EU som en federation. I mitten av juni 2025 sade Christine Lagarde, Europeiska centralbankens ordförande, att ”’Det här är Europas globala euromoment’ och att eurons status bör höjas internationellt. Detta skulle generera vinster som: lägre lånekostnader, minskad exponering mot valutakursrörelser och skydd mot sanktioner och påtryckningar.”
Ett första steg i den riktningen togs under coronakrisen då EU tog upp ett stort lån på 45 miljarder Euro. Därmed öppnades dörren för mer av gemensam finanspolitik. Nu med Trumps galna beteende stärks argumenten för ett starkare och mer sammanhållet EU. Jag anser att om EMU och EU skulle skaffa sig en gemensam finanspolitik är det dags att ompröva det svenska medlemskapet i EMU.
Den före detta ECB-chefen Mario Draghi har i en rapport hävdat att EU måste investera mellan 750 och 800 miljarder euro årligen för att klara den gröna omställningen. Det handlar bland annat om att ersätta fossila bränslen med förnybar energi, om att ta fram strategiska råvaror som Kina idag har nära monopol på samt om att få fram egna digitala plattformar som kan konkurrera med USA:s jättelika techföretag.
Steg i federal riktning
Ska vi följa Lagardes och Draghis råd innebär det att EU tar stora steg i federal riktning. Vilket normalt har gett nästan alla svenska politiker och de flesta europeiska politiker stora skälvan. Göran Persson utryckte sin skepsis så här i en intervju med Erik Fichtelius i januari 2001: ”Alla de här som drömmer om en federation får kanske rätt, men de får bara rätt om det är vi som är antifederalister som får bestämma takten.” Den förre kommunstyrelseordföranden i Göteborg Göran Johansson karaktäriserade denna inställning som att gå med röven före.
Enligt min mening är det dags att gå in för ett Europas Förenta stater, där nationerna – eller regionerna i de största nationerna – blir motsvarigheterna till USA:s delstater. Självklart kvarstår stora problem med EU. Det beslut om migration och asyl som antogs i april 2024 är präglat av de reaktionära opinioner som gradvis stärkts sedan den stora flyktingvågen 2015. Men den extrema högern var emot och krävde ännu hårdare lagar. Och med de opinioner som nu präglar inte bara Sverige och Danmark, utan också de två största medlemsländerna Tyskland och Frankrike och som länge präglat Ungern, så hade migrations- och flyktingpolitiken knappast varit bättre om medlemsländerna själva fatt sköta migrationspolitiken.
Johan Lönnroth
Fjärde delen av en artikel som ursprungligen publicerades i Flamman som en enda lång artikel. Då långa artiklar får få läsare på nätet har jag därför delat upp den i delar för publiceringen här så här blir det en artikelserie.
Kapitalet är globalt – nu är det demokratins tur
- Kapitalet är globalt
- Ja till EU och nej till monetär union
- USA:s hotade position
- EU som en federation
- Demokratisk ekonomisk världsordning
- Den rikaste procenten
PS. Bilden i toppen är ett konstverk av Francis Picabia.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
EMU är en ordning där budgetunderskott är förbjudet och offentliga investeringar nästan förbjudna. Att vara med där är ett slags långsamt självmord. Det är ingen slump att de EU-länder som inte är med där går bättre än de som är med.
Det är symptomatiskt att EMU-länderna bara kan tänka sig en annan ordning om denna innebär att man skaffar sig ett slags valutaprivilegium liknande dollarns (som nu snart är till ända). Dvs finansspekulation, istället för investeringar i produktion.
Ingen här är ju heller anhängare av EMU.