Helautomatisk lyxkommunism – en möjlig politik

I sista delen av boken Fully Automated Luxury Communism försöker Aaron Bastani skissera fram en möjlig och nödvändig politik utifrån de faktorer som beskrivs i de tidigare delarna. Detta är väl bokens bästa delar som man kan uppskatta även om man inte imponeras av de tidigare delarna.

Lyxig populism

Bastani menar att en politik som vill omfördela frukterna från överflödssamhället till de breda folklagen per definition är en populistisk politik. Rörelsen för FALC bör därför vara ett populistiskt projekt.

Han jämför med hur de tidiga socialistiska strömningarna vid den andra industriella revolutionen var populistiska projekt.

Detta populistiska projekt måste vara ett både rött och samtidigt grönt projekt. Grönt för att på allvar kunna tackla klimatutmaningarna och rött för att ett projekt som vill ”tackla klimatutmaningarna” måste grunda sig i en radikal omfördelning för att vinna de breda folklagrens stöd.

Här ställer sig också Bastani i opposition till den klimatrörelse som förordar att vi bör ”dra ned på volymen av modernitet” (tillväxtkritik och nedrustning). Snarare menar han att kraven på ”allt åt alla nu” indirekt kräver att vi tar oss utanför de ändliga energiberoendet. Endast genom grön el och cirkulär resursföbrukning kan vi uppfylla FALC. Och endast FALC kan formulera krav som i sig kräver grön el och cirkulär resursföbrukning.

FALC är inte heller en rörelse som kommer storma några vinterpalats. Det är inte 1900-talets form av kommunism. I Ryssland fanns inte 1917 tekniken för att skapa överflöd.

Liberal socialism

Kommunismen i form av FALC är istället en som erkänner liberala värderingar om privata friheter och mänskliga rättigheter. Verktygen som vi har tillgång till förändras över tid. Nu skall kommunismen (partiet mot arbete) byggas med populism, demokrati och öppenhet.

Parlamentariska val är enligt Bastani det enda utrymme där vanligt folk utövar politik idag. Dels för att vi skolats in i den formen av politik och dels för att kravet på hemarbete och tråkigt lönearbete gör att vi inte har ork, vilja eller tid för med politiska projekt (till skillnad från arbetarklassen vid förra sekelskiftet?).

Därför kommer parlamentarismen vara de kläder som FALC först måste klä sig i. FALC i sin tur kommer vara en öppning för att skapa nya rum för politik. Detta kokar enligt Bastani ned till ett politiskt projekt som måste anpassa sig efter parlamentarismen samtidigt som den inte låter sig begränsas till den.

Brottet med nyliberalismen

Det första vi måste ta i tu med för att kunna driva FALC som populistiskt projekt är att bryta med nyliberalismen. Det handlar främst om att helt sluta med privatisering och outsourcing.

Varför detta är ett måste och hur detta brott med nyliberalismen kan se ut beskriver Bastani i detta kapitel genom tre empiriska exempel: kollapsen av Carillion, Grenfell-branden, Preston-modellen. Det är i detta kapitel som Bastanis kunskap och intresse tränger igenom som bäst. Det är exempel på en politik som Bastani kan innan och utan och tycks brinna för. En vänstersocialdemokrati med England som spelplan.

Men det är också ett kapitel som inte helt övertygande binds ihop med appellen om Fully Automated Luxury Communism. Mer än att det väl beskrivna faktum att ett sådant parlamentariskt projekt är omöjligt i en nyliberal ordning.

”Neoliberalism reduces the capacity of public bodies to spend money while simultaneously intensifying social problems…”

Efter dessa exempel lyfter Bastani tre realpolitiska krav som FALC kan börja med:

• Nationalisering av banken
• Universal Basic Service (istället för basinkomst (UBI))
• Offentlig satsning på grön energi
• Arbetarstyrda arbetsplatser

I mångas ögon en tillbakagång till en klassisk socialdemokrati: med statligt sparande och utlåning, välfärdssamhälle och offentliga satsningar i infrastruktur.

Reformera en kapitalistisk stat

Fortsatt argumenterande om varför UBS är bättre än UBI. Och hur UBI riskerar att blir en marknadsanpassning av välfärden istället för att göra en välfärd av arbetsmarknaden.

Argumentation för en nationalisering av bankerna och en politisering av riksbanken. Det vill säga en återgång till en riksbank som kan bli en grund för ökad produktivitet, full sysselsättning, högre reallöner snarare än att bekämpa inflation.

Statliga banker bör också spela en avgörande roll i att minska den spekulativa ekonomin (ta bort pensionsfonderna från börsen). Men också vara medfinansiärer till arbetarstyrda arbetsplatserna som enligt Bastani bör forma den socialistiska ekonomis ryggrad (inspirerade av post-sovjet-tänkare som Laski och Brus).

För att riksbanken skall kunna driva denna politik behövs också nya sätt att mäta ekonomin på, bortom BNP. Överflödsekonomin och tekniken som möjliggör denna utvecklas nu i en riktning och takt som är omätbar i termer av BNP. Exemplet? Jodå, Wikipedia!

Men istället föreslår alltså Bastani ett ”överflödsindex”:

”Initially such an index would integrate CO2 emissions, energy efficiency, the falling cost of energy, resources and labour, the extent to which the UBS has been delivered, leisure time, heath and lifespan, and self-reported happiness.”

Ett sådant mätinstrument skulle ta lång tid att utveckla. Men förhoppningsvis inte lika lång tid som det tog för den andra industriella revolutionen att utveckla BNP.

FALC: Bara en början

Teknologi är inte neutral. Och dess utveckling är ett resultat av faktiska teknolgiska förutsättningar och politik (och ekonomi). Automatiseringen t.ex. var möjlig både för att det fanns teknolgiska förutsättningar och en rörelse som pressade upp lönerna (lokalt) till en nivå som gjorde automatisering till en lönsam affär.

På samma sätt är FALCs förutsättningar inte bara en viss teknologisk utveckling utan också en politisk rörelse.

Bastani tycks i detta sista kapitel vilja påstå att kommunismen är möjligt först i och med denna tredje teknologiska revolution. Och att FALC är den politiska rörelse som skulle kuna möjliggöra den.

FALC är inte målet utan början. FALC är enligt Bastani en karta för hur vi når bortom kapitalismen, men inte ett svar på vad vi finner när vi kommit fram. En sådan karta måste åtminstone beskriva åt vilket håll vi först måste börja röra oss. Vilket jag tolkar som de realpolitiska förslag som Bastani lyfter fram i kapitel 9 och 10. Och det är hans bidrag i och med denna bok.

httpster

Tidigare publicerat på bloggen Turist utan upphovsrättsliga restriktioner.

Boken finns också på svenska från Verbal förlag: Helautomatisk lyxkommunism

Läs mer:

• Helautomatisk lyxkommunism – kapitalism och kommunism
• Helautomatisk lyxkommunism – det stundande överflödet
• Bastanis lyxkommunism glömmer bort kvinnorna
• Helautomatisk lyxkommunism – är det möjligt?
• Makten över energin i en multipolär världsordning