta folkmord och terrorbombning löna sig, är ett tungt ansvar för den som tycker sig ha rätt att ge fredsråd till en nation som slåss för sin rätt att existera.
Eller med MIkael Wiehes ord:
Är det verkligen fred vi vill ha till varje tänkbart pris?
Är vi alldeles säkra på det, att det värsta av allt är krig?
Med freden kommer vänskapen, den knyts med starka band.
Och banden binder ont vid gott och knyter falskt vid sant.
Den börda som är tung för en bär två man oftast lätt;
och hellre gör man fel tillsammans än man ensam handlar rätt.
Så hand i hand, i en ändlös dans, ja, som en kedja utan slut,
vågar ingen släppa sitt förscräckta grepp trots att vi dansar mot ett stup.
Så är det verkligen fred vi vill ha till varje tänkbart pris?
Är vi alldeles säkra på det, att det värsta av allt är krig?
Med lag ska landet byggas upp. Och lagen kräver fred,
så att dom som äger makt och guld ska kunna tjäna ännu mer.
Men om folket kräver mer betalt för smöret som dom sålt,
då är det brott mot fred och lag och det kallas för revolt.
Så är det verkligen fred vi vill ha till varje tänkbart pris?
Är vi alldeles säkra på det, att det värsta av allt är krig?
Med freden kommer segraren och han som slogs och stred
får på böjda knän och med huv’et lågt ta emot den starkes fred.
Och när se’n tungan slitits ur hans mun och hans ögon skrapats ut
och när ben och armar bundits hop med övermaktens knut
och när han har fått en trasa i sin mun så att ingen hör ett ljud
då har allting blivit normalt igen och ett krig har tagit slut.
Men är det verkligen fred vi vill ha till varje tänkbart pris?
Är vi alldeles säkra på det, att det värsta av allt är krig?
Och med freden kommer tystnaden:
allt ordnas under hand och folk och länder styckas upp i samförståndets namn.
”Så tag du halva jorden bror och halva månen med
så tar jag andra halvan, så är vi bägge två tillfreds.”
Och om man då kämpar mot förtryck och hot för den frihet som man valt,
då blir varje krig en segerstrid och varje fred ett nederlag.
Så är det verkligen fred vi vill ha till varje tänkbart pris?
Är vi alldeles säkra på det, att det värsta av allt är krig?
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Under Vietnam kriget var det socialdemokratin som var för fred
Nu verkar stor del av den övriga vänstern tagit uppden politiken i
Ukraina konflikten. Parollen DFFG hade om att stöd Vietnams folk
på dess egna villkor har också glömts av. Nu gäller fred på vems villkor ?
Ja, det är verkligen märkligt.
Naturligtvis ska vi fortsätta att slåss till den sista ukrainaren. Ukraina som begrepp är uppenbarligen viktigare än dom som bor där.
Faktum är att det finns en överväldigande majoritet i Ukraina för fred snarast, se https://news.gallup.com/poll/693203/ukrainian-support-war-effort-collapses.aspx. Detta även om dom blir tvungna att lämna ufrån sig Donbass.
Vem är vi att påstå att dom ska fortsätta med kriget?
Det förändrar ju inget. Det är inte vi som ska bestämma. Det är dom. Om de väljer att göra upp med Ryssland är det för mig helt okej. Om de inte gör det är det helt okej för mig. Jag stöder dem oavsett vad de gör. Det är själva poängen. Att ironisera över den instlnnign gör inet din intsällning mer sympatisk utan snara motsasten. Dessutom är dte ju inget argument mot min inställning att ironiskt påstå en massa dumheter. Det verkar som om du bara stöder dem om de vill ha fred, inte om de vill fortsätta kriga. Jag stöder dem ovsett vad de väljer att göra.
Det är också min ståndpunkt. Om 70 % vill ha fred ska inte Nato beordra dom att fortfarande slåss, eller stå i skottlinjen. Det är dags för Nato att erkänna att deras konfrontationspolitik, som började redan på 90-talet, har slagit fullständigt fel.
Och för att komplicera det litegrann:
Det finns tre olika sorts etik.
– regeletik; dvs man ska följa reglerna. Den bryter Ryssland helt uppenbart mot, oavsett hur hotade de känner sig. I svensk lagstiftning finns det något som heter nödvärnsexcess, det är vad Ryssland håller på med.
– konsekvensetik; dvs man ska handla så att resultatet blir så bra som möjligt. Förutom förstås Ryssland så bryter också Nato mot detta, eftersom deras upptrappningspolitik riskerar att leda till krig mellan Nato och Ryssland och därmed förmodligen kärnvapenkrig och slut för den här världsdelen.
– ansvarsetik; dvs man ska ta ansvar för dom som litar på en. Det bryter Natoländerna mot eftersom deras ansvar främst gäller de egna medborgarna – och det är hittills dom som har drabbats värst av Natoländernas sanktioner. Givetvis i första hand underklassen. Innan kriget bröt ut 2022 bröt förstås också Ukrainas regering våldsamt mot den principen eftersom dom borde ha insett att deras strävan att gå med i Nato skulle skrämma slag på Ryssland. Efter krigsutbrottet har de förstås inte haft så mycket val.
Normalt måste alla människor kompromissa mellan de här olika etikerna. Jag ligger kanske mest åt konsekvenshållet. Fortsatt upptrappning riskerar att leda till en mycket större katastrof än den som redan är. Därför ska man inte hålla på med det.
Det är väl självklart att varje ukrainare vill ha fred.
Problemet med detta slag av gallup.undersökningar består i att formulera randvillkor för frågans besvarande. Det är för mig en naiv föreställning att Ryssland skulle låta sig nöjas av Donbass. För Rysslands fascistoid regim handlar det ytterst om att inlemma Ukraina i den egna intressesfären och begränsa landets självbestämmande.
Vi skulle för att vända på perspektiven kunna formulera följande fråga:
”Vill du ha fred till priset av att Ukraina blir ett ryskt lydrike av fascistoid art där oliktänkande förtrycks, kastas i fängelse eller i värsta fall ”elimineras”?
Jag ställer mig högst tveksam till att gallup-undersökningen givit samma resultat utifrån ovanstående, om än något tillspetsade, frågeställning.
Gallup-undersökningar är och förblir gallup-undersökningar och lider ofta av egenskapen ”som-du-frågar-får-du-svar”. Ett bra land skall inte styras av gallup-undersökningar utan av solida demokratiska institutioner som i största möjliga mån speglar folkviljan uttryckt i fria demokratiska val.
Ser vi till Ryssland är fria demokratiska val något icke-existerande. Även det kan finnas synpunkter på ukrainska val har dessa ändå varit av en helt annan demokratisk kvalitet än de parodiska ”val” som genomförs i diktaturen Ryssland och där utgången alltid är given.