Den första gången jag kom i kontakt med en person som bytte kön

Den första gången jag kom i kontakt med en person som bytte kön. I mina tidiga tonår i slutet av 1960.talet och 1970-talet blev det uppenbart för mig att en av mina äldre kusiner var homosexuell. Det var ingen i min familj eller släkt som tyckte det var konstigt eller hade några synpunkter på det. Utan det sågs som naturlig. I alla fall nåddes jag inte av nåt annan budskap eller upplevde nåt annat). Kanske var min släkt och min familj ovanligt toleranta eller bara accepterande av allt annorlunda i samhället. Min mormor ordnade trots allt undervisning för romska barn långt innan romerna hade rätten att vara bofasta.

Homosexualitet var inget underlig och inget avvikande fö mig. Det var helt naturligt. Så när jag flyttade in till Göteborg fick jag ganska snart en del vänner och bekanta som var och är homosexuella. Jag blev också en regelbunden gäst på Club Pedro, en gayklubb som var öppen till tidigt på morgonen. Det fanns säkert även transpersoner där men det är inget jag minns. Utan den första transperson som dessutom bytte kön stötte jag på när jag arbetade på Saabs växellådefabrik vid Liseberg.

Saabs växellådefabrik

När jag började på fabriken var personen en man. Under tiden jag arbetade där bytte personen kön till kvinna. Personen arbetade kvar på fabriken hela tiden. När hon behandlades och opererades hade hon ett eget omklädningsrum. Senare fick hon ett skåp i ett av kvinnornas omklädningsrum. Det var ingen i den verkstad jag arebetade som hade någon som helst synpunkt på detta utan hon accepterades och sågs som vem som helst. Hon arbetade dock inte i min verkstad så jag kan inte säga hur hon blev behandlad eller sågs på andra delar av fabriken.

Ett par homosexuella arbetade dock där. En som var tydligt och öppet homosexuell och gjorde en sak av det. Den andre var lite mer diskret men han dolde det ändå inte. Ingen av dem behandlades på något sätt annorlunda än andra arbetskamrater. Det kan säkert ha funnits fler homosexuella som dock inte var offentliga med det. Den verkstad jag arbetade i var faktiskt oerhört tolerant. Mot invandrare, mot homosexuella och mot transpersoner. De enda som inte tolererades var rasister, fascister, nazister samt predikande religiösa som ville omvända folk. Personer med sådan böjelser dök upp med jämna mellanrum men de fick alltid sluta efter ett tag.

Könstillhörighetslagen

På 1980-talet var det förmodligen ett litet byråkratiskt helvete att byta kön. Nåt som liknade könstillhörighetslagen fanns inte. Det var också mycket tufft för många homosexuella män på grund av AIDS/HIV och de fördomar som omgärdade detta. Det märktes dock inte av i vår verkstad på Saab. På Pååls där jag började arbeta i början på 1990-talet var det dock annorlunda. Där frodades fördomar bland många och där arbetade en del nazister.

Utan tvekan är könstillhörighetslagen en förbättring för transpersoner och jag är emot att den ska förändras. Däremot så innebär den samtidigt en möjlighet för kriminella att dölja vem de egentligen är. Även det faktum att det är mycket lätt att byta namn utnyttjas av kriminella. Självklart kommer möjligheten att byta personnummer också att utnyttjas av kriminella. Byte av juridiskt kön innebär nämligen byte av personnummer (den nästa sista siffran byts ut vilket också gör att den sista siffran byts ut. Detta problem kan säkerligen lösas genom förändringar av nån annan lag än könstillhörighetslagen. Men exakt hur det ska gå tlil vet jag inte.

Läs mer:

• Nu rivs Saabs gamla växellådsfabrik vid Liseberg
• Namn- och personnummerbyten utnyttjas av kriminella

Illustrationen är ett konstverk av Rudolf Bauer.